PORT ST JOHN’S, SYDAFRIKA. Jag står på en ensam klippa omgiven av stup med fallhöjd på några hundra meter, närmaste bofast är 45 minuter härifrån.
Intill mig finns ett Cessnaplan som fört oss hit, resten har funnits här i tusentals år. Nära klippkanten och in i en evighet.
När vi druckit upp Champagnen och packat ner oss i planet, startat turbopropellern och skickar oss själva mot ett stup är det med hopp om att sväva på evighetens brant och lyfta efter ett fall.
STOCKHOLM. Jag har aldrig varit speciellt förtjust i naturen. Nu kanske du tror att jag ska göra den retoriska vändningen och säga att jag nu ser naturen med nya ögon. Nej, så är inte fallet. Natur är fortfarande bara vackert på avstånd.
Möjligen, men inte bara, är det för att naturen har så framskjuten betydelse för svenskar, den spelar oerhört stor roll. Många känner en särskild förbindelse till idén om naturen. Något som skapar ett rus med få motsvarigheter. Men låt oss se det nyktert från andra hållet, med ett annat exempel.
Som alkoholen. Den har spelat stor betydelse för Sverige och tvingade fram ett förkristnade av Sverige, men också lade grund för framväxten av föreningsrörelsen – och då främst idrottsföreningar (detta finns beskrivet i bland annat i Per Olov Enquists ”Lewis resa”).
Vad har det fört med sig? Ett väldigt vältränat och motionerande folk, javisst, på bekostnad av en förlorad generation av intellektuella. Liksom med odlandet av en naturalisk hållning. Mitt under det moderna genombrottet har det för oss bort från djupsinnighet och gjort oss till ett naturfolk.
Andra om: genombrott, modernitet, natur, alkohol, idrott
Mina lästips