BODRUM, TURKIET. Bloggkampanjen om konflikten i Nigerdeltat må vara över, men jag följer ämnet noga. I detta sedan länge ouppdaterade ämne har det hänt mycket sedan jag åkte till deltat i februari.
Redan för några månader sedan under en kort resa till Italien och befann mig i Siena nåddes jag av nyheten att den rättsprocess som drivits av släkt och familj till den hängde Ken Saro-Wiwa som påstått att oljejätten Shell ha varit inblandat skulle upp i en amerikansk domstol, men hade resulterat i en förlikning. På många sätt hade det nog varit nyttigt att driva processen, allt för sällan är konflikten i allmänhetens blickfång.
Striderna och oron i Nigerdeltat fortsätter, attackerna har inte mildrats. Dess omfattningen bekräftas också av Amnesty som i slutet på juni släppte en rapport – ladda ner den längst ner på denna sida – som är mycket dyster. I den berättar en fiskare:
”If you want to go fishing, you have to paddle for about four hours through several rivers before you can get to where you can catch fish and the spill is lesser … some of the fishes we catch, when you open the stomach, it smells of crude oil.”
Nyligen medlades det fram en vapenvila under 60 dagar, som ska pågå fram till oktober. Samtidigt får jag samtal hit till Turkiet från personer som jag träffade i februari, som försöker finna lösningar på sina problem. Och häromveckan beslöt president Yar’Adua att MEND-gerillans påstådda ledare, gerillaentreprenören Henry Okah, som jag också skrivit om tidigare, ska benådas och därmed också frisläpptes. Var så säker på att jag kommer att återkomma till detta ämne inom kort.
Andra om: Nigeria, olja, Nigerdeltat, Turkiet
