STOCKHOLM. Häromveckan var jag på den kanadensiska västkusten, i Vancouver för att träffa oljemiljardären Lukas Lundin. Under två dagar träffades vi och jag intervjuade honom om allt möjligt. Delar av intervjun har redan kunnat läsas i andra tidningar: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Dagens Inudstri, E24 och Dagens Media. Att Tidningarnas Telegrambyrå plockat upp intervjun innebär att telegrammet publicerats på minst trettio andra håll.

Observera att det är i morgondagens Veckans Affärer (nummer 43, 2011) som hela intervjun publiceras. Så vad kan du vänta dig av den?

I hemmet i Vancouver – när vi åt Thanksgivingsmiddag – gav han svar på vad de svenska, fängslade journalisterna skulle ha funnit i Ogaden, Etiopien, vad han anser om deras situation och om sin relation till Carl Bildt idag. Men också kvinnoaffärerna, vilka länder han skyr att göra affärer med numera och hur det är att vara diktatorernas vän.

Jag beskriver också hur Lukas Lundin – vid sidan av sin bror Ian Lundin i Genéve – från sitt ganska sparsmakade skrivbord leder ett dussin bolag med börsvärde på 90 miljarder kronor. Bilden till höger är från kontoret; mitt anteckningsblock råkar också skymta i bildens ytterkant.

En mycket intressant artikel, så missa inte den!

Andra om: Lukas Lundin, Vancouver, olja, gruvor, reportage, Veckans Affärer

Tidigare i år träffade jag också en av deras forna ordföranden, nuvarande utrikesminister Carl Bildt – hans engagemang var föremål för Kerstin Lundells bok häromåret, som jag uppmärksammat här på sidan.

Efter mina nedslag har det blivit allt tydligare att bröderna Ian och Lukas Lundin – som leder Lundingruppen – steg för steg förändrat och fokuserat affärsstrategin. Från att ha varit diktatorerna bästa vän till att ge sig in på mer stabila marknader: från Nigeria till Nordsjön – som också är rubriken på min artikel i Veckans Affärer (nummer 17, 2011). Den publicerades häromdagen. I samma tidning har jag också gjort en intervju med Ian Lundin, på bild här till höger. Missa inte det numret.

UPPDATERING 17 MAJ. Numera finns min artikel om familjen Lundin och intervjun med Ian Lundin att läsa på nätet.

Andra om: Veckans Affärer, olja

På den resan gjorde jag också ett kort stopp vid oljeraffinaderiet i Tobruk – bilden ovan är tagen utanför.

Medan kriget pågår med ständigt ny frontlinje är det just från den rebellkontrollerade hamnen i Tobruk som fartygen lastas med olja. Ett fartyg från Libyen lastat med 550 000 fat olja passerade Suezkanalen i morse.

I en intressant BBC-intervju kommenterar chefen för rebellernas oljeföretag i Tobruk den senaste utvecklingen. Bortsett från det så påtagliga kriget är ett stort problem att de flesta oljearbetare har flytt. Två tredjedelar av oljefälten drevs av företag som inte är kvar i landet.

Andra om: Libyen, olja

Jag kommer att moderera samtalet med Kerstin Lundell. Mycket spännande tror jag det blir då hon i boken argumenterar för att en brottsutredning bör inledas mot Lundin Petroleum. Varför? Kom och lyssna – onsdag 10 februari kl 18 på Kåken/Restaurang 1900, Regeringsgatan 66 i Stockholm.

Andra om: olja, affärer, blod, reportagebok, release

Redan för några månader sedan under en kort resa till Italien och befann mig i Siena nåddes jag av nyheten att den rättsprocess som drivits av släkt och familj till den hängde Ken Saro-Wiwa som påstått att oljejätten Shell ha varit inblandat skulle upp i en amerikansk domstol, men hade resulterat i en förlikning. På många sätt hade det nog varit nyttigt att driva processen, allt för sällan är konflikten i allmänhetens blickfång.

