STOCKHOLM. Om en månad går denna blogg in i sitt fjärde levnadsår. Därför, ska jag, för första gången ge en introduktion, helt inspirerad av Michel de Montaigne.
Besökare! Detta är en uppriktig blogg. Den säger dig redan från början att mitt enda syfte med den är enskilt och privat. Varken din nytta eller min egen ära har jag ägnat en tanke – till ett sådant sällsynt företag föreslår inte mina krafter.
Med den här bloggen vill jag enbart glädja mina släktingar och vänner: när de förlorat mig (vilket de snart kommer att göra) kan de här återfinna vissa drag av min karaktär och mitt lynne och därmed hålla sin kunskap om mig mer levande och fullständig. Hade jag varit ute efter att söka världens gunst skulle jag ha styrt ut mig finare och framträtt mer utstuderat.
Här vill jag bli sedd sådan jag är, enkel, naturlig och vardaglig, utan anspänd förkonstling; ty det är mig själv jag målar.
Här kommer man att klart kunna avläsa mina fel och mitt enfaldiga sätt – så långt hänsynen till allmänheten medger det. Hade jag levt bland de folk som fortfarande sägs leva under de första naturlagarnas ljuva frihet försäkrar jag dig att jag gärna hade målat av mig spritt naken i helfigur.
Alltså, besökare, är det jag själv som är ämnet för min blogg. Du har ingen anledning att använda din tid på ett så intetsägande och meningslöst ämne. Alltså farväl! Emanuel Sidea den trettonde november tjugohundrasju.
DISCIPLIN. Förra inlägget om 
