STOCKHOLM. Jag fick syn på en äkta nigeriansk stekare på Port Harcourts internationella flygplats. Han kom i ett följe av en sekreterare och en polis, och säkerligen var en förare utanför med ytterligare en polis.
Eftersom han såg trevlig ut tänkte jag skaffa en ny kompis i denne Nigeriastekare. Han hade naturligtvis trängt sig före alla andra vid biljettförsäljningen hos Aero, samma flygbolag som jag skulle ta till Lagos.
Jag ställde mig bakom honom, nickade hej till polisen och sekreteraren och vände mig mot honom.
”Hello, I really like your outfit”, sa jag, ovetande om initiationsriterna här.
Han vände sig mot mig, böjde sig ner sitt huvud, utan att titta mig sade han lite förstulet:
”Hi”, och sedan ännu busigare: ”I am a king.”
Jag tog det visitkort han skulle ge till biljettförsäljaren. Mycket väl, His Royal Majesty Okeke stod framför mig.
Hans polisman bar två svarta påsar med kontanter, en ljusbrun skinnväska och två morötter (som han åt på). Kungen lassade fram pengahögar, ointresserad av biljettpriset, men ändå räknade han samma hög om och om igen.
Efter att kungen köpt en VIP-biljett förde han en kamp mot naturlagarna genom att pressa, stånka och trycka ner så många sedelbuntar som möjligt i den redan fulla väskan.
Efteråt hängde vi och sedan tog vi ett foto för att föreviga det kungliga mötet. Han propsade på att också få ta ett foto där han ensam höll i pengar, och så blev det.
Andra om: Afrika, Nigeria, Port Harcourt, kung, flygplats, resa
