Tag Archives: kris

Nietzsche och finanskrisen

STOCKHOLM. För massa år sedan i centrala Göteborg blev jag stoppad av en äldre överviktig man med en hund som på göteborgska frågade mig om jag visste svaret på ”en svår tysk med svårstavat namn” – han grubblade på en korsordsfråga.
Långsamt gungade han iväg med små steg och sin lilla hund i koppel ropandes efter mig: ”Nietzsche!!!”

Denne svårmodige tysk – vad hade han tyckt om finanskrisen? Eller vad skulle filosofer som är döda ha för åsikt? (De levande verkar inte göra så mycket väsen av sig trots den komparativa fördel att fortfarande kunna kommunicera.)

Så med Gilles Deleuzes formulering skall jag finna ”den kraft som ger ny innebörd åt vad [han] säger, och förbind texten med denna kraft. På så sätt föreligger inga interpretationsproblem vad gäller Nietzsche.”

Ressentimentets renässans har fått de med en slavmoral att rikta fientlighet mot de övermänniskor – aristokrater – som är orsaken till frustrationen. Förtätning och definition av ett fientligt värdesystem har skapats och/eller förtydligats närd av ett förvar med felaktiga argument (Den glada vetenskapen, §191). Den grupp som upplever en hostilitet söker förklaringar, ”före verkan tror man på andra orsaker än efter verkan” (§217).

Enligt Nietzsches antikatekes är det som skett gott. Den stora gruppens dvala har störts och ett mediokert välmående som rubbats, lidandet hör livet till.

Ur de nya förutsättningarna reser sig möjligheten att ta den moderna tidens vara och ”grunda mänsklighetens historia från början igen” sedan de forna kristna idealen sedan länge spelat ut sin roll för samhället.

Och den platonska och aristoteliska tron att förnuftet skall åstadkomma förbättringar har bevisat sitt misslyckande i en finanskris som är självförvållad.

Andra om: , , , , ,

Kenyas kris kan drabba Sydafrika

KAPSTADEN, SYDAFRIKA. Krisen efter valet i Kenya kan mycket snart upprepas i Sydafrika. Grogrunden finns även här i landet, skriver de sydafrikanska medierna.

Kenyas problem mycket snart kan bli Sydafrikas, tror Cape Times krönikör (artiklarna stängda för icke-prenumeranter). Konflikten i Kenya och den etniska rensningen som följt förklaras bero på fattigdom, grymma politiker, sjudande tribalism och svaga institutioner, där makthavare säkrar sin makt med annars fristående statliga organisationer.

Till exempel när den granskande myndigheten som övervakade valet i Kenya meddelade först att sittande presidenten vunnit, för att senare gå ut och flagga för valfusk.

Samma missbruk finns i Sydafrika där sittande presidenten Thabo Mbeki använder institutionella verktyg till att pressa ANC:s nya ledare Jacob Zuma som nu befinner sig nu under åtal för en rad allvarliga anklagelser. Liksom den ökande fattigdomen i Sydafrika är oroande, anser krönikören.
En äldre BBC-artikel hänvisas till South African Institute of Race Relations som uppskattar antalet som lever på mindre än en dollar per dag har ökat med 121 procent senaste tio åren: 1996 var 1,9 miljoner invånare, antalet ökade till 4,2 miljoner personer 2005.

Men i dagens tidningar slår sig Mbeki-regeringen för bröstet, där man visar att situationen i landet går mot det bättre. I den statliga finansierade (kostnad: runt 600 miljoner kronor) undersökningen slår man fast att år 2007 var bättre än 2001, och 2001 var bättre än 1996. Mbeki menar att man nu vinner slaget mot fattigdom.

Men undersökningen har fått massor av kritik, även av statliga Statistics South Africa (Stats SA, motsvarande SCB). Dussintals avgörande missar har gjort i undersökningen – till exempel saknas färgade kvinnor i åldern 20-34 år, för hög andel personer i gruppen år 85+, och underskattat antalet barn under 10 år. De avråder själva från användande av resultatet. Missar har gjorts tidigare, och görs löpande. Oberoende icke-statliga organisationer uppskattar Sydafrikas inflation till 10 procent, Stats SA anser att den ligger på 6 procent.

