Tag Archives: mat

Så kommer vi äta och bo i framtiden

STOCKHOLM. Det dagliga brödet kommer för mig inte daglig dags. En enkel anledning är att jag lever för hedostiskt, och att jag livstilsdesignat hårt – (nyfiken på ämnet? Läs bloggen om ”experiments in lifestyle design”).

Men nyligen var jag på Sabis på Östermalm, och blev överraskad över hur många grönsaker och andra råvaror som var inplastade och förpackade. Annat är det i varuhuset närmast bostaden i Turkiet. Vid en jämförelse är de svenska grönsakerna mindre smakrika, även de närproducerade, än vad jag tycker mig smaka annorstädes. Varför vet jag inte. Hursomhelst, jag tror mig genom butikstrender se hur vi kan tänkas bo snart.

Just nu är det väldigt hett med ”farmer’s market”, tänk Burough Market i London. I Kapstaden snubblade jag på en relativt nyinvigda The Food Lover’s Market. Det är fräsch matbutik på runt 800 kvm, som har ett par restauranger på den lilla ytan, allt i tillhörande sektioner med både på-platslagat att äta, halvlagat för take-away och råvaror för att laga hemma – perfekt för den sydafrikansk medelklassen.

Den svenska medelklassen kan annars spana kunderbjudandet hos Prisxtra vid Bysis torg på Södermalm, en ny, fortfarande fräsch och lagom framåtblickande butik. Ännu är vi inte i närheten av den italienska Eataly i Turin, världens största mat- och vincentrum.

Eataly har sagts vara framtidens matbutik – svaret på hur vi kommer handla mat kommande decenniet. En enkel beskrivning är specialiserade märkesproducenter som säljer det under nostalgiska form av en öppen marknad, och så tio restauranger på det hela.

Om jag ska spekulera ett steg, tror jag att detta också är någonstans vägen för hur vi vill bo. Många sena 90-tals byggen har gym i fastigheten, matvärmeskåp i entrén och postlådan har åter gått till en foaje. Med den här grunden väntas morgondagens bostad gå ytterligare ett steg. Med inglasat tak, ett stort atrium eller foajé, vilket dubbelerar som kafé och restaurang, intill en matbutik med samma upplägg som marknader. Där i korsningen mellan början av 1900-talet och 2000-talets moderniteter finns framtiden för mat och bostad. Mycket lockande, ter det sig.

Andra om: , , , , , , , , ,

Påskmarschen i Rom

ROM. Världens vackraste Rom visade upp sig för mig, när jag tog mig en tur genom staden på dess mest sakrala sätt – apostalhästarna som bar mig genom ett hett lopp. Det var på påskdagen när Påven som bäst stod och mässade i Vatikanen och en miljard nunnor var på stan som jag ute på motstående sida av staden sprang ett hett pass – 32 grader i skuggan sägs det att det var.

Innan hade jag åtnjutit Italiens unika säljpoäng; maten, vilket också var det som hade fått mig iväg ut för att springa. Lunchen på påskafton börjades med fyra espresso med söksaker, och en rejäl porcetta med ett glas husets röda hos Er Burchetto, där Franco visar upp gästboken som svenskar skrivit idiotiska noteringar i – vi översatte åt honom från svenskan och han log.

Sedan en kaffe i solen vid Termini, där det ekonomiska läget i Skandinavien jämfördes med kontinental-europa och den italienska politiken, för att sedan återvända till San Giovanni för en påsklunch som började med förrätten salate de buffet.

Sedan blev det soppa på komage, under tiden jag förklarade att det är en svår sak att laga, Greta svarade att det var en småsak. Palmerna utanför de rosatonade husen svajade lätt, samtidigt som vi lät vältempererad Prosecco släcka törsten.

Därefter följde drob, som är lamm i alla former – köttfärs med inälvor – lever, hjärta, lungor, och så vidare. Fantastiskt rätt igenom. Det följdes av nybakta pizzettor al forno som rundade av måltiden. Crescendo blev enorma portioner av tiramisu med ananas och naturligtvis Prosecco.

