ARLANDA, STOCKHOLM. Jag är på flygplatsen, detta är sista inlägget från svensk mark. Jag ska snart boarda British Airwaysflighten mot London och därefter ska Virgin Atlanticflyget ta mig till Lagos, Nigeria för landning tidigt imorgon bitti.
Under tiden följer en summering av konflikten i Nigeria såhär långt:
STOCKHOLM. Sedan militärregimen upphörde 1999 har 14000 dödats i våldsamma drabbningar.
Det finns konflikter med religiösa och etniska förtecken – men de egentliga orsakerna ligger i ojämlik tillgång till politisk makt, resurser, olja och förmögenhet.
2003 års lokalval var så manipulerade att EU:s valobservatörer uppgav att valen ens uppfyllde ”minimikraven för demokratiska val”, 105 dödsfall relaterade till valet anmäldes.
Nigeria är ett av de mest korrupta länderna i världen – Transparency Internationals korruptionsindex listar landet på skalan 2,2 av 10, där högsta talen är icke-korruption.
Korruption kan ha kostat landet så mycket som 400 miljarder dollar sedan självständigheten 1960.
STOCKHOLM. Bakgrunden till oljekonflikten i Nigeria är komplex. Men som alla mänskliga konflikter kan den kokas ner till pengar, mark och etnisk rivalitet.
Av Nigerias 36 delstater utgörs Nigerdeltat av 9 stater med sammanlagt 185 lokalt styrda områden (local goverment areas). Det är en stor blandning av folk som bor i vad som betraktas en av världens mest tätbefolkade regioner: 40 etniska grupper som talar 250 dialekter fördelade på 5 000-6 000 samhällen. Området motsvarar 70 000 kvadratkilometer. Ungefär 27 miljoner människor trängs inom ett område lika stort som arealen söder om Jönköping i Sverige.
Av de tidigare nämnda byarna är cirka 1500 samhällen värd av något slag för oljeföretagen. Olja är något som funnits närvarande för de flesta nu levande nigerianer, första råoljan togs upp i Oloibiri redan 1956.
Trots att miljontals fat olja utvunnits genom åren för 600 miljarder dollar har lokalbefolkningen har inte fått se skymten av några förmåner, eller haft någon nytta av naturresurserna. Trots att Nigerdeltat står för 100 procent av landets olje- och gasproduktion lever människor utan elektricitet eller rinnande rent vatten.
Överhuvudtaget är det mycket världsrekord som Nigeria plockar hem: Nigerdeltat är världens största våtmark, en av världens mest korrupta regeringar styr landet, i relativa tal världens fattigaste befolkning med 70 procent lever på mindre än en dollar per dag, och så fortsätter det.
Utbildningar är bristfälliga. Det finns en högstadieskola per 14 000 invånare. Det finns knappt någon offentlig sektor, det som finns är svårt att nå på grund av att vägar saknas. Att träffa en doktor kan innebära att färdas i en båt i timmar i träskmarkerna.
Emellanåt sker det oljespill i deltat. World Wildlife Fund konstaterade i oktober 2006 att uppemot 1,5 miljoner ton olja utspillts de senaste femtio åren. Vilket motsvarar att var tolfte månad sker en oljekatastrof motsvarande Exxon Valdez utanför Alaskas sydkust 1989, då 42 000 kubikmeter olja spilldes ut som än i dag har med miljökonsekvenser (enbart oljesaneringen kostade Exxon 2 miljarder dollar). De senaste tjugo åren har det varit motsvarande två oljespill per dag.
Regionens oljeproduktion har stundtals gått ner efter attacker av lokala rebellgrupper. Mest känd är MEND som påstår att kriminella gäng och statliga militärstyrkor exploaterar regionens oljerikedomar i eget syfte och inte lämnar efter sig annat än en förgiftad, malariainfekterad, laglös sumpmark.