Andra om: , , , , , , ,

Så löser serviceföretagen sin kris

BUDAPEST. De nordiska transportföretagen är i kris. Detta har jag noterat under senaste tiden och insett när jag nu sitter på Ferihegy flygplats i Budapest går det inte att kalla det något annat. Se bara hur mina senaste sex dagar sett ut.

Midsommaren i Skåne föregicks av en försenad ankomst till Sturup. Dock, när vi lämnade firandet medelst bil mot Göteborg, via den österlena herrgården där vi fikade med gamla bekanta, var resan smidigt och synnerligen punktlig trots vårt stopp.

Efter ett dygn i Göteborg var det dags för två nätter i Stockholm dit jag anlände med Malmö Aviations försenade flyg på måndagskvällen. Efter mitt korta uppehälle var det dags återigen för en snabb visit söderut.

Så i morse anlände jag till Ronneby. Närmare 45 minuter över avgångstid spenderas i flygmaskinen – på en inrikesflygning! Vid ankomst hade jag bokat en taxi som skulle hämta upp mig för att ta mig till min föreläsning i Karlskrona. Men utan min vetskap hade chauffören omvandlat min bil till ett samåkningsprojekt med två medpassagerare. Nåväl.

När jag var klar och på väg att lämna staden var det med tåg mot Kastrup, trodde jag. Några dagar tidigare när jag försökt köpa biljett hos SJ, Skåne- och Blekingetrafiken fungerade inte deras sajter, trots att det på ytan ser ut att klara av en betalningsprocess. Kundtjänst gjorde inte mycket till tjänst när de hänvisade biljettköp till stationen där det i eftermiddags var massiva köer till den enda öppna kassan.

Expediten berättade att det var buss som gällde på en del av sträckan. Utan förklaring, utan ursäkt. Hon tillade att om jag hade tur skulle jag anlända på utsatt tid. Visserligen hade jag tur med flyget, men ankom ändå försenad till Kastrup. Under middagen med en havssymfoni till sallad, i väntan på mitt försenade flyg till Budapest kläcktes det närmaste till en lösning på mitt och miljontals andra resenärers problem. (Jag räknar de till så många, trots mina uppskattade debattörer tidigare tvistat om antalet.)

Min lösning är något helt nytt – jag vill se en ny paneuropeisk oberoende organisation dedicerat till att uppmuntra goda kundrelationer och god service. Deras uppgift ska vara att märka tjänsteföretag riktade till privatkonsumenter och med en distinkt logotype vägleda kunder.

Deras märkning ska garantera världens bästa service, och då talar jag inte bara om det snacket som företagen slänger sig med utan att de ska aktivt bedöma företagens ageranden genom att sätta upp en tydlig policy. Det ska vara en eftersträvansvärd märkning som för kunden innebär att de anställda fått den bästa internutbildningen med betoning på kundpsykologi och skolade i service av världens främsta. Därutöver ska företagens kommunikation med kunderna beaktas – en snabb och effektiv dialog bör vara självklar.

Och den dagen inte allt klaffar – för det kan det inte göra varje dag, ibland sker olyckor – ska det intill märkningen finnas ett telefonnummer för kunder. Det vill säga en verklig kundtjänst, inte en växel där man hamnar i kö och behandlas som en blivande kund. Dit ska jourhavande chef själv svara i de dialoger som behöver föras. De som bara vill uppdatera sig om vad som skett och när de beräknas vara ordnat ska kunna smsa in till samma nummer för att få meddelanden, löpande tills allt är ordnat, om hur situationen ser ut just nu.

Detta är den enda vägen ut för tjänsteföretag. Som det ser ut i dag kommer Europa få allt fler företag som är servicedrivna. Och de europeiska kunderna behöver inte bara organisationer som bevakar kundernas rättigheter, utan också sammanslutningar som aktivt granskar och premierar de företag som excellerar i sin service.

Andra om: , , , , , , , ,