Ett antal timmar efter att vi börjat var lunchen över, och jag tror att palmerna ännu svajar i den heta solen, när jag nu sitter i business class skriver dessa rader, på väg mot Amsterdam där flyget mot Stockholm väntar.

Tio goda råd denna vår

STOCKHOLM. Efter en snabbvisit i Göteborg, under vad som varit en helg som tickat snabbt, har jag nu anlänt hemmet på Mariatorget. Västkusten visade sig från en god sida. En repa på Nefertiti hann jag också med. Det är ett trevligt ställe som jag gärna rekommenderar. Inte bara för deras goda Prosecco eller musik, utan att för att det – trots dansmöjligheten – går att dra sig undan från musiken. Så där spenderade jag en natt. Nog om det.

På SAS sena kvällsflyg från Landvetter, efter en uppstigning till 10 000 fot under vad som tidningarna kallade en väntad storm – det skakade bara en aning – tog jag mig restiden till Arlanda att uppfylla löftet sedan sist. För att sedan vid ankomst springa på Axel Humlesjö, som ankom med ett försenat flyg från Visby där han hängt med Ingmar Bergmans grannar, uppfattade jag det som.

Vi tog snabbtåget till Stockholm C, och vidare en hastig öl, innan han skulle med nattåget till Umeå. Själv ankom jag till hemmet med de tio goda råd för våren.

1. The Economist

Visst läses den av liberaler, nationalekonomer, samhällsredaktioner och andra, men faktum är att den är fortfarande fantastiskt underskattad av de bredare folklagren.

Trots att Tom Socca i senaste NY Observer, mycket skarpt, sågar hyllningar av tidningen, kan jag inte göra annat än hålla med och framhålla att den är bra. Tom Socca menar att de som identifierar sig med Economist önskar sig inte vara seriösa. Utan de menar att de, med vilka medel som helst, tas som seriösa. Kanske är det så. Men kombinationen av Economist och Diplo, som numera är väldigt svår att få tag på i Sverige, är den bästa sättet att fördriva en resa på.

2. Bästa rådet införa semesterresan

Jag brukar avstå alla typer av försäkringar, men med min erfarenhet av mig själv kan jag inte avstå Sterlings försäkring. För 7 pund ser du till att få en plats på efterföljande flyg om du råkar missa planet. Om du ändå är i tagen med att köpa utsläppsrätter, satsa en extra hundring på att kunna leva på tidsmarginalerna på väg till flygplatsen.

3. Johannes Forssberg

Den liberala vårvinden blåser starkt på Expressens ledarsida. Johannes Forssberg, 22, är stjärnskottet som skriver med ett finger i luften. Dagligen intressanta frågeställningar, även om svaret kan bero.

4. Vårens snyggaste skor

Franska Heschung gör vårens snygga vristhöga Ginkgokängor med countrysidekänsla. Deras lågskor ur vårkollektionen är också strama och snygga. Andra skor som jag hunnit favorisera är lågskorna från Amazo, och den bruna Leportkängan – båda från Paris. Samt mina italienska ökenkängor från Ruberto, med Hög vrist, skinnsnörning och högklackade – som gjorda för en torr ökensafari i Nordafrika denna sommar.

5. Moleskine, Pentia och Ordning&Reda

Jag har tidigare nämnt Paperblanks. Men jag måste ändå hävda att Moleskine fortfarande är bättre. Ett färskt block finns alltid nära mig. Gillar dessutom Pentia-pennorna som jag fick av min bror för ett tag sedan. Det är något med penna som det står ens eget namn på.

De två effekterna, kombinerat med min senaste förtjustning i vanlig post, har gjort att jag blivit analog på senare dagar. Nu går runt jag med krispiga O&R-brevpapper och redan frankerade kuvert, redo att posta iväg en notering eller två. Brev med ett ord är mer värt än tusen rader msn-korrespondens.