Striderna och oron i Nigerdeltat fortsätter, attackerna har inte mildrats. Dess omfattningen bekräftas också av Amnesty som i slutet på juni släppte en rapport – ladda ner den längst ner på denna sida – som är mycket dyster. I den berättar en fiskare:

”If you want to go fishing, you have to paddle for about four hours through several rivers before you can get to where you can catch fish and the spill is lesser … some of the fishes we catch, when you open the stomach, it smells of crude oil.”

Nyligen medlades det fram en vapenvila under 60 dagar, som ska pågå fram till oktober. Samtidigt får jag samtal hit till Turkiet från personer som jag träffade i februari, som försöker finna lösningar på sina problem. Och häromveckan beslöt president Yar’Adua att MEND-gerillans påstådda ledare, gerillaentreprenören Henry Okah, som jag också skrivit om tidigare, ska benådas och därmed också frisläpptes. Var så säker på att jag kommer att återkomma till detta ämne inom kort.

Andra om: Nigeria, olja, Nigerdeltat, Turkiet

Det är inte ett helt enkelt svar, men de länder som upptäcker till exempel olja får ofta ett diagnostiserat tillstånd, sjukdomen kallas för holländska sjukan.

I slutet av 1950- och början av 1960-talet när naturgas hade upptäckts i Nederländerna ökade gasexporten vilket gjorde att reala växelkursen för gulden steg. Med en stark valuta blev landets andra exportsektorer mindre attraktiva på den globala marknaden och allt eftersom blev ekonomin utarmad.

Teorin om holländska sjukan utvecklades på 1980-talet och visat sig stämma på många fler länder i historien och fram till vår tid. Att länder med stora naturtillgångar ofta dras med stora ekonomiska, politiska och social problem. Man talar om ”resource curse”, resursförbannelsen.

Men holländska sjukan som teori ger inte en fullständig bild av hur oljerikedomar påverkar ett land.

1. När oljesektorn expanderar uppstår ett stort inflöde av intäkter genom exporten. Priserna på ickehandlade varor stiger medan priserna på handelsvaror är de samma eftersom de bestäms på världsmarknaden. Med den stigande reala växelkursen får den ickeexpanderande exportindustrin möta allt sämre exportförhållanden, samtidigt tvingas de höja sina löner för att kunna konkurrera med oljebranschen om arbetskraft.

2. ”Rent seeking” är ett begrepp som innebär att staten och inflytelserika privatpersoner drar nytta av ökade genomflöden av pengar genom staten.
Stora statliga skrytprojekt byggs, korruptionen ökar och välfärden minskar eller förbättras inte. Dessutom finns ett incitament att engagera sig i rent seeking relativt övrig näringsverksamhet när intäkter från naturtillgångar i landet stiger.

3. Bromsad utveckling inom demokrati, korruptionsbekämpning, och utbildningsområdet. Utvecklingen mot ökad demokratisering föregås av vissa förändringar såsom urbanisering, ökad yrkesspecialisering och stigande utbildningsnivå. Medför inte en ekonomisk utveckling dessa karaktärsdrag är det heller inte troligt att landet rör sig i en demokratisk riktning.

Enligt forskaren Michael Ross, som utgår från en liberal hållning, skrev i en avhandling 2001 att den statliga styrningen påverkas av exempelvis stora oljetillgångar.
”Naturresurser i överflöd skapar en falsk känsla av säkerhet och leder till att regeringar bortser från behovet av bra och tillväxtvänlig ekonomisk förvaltning med frihandel, effektiv byråkrati och institutionell kvalitet”, skriver han (min översättning).

