Tag Archives: litteratur

Med Nobeltippade Mircea i Bukarest

I går när jag lämnade Bukarest, såg jag på Otopeni flygplats författaren Mircea Cărtărescu. Vi satt vid samma gate, jag väntade på flyget till Warszawa, samtidigt som de som till Köpenhamn boardade Cimbers plan.

När jag var i Rumänien 2004 var jag på intervjujakt. Men det gick inget vidare. På BUC (universitetet) svarade han inte och i register fanns han inte.

Häromdagen i Bukarest, av en händelse, träffade jag vän till hans ex-fru som berättade att han, vilket man kan tro, är oerhört excentrisk och väldigt krävande att göra med.

Själv tyckte jag att Cartarescu var ganska sliten, där han satt och med sin oerhörda lätthet, han reser blott med en enkel läderportfölj där han förvarade mobiltelefonen som han tittade på som äldre människor gör, genom att hålla den med hela handen. En kort stund senare reste han sig abrupt, och gick sin väg. Även han med destination Stockholm, förstod jag i dag.

Andra om: , , , ,

Pamuk om överträffad verklighet

Nobelföreläsningen som litteraturpristagaren Orhan Pamuk höll idag handlade om vad jag skrivit om senaste dagarna.

Eller med DN Kulturs ord: ”författarens längtan efter att skapa annorlunda, inre världar och om att litteraturen kan kännas och bli verkligare än verkligheten själv”. Han pratar genomgående om detta, vid sidan av en betydelsefull resväska. Nedanför ett stort axplock från föreläsningen, med mina fetningar:

Att vara författare betyder för mig att genom åratal av tålmodig strävan upptäcka den hemliga andra personen inuti människan, den inre värld som gör den här personen möjlig (…)

det jag ser är en människa som i avskildhet i sin kammare satt sig vid ett bord och alldeles ensam gått in i sig själv och i skydd av sig själv med ord bygger upp en ny inre värld. (…)

Att skriva är att klä den introspektiva betraktelsen i ord, det är när människan genom att spana in i sig själv tålmodigt och envist och med glädje undersöker en ny inre värld. När jag satt vid mitt bord allt medan dagar, månader och år rann i väg och på de tomma arken så sakteliga lade till fler nya ord, brukade jag känna att jag hade byggt upp en ny inre värld åt mig själv, att jag, på samma sätt som den som sten för sten bygger en bro eller en kupol, synliggjort en annan människa inuti mig. (…)

Jag skriver, därför att endast genom att förändra verkligheten kan jag fördra den. (…)

Jag skriver, för att göra mig fri från känslan av att det alltid finns en plats, dit jag – precis som i en ond dröm – på intet sätt kan ta mig till. Jag skriver, för att jag aldrig kunnat känna mig lycklig. Jag skriver, för att bli lycklig.

Andra om: , ,

Verkligheten är rubbad

Drömmar är ett outforskat område. Martin Luther King Jr sade ”I have a dream”, men Sigmund Freuds vänner svarade att de kan tyda den. Och så har det varit, det har tolkat men inte utforskats. Även om sparkade Freud redan ligger är det ingen som riktigt vet vad som bör ta hans plats. (Förslagen i moderna new age och NLP är ännu inte övertygande.)

När jag var i London och träffade en som sysslar med Nobeltippad mikroekonomisk forkning berättade han att homo economicus inte är hållbar – den rationella människan är inte så trovärdig eller nödvändig som den varit. Betydligt mer logiskt är det att vi följer ett irrationellt mönster istället. Att man även tionde gången reser sig upp ur nederlaget eller att man trots motiverat men misslyckat utfall ger sig ut på krogen ännu en kväll (hans exempel).

För det är vad det handlar om. Verkligheten är satt i gungning, som jag skrev häromdagen att fantasin vinner verklig mark. Men vad i fantasins namn vinner mark av verkligheten?

I rumänske författaren Mircea Cărtărescus böcker ser jag detta pulsera, vid sidan av mycket annat. I sitt romanbygge, som började med den fristående Nostalgia, följt av triologin, Vänster vinge, Kroppen samt avslutande Höger vinge, pulserande det som är och inte ännu blivit till. Staden, kroppen, språket, universum – allt är ett, likaså är drömmen, livet och verkligheten – ett.

Landsmannen och dadaistiske föregångaren Tristan Tzarans verk banade vägen för detta ett halvt århundrade innan. Den sociala och kulturella protesten är en reaktion på en önskad gränslöshet.

Ytterligere halva århundrandet tillbaka, vid sekelskiftet och den mentala tidsåldern för David MacDermott, kan man parafrasera hans say: Vi är mitten av livet, med en fot i nu och då, med ett rungande eko av evigheten – vi är i skapelsens mitt.

Andra om: , , , ,