BODRUM, TURKIET. Det var nära att jag inte kom iväg från Ghana häromveckan. Det hela är en historia lite symptomatisk för hur byråkratin ter sig i landet. Å ena sidan, ska det inte finnas någon utbredd korruption (plats 69 på Transparencys lista), å andra sidan vanligt underbetalt folk, inte sällan i maktställning, ser varje möjlighet till lite extra intäkter.
Det var en onsdag och jag skulle åka från Accras förorter, Poukase närmare bestämt, till flygplatsen. Vi var lite sena, och en taxi fanns inte någonstans. Tiden var knapp, två timmar före avgång stod vi utan någon bil – ingen fara, gott om tid, tänkte jag. En lokal linjetaxi gick med på att köra oss till en tro-tro, dessa trånga bussar som går i någon som kan liknas vid linjetrafik, enda skillnaden att man sitter på spruckna säten, i dieseldriven trång minibuss, utan avgångs- eller ankomsttider. Med Poukause bakom oss, med en timme till avgång var körde en taxi i varje fall mot flygplatsen. Något stressade, trots att jag tidigare via nätet hade checkat in mig på flyget.
Taxin, en liten Daewoo, varvade och maxades för att hinna fram snabbt. Till ingen nytta, en trafikolycka hindrade framkomsten till flygplatsen samtidigt som tiden rann undan.
Trettio minuter före flyget skulle taxa ut på tarmac anlände jag till flygplatsen, utan boardingkort. Diskarna var stängda, ingen Lufthansapersonal någonstans. Jag tog mig till flygbolagets kontor i inrikesterminalen. Liten kö var redan bildad. En man steg fram ur skuggorna och frågade om jag hade något litet att erbjuda för lite ”påtryckningar”. I mitt trängda läge lyssnade jag intresserad. När det till slut blev min tur var kunde jag inte bli hjälp, kvinnan på Lufthansa konstaterade att jag skulle få ta morgondagens flyg vid samma tid.
Utan boardingkort kunde jag inte ta mig till min gate för en manuell incheckning. Tio minuter till avgång.
Ytterligare en av dessa kringdrivande hjälpsamma människor, som vill få betalt, gärna i dollar, steg fram och föreslog att jag skulle höra med markpersonalen om att bli ledd fram till gaten. Sagt och gjort; efter lite om och men vid första viseringen av boardingpass, gick vi igenom. Andra viseringen, denna gång av säkerhetspersonal stötte på patrull. De undrade varför jag saknade boardingpass. Bra fråga. Till slut gick det vägen.
När jag nådde båset tillhörande tullen frågade kvinnan varför jag inte fyllt i något formulär. Jag svarade att jag haft fullt upp med annat; klockan, sex minuter till avgång. Hon sade att hon skulle kunna fylla i det åt mig om jag gav henne något. Slängde över 10 cedi, motsvarande 60 kronor, och hon blev klar väldigt snabbt och lät mig signera.
Sedan först i kön till säkerhetsscannern, växelmynten förblev kvar på bandet, och därefter en snabb löpning till gaten. Fyra minuter kvar; personalen sade att jag inte var incheckad, men tillade på svenska att jag var mycket välkommen ombord. Bussen körde ut mig till Lufthansaflyget och någon minut senare lyfte planet mot Lagos.
Andra om: byråkrati, Lagos, flygplats, Ghana, Accra
