Tag Archives: Nietzsche

Nietzsche och finanskrisen

STOCKHOLM. För massa år sedan i centrala Göteborg blev jag stoppad av en äldre överviktig man med en hund som på göteborgska frågade mig om jag visste svaret på ”en svår tysk med svårstavat namn” – han grubblade på en korsordsfråga.
Långsamt gungade han iväg med små steg och sin lilla hund i koppel ropandes efter mig: ”Nietzsche!!!”

Denne svårmodige tysk – vad hade han tyckt om finanskrisen? Eller vad skulle filosofer som är döda ha för åsikt? (De levande verkar inte göra så mycket väsen av sig trots den komparativa fördel att fortfarande kunna kommunicera.)

Så med Gilles Deleuzes formulering skall jag finna ”den kraft som ger ny innebörd åt vad [han] säger, och förbind texten med denna kraft. På så sätt föreligger inga interpretationsproblem vad gäller Nietzsche.”

Ressentimentets renässans har fått de med en slavmoral att rikta fientlighet mot de övermänniskor – aristokrater – som är orsaken till frustrationen. Förtätning och definition av ett fientligt värdesystem har skapats och/eller förtydligats närd av ett förvar med felaktiga argument (Den glada vetenskapen, §191). Den grupp som upplever en hostilitet söker förklaringar, ”före verkan tror man på andra orsaker än efter verkan” (§217).

Enligt Nietzsches antikatekes är det som skett gott. Den stora gruppens dvala har störts och ett mediokert välmående som rubbats, lidandet hör livet till.

Ur de nya förutsättningarna reser sig möjligheten att ta den moderna tidens vara och ”grunda mänsklighetens historia från början igen” sedan de forna kristna idealen sedan länge spelat ut sin roll för samhället.

Och den platonska och aristoteliska tron att förnuftet skall åstadkomma förbättringar har bevisat sitt misslyckande i en finanskris som är självförvållad.

Andra om: , , , , ,

Inte längre den vi en gång var

STOCKHOLM. Hobbyanalyser av de egna (och andras) beteenden brukar alltid snärja in sig i en en oundviklig fälla planterad av herr Sigmund Freud.

Slutledningen är att man gör på ena eller andra sättet beror på barndom, uppväxt, föräldrar, (etnicitet om man är åt det hållet), och så vidare; och där tar analysen slut. Det som inom psykologin kallas för regression, och inom statistik heter det likadant och har samma funktion: hitta en tolkning som bäst passar observerade data (beteendet).

Detta studeras noga av Steven Pinker i ”Ett oskrivet blad”, och Nassim Nicholas Taleb i ”Fooled by Randomness” som skriver om vilka erfarenheter som skapar individen respektive kausalitet.

Jag väljer dock att se det hela från framtiden bakåtblickande, de vardagliga infallen och de kortsiktiga tillfälligheterna där beteendet bara är bensin och inte motor. Det vill säga att man ser det som en slump, som har har mera gemensamt med ett icke-deterministiskt synsätt, (”det bara blev så”).

Och på den vägen leder det till ett underlag som inte desto mindre kan analyseras, med Freuds filter. En i sammanhanget apart person, Leif GW Persson, sade en gång (jag kommer inte ihåg sammanhanget) i parafras av Friedrich Nietzsches ”allt som inte förintar oss gör oss starkare” att det som inte bryter ner skapar erfarenheter som möjligen gör oss starkare på något sätt — men också förändras oss på ett annat; vi är inte längre den vi var förut.

Andra om: , , , ,