MEND har minskat oljeproduktionen med 475 000 fat olja per dag. Med dagens oljekurs innebär det ett bortfall värt 7,8 miljarder dollar per år. Men fortfarande generar oljeutvinningen stora inkomster. Enligt Center for Global Energy Studies beräknas Nigerdeltats oljeintäkter uppgå till 66 miljarder dollar under 2008.
STOCKHOLM. Movement for the Emancipation of the Niger Delta (MEND), Rörelsen för Nigerdeltats frigörelse, har sedan 2004 bedrivit ett kraftfullt krig mot oljebolagen.
I snabbåtar, beväpnade med kulsprutor, tar de sig i runt i deltats träskmarker och sätter skräck i oljehuvudstaden Port Harcourt genom att spränga oljeledningar, stjäla råolja och kidnappa oljearbetare. Allt för att för att få uppmärksamhet för sin befrielsekamp och stoppa utvinningen av råolja i regionen.
Gerillan anser att delstaterna som utvinner olja, Nigeria är fördelat på 36 delstater, inte har fått tillräckligt stor del av oljemiljarderna, utan att eliten skor sig, lokalbefolkningen folket lever i fattigdom och deras hemmiljö är en pågående miljökatastrof. Ståndpunkten har uttalats många gånger av gerillan. MEND är ytterst publik, ledarna står i mejlkorrespondens med alla som vill lyssna, och deras handlingar har ett absolut budskap, våld.
De senaste åren har attackerna eskalerat. Sedan maj 2007 har 134 attacker genomförts, sannolikt är det flerfalt fler attacker – mörkertalen är stora i ett propagandakrig. Enligt den statistik som jag kommit över har det till dags dato varit många olika slags aktioner, fördelade på detta sätt (engelska begrepp har fått stå kvar):
42 Kidnap, 22 Armed Assaults, 12 Armed Robbery, 3 Hijack/Kidnap, 2 Attempted Attack/Robbery, 1 Kidnap/Murder, 1 Bomb, 11 Pipeline Bombs, 10 Maritime Armed Assault, 6 Maritime Hijack/Kidnap, 7 Maritime Robbery, 4 Pipeline Sabotage, 3 Murder, 2 Maritime Armed Assault/Kidnap, 2 Maritime Robbery/Death, 1 Robbery, 1 Maritime Armed Robbery, 1 Maritime Assault/Hostage taking
MEND:s uttalade strategi är att kidnappa och fortsätta kidnappa oljearbetare och västerlänningarna för att stoppa utvinningen av råolja i Deltaregionen. Gerillan agerar brutalt och hänsynslöst. Häromveckan kidnappades en nioårig pojke, vars far arbetar i oljeindustrin. Pojkens elvaåriga syster skulle stoppa attacken, hon dödades omedelbart av kidnapparna.
De systematiska kidnappningarna har gjort att organisationen Petroleum and Natural Gas Senior Staff Association of Nigeria (PENGASSAN) den 3 februari krävde kraftfullare åtgärder av regeringen inom en vecka. Annars kommer all gas- och råoljeexport stoppas med start måndag 9 februari.
STOCKHOLM. I somras hade jag en bloggkampanj där jag skrev mycket och ofta under tiden jag var i Ghana. I dag startar jag en ny bloggkampanj.
Under en tid har jag funderat på om intresse finns för de glömda konflikterna, de som hamnat i skymundan av de intensifierande – Gazakriget och innan dess Kongo. På arenan av internationell politik har konflikterna fått dela utrymme med annat och fått stå tillbaka för det betydligt mer symboliska – installationen av en ny amerikansk president, till exempel.
Riktar vi blickarna söderut, under senaste halvåret skedde åtta val på den afrikanska kontinenten. Var sjätte land gick till valurnorna – vad minns du av det?
Det är uppenbart att bloggar har en roll att spela och därför ska jag under en tid framöver skriva om Nigerias stora väpnade konflikt.
Mina lästips