STOCKHOLM. Det handlar inte om att driva en tes genom enskilda argument utan att mata fram en myriad ur vilket en intrikat tes kan tyda – så skulle man kunna se på bloggande.
Montaigne hade säkert bloggat tror Andrew Sullivan som har skrivit en lång artikel (”Why I Blog”) om bloggens betydelse som en brygga mellan det som är nästan skrivet och nästan talat.
Jag tror jag skall skriva här lite oftare, lite kortare.
STOCKHOLM. Decembersorgen över att vara nordbo, Idol-pumpande tidningar runt omkring, och en värld som gör dig allt mer alienerad. Vad återstår att göra, när allt verkar gå åt fel håll?
Min nya fixstjärna, den fyra hundra år gamle Montaigne hade en strategi. Att låsa in sig på i sitt lilla torn. En något yngre men för mig äldre fixstjärna Marcel Proust låste också in sig i sitt lilla rum i Paris, en gata som numera kantas av finansiella institutioner. Båda ägnade sig åt att skriva.
Förhoppningvis nästa år kommer Michel Gondrys nya film, ”Master of Space and Time”. Storyn kretsar kring två galna forskare som lär sig kontrollera verkligheten. Inte helt olik surrealistfilmen ”The Science of Sleep” av samme regissör där intensiv dagdrömmeri mixas med verkligheten.
Vad dessa tre fransmän säger är att det finns tre vägar. Antingen kontrollerar man världen, skapar/remixar sin egen eller lämnar den. Men alla tre förmedlar konsten att leva avskärmad från sin samtid.
STOCKHOLM. Om en månad går denna blogg in i sitt fjärde levnadsår. Därför, ska jag, för första gången ge en introduktion, helt inspirerad av Michel de Montaigne.
Besökare! Detta är en uppriktig blogg. Den säger dig redan från början att mitt enda syfte med den är enskilt och privat. Varken din nytta eller min egen ära har jag ägnat en tanke – till ett sådant sällsynt företag föreslår inte mina krafter.
Med den här bloggen vill jag enbart glädja mina släktingar och vänner: när de förlorat mig (vilket de snart kommer att göra) kan de här återfinna vissa drag av min karaktär och mitt lynne och därmed hålla sin kunskap om mig mer levande och fullständig. Hade jag varit ute efter att söka världens gunst skulle jag ha styrt ut mig finare och framträtt mer utstuderat.
Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig, utan anspänd förkonstling; ty det är mig själv jag målar.
Här kommer man att klart kunna avläsa mina fel och mitt enfaldiga sätt – så långt hänsynen till allmänheten medger det. Hade jag levt bland de folk som fortfarande sägs leva under de första naturlagarnas ljuva frihet försäkrar jag dig att jag gärna hade målat av mig spritt naken i helfigur.
Alltså, besökare, är det jag själv som är ämnet för min blogg. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Emanuel Sidea den trettonde november tjugohundrasju.
Mina lästips