7. Bästa guiden till bästa resorna

Det finns ett par sajter som jag understundom använder, och som jag med varm hand kan rekommendera. Reseguidens må vara ful, och saknar funktioner för multi-leg-bokningar och liknande, men den är en extremt effektiv aggregator för flygbiljetter. En specifik internetbyrå som är bra är Travelstart. Inte bara för att den Sydafrikabaserade vd:n Stefan Ekbergh frispråkigt och, för den som är intresserad av flygindustrin, för en mycket läsvärd blogg, utan för att Travelstart faktiskt är en bra sökmotor. Snabb och har en funktion som du märker efter du gjort en bokning. Vad, kan jag inte säga, risken är att den plockas bort.

8. Vårens stora läsupplevelse

Trots att jag inte läst hela så är Joris-Karl Huysmans ”Mot Strömmen” vårens stora läsupplevelse. Kanske för att den passar så väl in i västeuropeisk popkulturdebatt.

Protagonisten har efter alla utsvävningar blivit liknöjd och utan lust. Därför vänder han sig mot världen mot naturen, som han ser som vulgärt, penningfixerat och nyttoorienterat. Likt Walden vänder han sig innåt och blir eremit. (Nörden är här!)

Där skapar han sig sin egen värld i miniatyr, utan att behöva influeras av den avskyvärda yttervärlden. (Bloggen och liknande curatorskapad verklighet!)
Jag får nog anledning att återkomma till Huysman.

9. Lykke-Li

Ni som känner mig bättre vet hur stor intresset för musik är i mitt hushåll. Därför kan man säga att en musikrekommendation således också bör väga mycket tungt. Svenska Lykke-Li gör mycket behaglig musik. Ett bekymmer är att det inte går att få tag på musiken annat än på Myspace. Nåja, däremellan spelar jag också Yma Súmacs ”Voice of the Xtabay”. Det räcker så.

10. Vitchoklad mousse med bär

Sverige har efterblivna efterrätter – allt är nyttigt, kalorikorrekt och lamt. Därför var det mycket gott att bli serverad en fenomenal efterrätt efter middagen med min mor i Göteborg. En mousse gjort på vitchoklad och bär. Värt att återvända för.

Nu vill jag ha ditt tips. Du kan mejla mig eller fylla på i boxen nedanför.

Gårdagen var en sorgens dag

På sorgens dag var det mingel i förlagshuset. Efter det åkte jag till Il Tempo. Där vi åt lite och tömde Valipolicellaflaskor och Prosecco. För mitt sällskap förklarade jag surrealismen betydelse i globalismen (ungefär).

Ingen jag berättar det för finner idén osannolik eller kan finna något som motsäger den. Jag är något på spåren!, – som sagt, det kommer snart här på bloggen.

Apropå konstyttring: årets vackraste evenemang måste utan tvekan vara Gallianos couture-visning i Milano. Fantastiskt att se den klädedräkt jag drömt om innan bäras av honom. Något helt annat än de huvudburna resväskorna.

Samtidigt, när tiden blev sen, så vi taxar till Riche för ett sista glas skumpa. Hastigt taxar jag tillbaka till Mariatorget, ungefär då jag inser att dagen är förbi. Och likaså är sorgen över att Kapuściński är död.

Ja jag lever fortfarande…

Men det var nära ögat häromdagen. Min förare och bror höll på att ta livet av mig. Han styrde bilen på en regnig motorväg när vi tappade vägfästet i hög hastighet, och efter en 360 graders vridning var det dags att skrota bilen. Min skador var inte många, läkarna sa att det var tack vare god fysik. Skål för det.

Så, vad har hänt sedan sist. Min bloggtystnad har relaterats en del till min internetfrånvaro, därför blir det lite blandade trådar som knyts ihop till ett blogginlägg nu.

Sverige goes two-party
Den politiska kohandeln gör att rätt många, och allt fler jag pratar med, inte riktigt vet vad man bör rösta på i valet. Tvåpartisystemet är här, och det står mellan Alliansen (krig på G?) eller sosseblocket. Och om två år kommer vi klaga på att USA:s icke-demokratiska tvåpartisystem.