Andra om: Nigeria, naturtillgång, olja, holländska sjukan

Som de flesta känner till raffineras råolja för att användas till bensin, diesel, flygbränsle, värmeolja med mera. Värdet på olja bestäms till stor del på hur stor andel raffinerade produkter som man kan utvinna ur råoljan. Exakt pris bestäms också av kvalitén i förhållande till exempelvis Brentoljan, där man i varje givet ögonblick vet priset på eftersom det handlas på råvarubörser.

En råolja kallas för ”light” om den är lättflytande och det går att utvinna en stor andel raffinerade produkter, och oljan kallas ”heavy” om den är trögflytande och det inte går att utvinna en hög andel raffinerade produkter.

En råoljas värde bestäms även av hur mycket energi som går åt för att utvinna de raffinerade produkterna. Det är framför allt borttagande av svavel som slukar stora mängder energi så ju mindre mängd svavel en olja har, desto mer värdefull är den. En olja med en låg andel svavel kallas för ”sweet” (mindre än en procent svavel). En olja med högt svavelinnehåll kallas ”sour”.

”Light sweet crude” är alltså den mest värdefulla råoljan och den råvara som Nigeria välsignats med.

Andra om: Nigeria, olja, råolja

Innan dess krävs tillstånd för prospekteringen. Markägaren – allt som oftast är staten, även i Nigerias fall – delar ut denna typ av tillstånd som kallas för koncession eller licens. Beslut om vilka företag som ska få oljekoncession brukar vara så betydelsefulla att det tas av landets statschef.

Licensen består oftast av två delar där det till en början är prospekteringslicens som senare kan omvandlas till en produktionslicens.

I prospekteringstillståndet förbinder sig normalt oljebolagen att utföra vissa arbeten inom ett område (ofta kallat sektor) under en given tidsrymd. Vilket innebär geologiska, geokemiska och geofysiska undersökningar (seismiska undersökningar) och borrningar. Oftast betalar oljebolagen inte för tillstånd annat än utan bekosta det åtagna arbetet.

Det operativa oljebolaget, som först fick licensen, kan ”farma ut” delar av licensen till andra oljebolag. Kostnaderna för att prospektera är mycket höga och inte sällan – som en finansiell riskspridning – går oljeföretagen samman och är delägare av oljekoncessionen. En typisk oljekoncession innehas av upp till fem olika oljebolag som har 20 procent vardera. I gengäld får oljebolagen ”farma in”, det vill säga ta del av eventuella framtida intäkter.

Påträffas kommersiella mängder av olja övergår prospekteringslicensen till en produktionslicens där inkomster från oljan ska betalas till markägaren, staten, efter en överenskommen fördelning. Vanligtvis löper en produktionslicens under 20-30 år.

Andra om: Nigeria, olja, prospektering, oljeutvinning

Säkerhetskonsulter jag mötte i Nigeria poängterade en annan stor fördel: det är betydligt lättare att säkra havsområdet kring anläggningen med Joint Task Force, militär och privata säkerhetsfirmor.

Samma dag jag första gången landade i Lagos, i juni 2008, hade MEND attackerat just ett FPSO-fartyg. Försöket att kapa fartyget misslyckades, underredet var insmort med vattenfast vilket förhindrade ombordklättringen.

Detta var ett av de åtta fartyg som finns nigerianskt vatten, tillhörande oljeföretag som Agip, Shell och Exxonmobil. Ett stort antal med tanke på att 75 FPSO-fartyg är i drift runt om i världen.

Andra om: Nigeria, olja, oljeindustri, fartyg, oljefartyg, FPSO

Samtidigt: 1996 uppgick fattigdomen till 46 procent av befolkningen enligt FN-organet Habitat. Sedan dess har den ökat till 76 procent, mätt i antalet personer som har tillgång till anständiga bostäder och andra ekonomiska värden.
I ett land med enorm oljeexport lyckas inte regeringen – federal och regional – sprida inkomsterna ner till vanligt folk, utan för de allra flesta ökar fattigdomen.

Andra om: Nigeria, Afrika, FN, fattigdom, olja, export