Årets bästa flygbolag:
Virgin Atlantic. Jag räknar att ha flugit mig igenom ett 20-tal bolag under 2009. Den allra bästa var Bransons och det som avgjorde, när allt annat hade vägts in, var att de hade bättre service än de andra. Flygbolag är i service- och inte transportbranschen.

Årets bästa lunch:
Råkultur, Stockholm. Jag gillar rå fisk och detta är riktigt bra ställe. Bra öppettider också för den som sätter sig för lunch först klockan fyra. Dock, bör det tilläggas att servicen pendlar mellan råbra och rådålig.

Årets mottagare av Stipendium till Emanuel Sideas minne:
Shima Niavarani. Med motiveringen: ”Shima Niavarani är 2009 års vinnare av Stipendium till Emanuel Sideas minne för sin unika och energiska kamp bortom den givna scenen som bidrar till att förändra institutionaliserade strukturer.” (Läs mer här.)

Årets bästa musik:
Fred Astaire. Detta är för mig rätt begränsad kategori då jag lyssnar säkerligen på minst musik i Sverige. Men när jag lyssnar så har det i år varit samma fåtal artister, och allra bäst har Fred Astaire varit.

Årets bästa film:
Un lever de rideau. Det finns något väldigt tilltalande med Francois Ozons filmer och den som på engelska heter A Curtain Raiser är inget undantag. Den är mycket kort, 30 minuter, och har en ram som alla snabbt identifierar och kastas in i. Trots sitt korta format en stor film.

Årets bästa hotell:
Park Hyatt, Tokyo. Det kanske var situationer kring besöket som förhöjde besöket, att det kändes som ett tv-spel. Därtill var hotellupplevelsen i en klass för sig. Bo där nästa gång du är i Tokyo.

Årets bästa mat:
Kipa, Bodrum. Mina besök på matmarknader är väldigt få, tyvärr, men en butik jag gillar mycket och uppskattat att besöka är Kipa – inte för att jag gillar Tesco (som äger den) utan för känslan och leveransen. Ett bra och tillräckligt brett sortiment med fisk- och köttavdelning att tillfredsställa oss alla. Inget mer än det, och så ska det vara.

Årets bästa tidning:
International Herald Tribune. Trots att jag allt som oftast läser Financial Times beror på snarare på yrkesskada och vana än aktivt val. FT verkar också slagit igenom i internationell distribution på ett annat sätt än IHT och det verkar vara lättare att få tag på flygplatser. Men jag tycker fortfarande att den sistnämnda är bäst just nu. Den utländska bevakningen slår konkurrenterna i dagspressen.

Årets bästa klädmärke:
United Arrows. Låt mig först förklara att jag inte har någon japanfetischism, tvärtom, de flesta japaner gör alldeles för små kläder för européer. Men det jag har från UA har varit av extremt bra kvalité, bra grejer helt enkelt.

Årets bästa concierge:
Alona, Hotel Chisinau. Vem hör av sig när du inte återvänt efter besök i en utbrytarrepublik? Vem ger mitt natten per telefon tips på krogar i Chisinau? Och vem struntar att ta betalt för sista natten? Alona är ett under av tålamod och service, hon ser till att skapa bästa stället att bo i Moldaviens huvudstad. När personal lockar till ett snart besök är det bästa betyget ett hotell kan få. Alona borde öppna akademi för mjukhård post-sovjetisk serviceskolning.

Årets bästa Champagne:
Moët Brut. Vi vet vad tuffa ekonomiska tider innebär: människan lär sig gilla traditioner. Detta gäller min smak och val av bubbel i år. Även om Pommery under året varit mest frekvent, tillstår jag ändå att hävda att Moët är årets bästa. Som alla år, en trogen en. Den finns alltid där.

Årets bästa fisk:
Salma. Jag bekänner mig inte till mathysterin eller den skandinaviska matkulturen och tillber inte färska råvaror; mat äts – ta det för vad det är så länge det inte hämtas på en bricka. Men en lax står ut framför de andra – den norska Salma är årets finaste och bästa upptäckt och jag önskar jag hade karaktären att behålla denna hemlighet för mig själv. Allt för er.

Årets bästa restaurang:
Carul cu Bere, Bukarest. Nu ska vi inte skriva om restauranger in extento – se vad jag skrev ovan – men detta är en pärla av stora mått. Hur ska jag förklara? Tv-sport surrar i bakgrunden för säkerhets skull, samtidigt: en orkester spelar zigenarmusik, showdansare visar något med samba-influenser (och dräkter!) till detta serveras stabbig östeuropeisk mat; gäster frossar i östmat, kvinnor njuter av feta desserter, män gråter över palinka (plommonsprit) och detta ackompanjeras av solister som sjunger ut sitt hjärta. Lika fullt av motsägelser som östeuropén.

Årets bästa bok:
Onåd av J M Coetzee. Detta är den svåraste av kategorier – som att be en far peka ut sitt favoritbarn. Redan bland favoriterna gillar man varje för sin karaktär. Om jag ska välja en så lyfter jag fram Onåd: en lättillgänglig historia om förlust och vanära. Stor litteratur!

Se även tidigare år: Sidea Awards 2008, Sidea Awards 2007, Sidea Awards 2006, Sidea Awards 2005.

Andra om: 2009, bäst, blogg, flyg, lunch, mode, bok, restaurang, prisutdelning, sidea awards, stipendium

1. Årets bästa bok: Jordisk föda av André Gide
Något symptomatiskt att den bästa läsningen i år inte var utgiven detta århundrande utan utgörs av ett halvsekelt gammalt exemplar av fransk nobelpristagare, André Gide. Dock till protokollet kan det nämnas att jag med stort nöje också läst Alltings mått av Helena Granström.