Konstiga telefonköer
Jag är rätt konsekvent med mina älsklingar, men dom som tvingar in mig i telefonkö visar att även idioter kan driva företag. Företag lägger ner massa pengar på marknadsföring, och att få mig att betala för deras tjänster, och sedan gör dom så. Är de dumma i huvudet? Pausmusiken hinner inte startas igång i luren förrän jag avslutar det, och gör slut på alla framtida relationer. Min fråga är: Vad kostar det att ha en telefonsupport? Som kund är det i alla fall ovärderligt.

Uppercut.
Ni borde känna mig vid detta laget. Att jag är lat med vissa saker. Underkläder är ju en sådan. Hos Uppercut droppar man en beställning på en laddning D&G-ombyte, och landar fraktfritt hem i lådan. Exemplariskt.

Cyrano.
Några dagar har jag saktat in i Göteborg, och hamnat i Linnéstan. Om man inte vanligtvis nöjer sig med vanlig pizza bör man ändå, efter en husöl på La Sombrita, ta sig till Cyrano. Maten är fin, vinerna goda, och priserna gör att undrar man om det är överetablering i krogbranschen och prisdumpning som följd. Idag är det mer prisvärt att äta ute än att lägga ner tid på köpa, tillaga och servera sig själv.

Laxfabriken
Min fabless för havsmat når sin kulmen så här års, och kulna vårdagar är laxmaten på fabriken på Västa hamng i Gbg god. Dessutom har danska influenser nått västkusten, smörrebröden säljes mycket billigt. Men det är något konstigt när, i mina ögon bra företag klantar sig på webben. Jag blir besviken på restauranger som saknar närvaro på nätet (dom finns inte för mig), har meny som pdf-filer, och gör det krångligt för mig som besökare. Dom som annars är servicehjältar missar service på nätet. En bra webb har däremot Wasa Allé som ligger på Vasagatan, och har lokala ostron.

Internet hos SJ
SJ vet beviserligen inte vad dom sysslar med. Ni som köper internet ombord till era biljetter, var inte så säkra på att det kommer funka. Om så är fallet kommer ni behöva betala en ny internetkupong ombord för personalen har ingen kunskap om vad de ska göra när det strular. De hänvisar istället till supporten, och på X2000 där mobiler inte har täckning.

Roligast idag
Magkänsla är viktigare än rationalitet – Colbert förklarar varför i ett långt hån mot den sittande (bokstavligen) president Bush. Hittade den genom redaktör Wennblad Neos blogg, i samma tidnings senaste nummer har jag också skrivit om magkänslans överlägsenhet.

Gissa landet med daterad matkultur

Igår åkte jag till Stockholm. En snickare kom till min lägenhet nu på morgonen, men han kunde inte förklara varför jobbet börjar 7. Jag var lite nyfiken.

På kvällen var jag på Hemköp och letade efter kotarmar. Blev lite inspirerad att laga efter att ha läst gourmanden Mons Kallentofts lista på maträtter värda att prova (senaste Attention). Jag hittade fyra typer av utskuret oxkött, men inga tarmar.

Det är rätt konstigt att det på matfronten sker så lite, eller det händer mycket strunt i form av konstiga halvfab, men inte något intressant. Kunderna efterfrågar ingen förnyelse.

Som med vad vi äter till vardags. Redan nu är det för många generationer har proppat ansiktet med potatis, och att vi fortsätter göra det är att visa långfingret till generationer födda under verklig svält. Vi bör ha det bra nog att slippa ägna oss åt bukfylla. Om detta vore ett land med bra matkultur skulle vi äta bättre.

Djurrättsaktivister som kämpar för att plocka bort foie gras från menyn borde göras till matkulturens nationalhjältar, uppenbarligen har dom en agenda. Men ingen annan pratar om vad vi stoppar i oss.

Borde inte fler bry sig? Vänsteraktivister som tar makten över maten, miljövänner som bryr sig mer än bara djuren, och en höger som kapitaliserar det hela lite.

Det skulle i valrörelsen behövas en tydligare agenda av partierna.