STOCKHOLM. I kommande inlägg tänkte jag ta upp tekniken bakom oljeutvinning. Men det finns aspekter som är betydligt mer intressanta. Överhuvudtaget är det en naturresurs som är speciell och har en unik betydelse för människor.
”Olja föder märkliga känslor och förhoppningar, eftersom olja framför allt är en stor frestelse. Det är frestelsen att snabbt uppnå välstånd, rikedom, styrka, framgång och makt. Det är en smutsig illaluktande vätska som snällt sprutar upp i luften och faller tillbaka ner på jorden i form av en rasslande skur av pengar.
Att upptäcka och äga oljekällan är detsamma som att känna det som om man efter att länge ha vandrat under jorden plötsligt har snubblat över en kunglig skatt. Man blir inte bara rik, utan man grips också av den mystiska övertygelsen att högre makter har sett på en med nådens öga och storsint upphöjt en över andra, urvalt en till gunstling.
Många foton har förevigt det överblick när den oljan sprutar upp ur brunnen: människor hoppar av glädje, faller varandras armar, gråter. Olja skapar illusionen av ett totalt förändrat liv, ett liv utan arbete, ett gratisliv. Olja är resurs som bedövar tanken, grumlar synen, korrumperar. Folk från fattiga länder går omkring och tänker: Gud, om vi bara hade olja! Oljebegreppet uttrycker fullkomligt den eviga mänskliga drömmen om rikedom man uppnår genom en lycklig slump, genom en kyss av lyckogudinnan och inte genom svett, oro, hårt arbete. I den bemärkelsen är olja en saga och som varje saga något av en lögn.
Olja fyller oss med sådan arrogans att vi börjar tro att vi lättvindigt kan övervinna sådana omedgörliga hinder som tiden. Med oljan, brukade den siste shahen säga, ska jag skapa ett andra Amerika på en generation! Det gjorde han aldrig.
Oljan har sina brister, hur mäktig den än är. För härskare är en av dess mest förföriska egenskaper att den förstärker auktoriteten. Olja producerar stora vinster utan att sätta massa människor i arbete. Olja orsakar få sociala problem därför att den skapar varken ett talrikt proletariat eller en betydande bourgeoisie. Följaktligen är regeringen, som inte behöver dela vinsterna med någon, fri att använda dem enligt sina egna idéer och önskemål.
Titta på ministrarna från oljeländer, se så högt de håller huvudena, vilken känsla av makt de har, energimagnaterna som bestämmer huruvida vi ska köra bil i morgon eller gå till fots. Och oljans förhållande till moskén? Vilken livskraft, glans och betydelse denna nya rikedom har givit dess religion islam som just nu upplever en period av tilltagande expansion och som drar till sig nya massor av trogna.”
Detta skrev Ryszard Kapuscinski i Shah of Shahs, om den sista shahen av Iran. Men det gäller alltjämt för Nigeria.
Andra om: Afrika, Nigeria, Kapuscinski, olja