2. Årets bästa drink: Old Fashioned
I dessa tider vänder man sig till det trygga, konservativa. Vad gäller dryck är det så för mig med whiskey och bitters. Men allra helst Old Fashioned, historiens första cocktail som finns beskriven i Jerry Thomas drinkguide från 1862. På annat håll noterar jag i Atlantics januari/februari-nummer en artikel som beskriver en begynnande trend kring gammaldags drinkar.

3. Årets bästa middag: 18-rätters på Frantzén-Lindeberg
Måhända att det nu, efter en konjunkturvändning, framstår som groteskt att äta molekylkomponerade rätter, arton i följd. Men om du inte upplever en personlig högkonjunktur i en lågkonjunktur är något fel. På denna krog kan du ge uttryck för denna kontrast.

4. Årets bästa blogg: The Holy Bible
En reklamare som skriver blogg, sådär? Då har du inte läst David Orlics exposéblogg över heliga ting. Sporrande!

5. Årets Emanuel Sidea-stipendiat: Mohamed El-abed
2008 startade jag den årliga traditionen att dela ut Stipendium till Emanuel Sideas minne. Den första vinnaren någonsin var Mohamed El-abed, vd och grundare av kommunikationsbyrån Sprong. Läs mer här!

6. Årets bästa flygbolag: Norwegian
Det är ett lågprisbolag, men bra sådant. Tidigare har Lufthansa plockat hem vinsten i dessa sammanhang, men ett par besvikelser senare har vi en ny vinnare: norska Norwegian.

7. Årets bästa väska: Weekendbag från Tommy Hilfiger
Under 2008 har jag varit en fortsatt supporter av onebag-filosofin. Den väska som varit min favorit är Tommy Hilfigers weekendvariant. Tillräckligt stor för allt som behövs, tillräckligt liten för att inte behöva checkas in.

8. Årets bästa lunchkrog: Minervas
Franskt, franskt i Vasastan. Lite undangömd, men väl värd den lilla promenaden dit. Prova, och du förstår vad jag menar. Adressen är Kungstensgatan 60 i Stockholm.

9. Årets bästa pryl: Nokia E71
Jag har kommit att bli en alltmer motvillig teknikvän som egentligen nya grejer – främst för att tid redan ödslat på att lära sig något som ska ersättas. Men nu har jag fått byta åsikt, i varje fall om denna pryl. Efter säkerligen sex månader med mobiltelefonen framstår den som oersättlig. Till skillnad från Apples variant så har denna tangenter och det går fasligt fort att skriva och surfa. Oersättlig är kriteriet för årets pryl, alltså.

10. Årets intressantaste byggprojekt: ACP Estate, Ghana
ACP Estate ligger strax utanför Accra, ett område som uppfördes 1996. Diplomater som dragit sig tillbaka, Hollywoodkändisar som lämpligt nog DNA-spårat sig till Ghana, och statschefer som köpt ytterligare en bostad har alla hamnat här. Ett litet Desperate Housewife-enklav i utkanten av den snabbväxande huvudstaden.

11. Årets bästa mode: Ralph Lauren
Jag är inte speciellt amerikansk till mitt utseende eller beteende. Men jag har kommit att uppskatta vad just detta märke erbjuder. Kanske för att min syster jobbar för Ralph, ex-chefdesignern är en granne, eller så är det kläderna. Vid närmare eftertanke, absolut det senare.

12. Årets bästa efterrätt: Kürtös Kalács
Denna ungerska madeleinekaka, en specialitet som jag alltid försöker handla när jag besöker Budapest eller korsat andra sidan rumänska gränsen. Om ni smakat vet ni varför: beskt, sött, varmt och kallnande. Oemotståndigt.

Och de tidigare vinnarna: Sidea Awards 2005, Sidea Awards 2006, Sidea Awards 2007.

Andra om: 2008, awards, bäst, priser, prisutdelning, sidea awards, flyg, blogg, efterrätt, mode, lunch, stipendium

Innan hade jag åtnjutit Italiens unika säljpoäng; maten, vilket också var det som hade fått mig iväg ut för att springa. Lunchen på påskafton börjades med fyra espresso med söksaker, och en rejäl porcetta med ett glas husets röda hos Er Burchetto, där Franco visar upp gästboken som svenskar skrivit idiotiska noteringar i – vi översatte åt honom från svenskan och han log.

Sedan en kaffe i solen vid Termini, där det ekonomiska läget i Skandinavien jämfördes med kontinental-europa och den italienska politiken, för att sedan återvända till San Giovanni för en påsklunch som började med förrätten salate de buffet.

Sedan blev det soppa på komage, under tiden jag förklarade att det är en svår sak att laga, Greta svarade att det var en småsak. Palmerna utanför de rosatonade husen svajade lätt, samtidigt som vi lät vältempererad Prosecco släcka törsten.

Därefter följde drob, som är lamm i alla former – köttfärs med inälvor – lever, hjärta, lungor, och så vidare. Fantastiskt rätt igenom. Det följdes av nybakta pizzettor al forno som rundade av måltiden. Crescendo blev enorma portioner av tiramisu med ananas och naturligtvis Prosecco.

Ett antal timmar efter att vi börjat var lunchen över, och jag tror att palmerna ännu svajar i den heta solen, när jag nu sitter i business class skriver dessa rader, på väg mot Amsterdam där flyget mot Stockholm väntar.