Tag Archives: minne

Läs inte detta – du glömmer ändå!

STOCKHOLM. Om du inte minns att du läst detta som följer, ska du verkligen fortsätta?

Kul att fortfarande är kvar. Jag tänkte berätta om en artikel som jag nämnde i en bisats för ett tag sedan.

Den heter ”Is Google Making Us Stupid?” och utgår från frågeställningen om hur Google påverkar vårt tänkande – och i förlängningen om Googles lättillgängligheten gör oss dummare.

Medieteoretiker konstaterade redan på 1960-talet att medier är inte bara kanaler för information utan också medverkar till att forma tankeprocessen. Nicholas Carr skriver i nämnda artikel att internet minskar förmågan att koncentrera och komtemplera.

Sedan dess artikeln publicerades i somras har diskussionen blossat upp. Flera har påpekat och ifrågasatt behovet av utantill-kunskap när en Googlesökning tar två sekunder att genomföra. Jan Gradvall skriver i en krönika: ”Vad är definitionen på kunskap den dagen det går lika fort (eller snabbare!) att hämta den information vi söker från Google eller Wikipedia som det tar att hämta det från vårt eget minne?”

Samma spår är Anna Svensson inne på, som inte tror att internetanvändande har negativa effekter: ”att det skulle göra oss dummare eller vara en mindre intellektuellt utmanande lässtil tror jag inte”.

Föga överraskande håller jag inte med. Låt mig förklara varför med några exempel.

Kan Google ge svar på: Hur stor befolkning har Katrineholm? Varför avfolkas landsbygden? Vilka historiska motsättningar finns det mellan fjärs på Öckerö och ”badjävlar”?

Ta den första frågan, visst, den har ett omedelbart statiskt svar. Följande två frågor, nja inte lika lätt – så snart det kräver analys förutsätter det att någon skrivit om det specifika ämnet som då får dra slutsatsen åt en själv.

Det jag försöker få fram är att vi måste komma ihåg det grundläggande. Om vi inte minns vad som ska ligga till grund för analyser, betraktelse och erfarenheter gör vi stora förluster. Självklart går det inte att komma ihåg allt, själv har jag som ambition att minnas det mesta som jag läser om så inte allt så åtminstone det väsentligheterna: siffror, resonemang, argument och vissa formuleringar.

Ett argument brukar vara att det skulle vara flerspårigt att browsa, läsa saker på nätet. Mja. Men om du inget minns är det minst lika enkelspårigt som andra läseformer som inte är fragmentiserade. En bok är sällan inne på ett enda spår, boken blir till vad du är. Läsupplevelsen är en projektion av alla ens minnen.

Andra om: , , , , , ,

Frågor framför insikt

STOCKHOLM. Vad vet du? Denna kunskapsteoretiska fråga handlar inte om filosofi utan om en samhällstendens.

I dag när du är två Google-klick från att bli upplyst, är det memorerade inget värt och varför skulle veta något utantill om en sökmotor blixtsnabbt kan ge svar, då behöver man inte minnas stycken ur böcker.

Om det inte är något värt att kunna något utantill, blir det ingen som försöker ens, eftersom det inte kostar att ställa frågor. Dock är det monumental kostnad i ansträngning för att lära sig minnas. (Mer filosofisk sentens: det är svårt att göra det som är svårare, betydligt lättare är det att göra vad som är lätt.)

Konsekvenserna är att ingen vet något utantill. Ingen kan minnas siffror, eller kan citera prosa, eller kan berätta precisa detaljer, eller minnas komplexa tankemodeller. Du kanske undrar vad vinsten är att kunna recitera Shakespeare, ja, den kanske inte är stor, men begränsningen blir att det inte går att elaborera och göra tankeexperiment om varje steg innebär en liten sökprocess. En insikt som hade krävt ett dussin precisa uppgifter som underlag för att funderar och passivt bearbetas nås mycket sällan om någonsin. Varför? Det säger sig självt – insikt, en stunds klarsynthet, kräver att minnet förblir tillräckligt intakt fram tills inblick och förståelse har infunnit sig.

Andra om: , , , , , , ,