STOCKHOLM. Nigerianska författaren Chinua Achebe, känd över hela världen för romanen ”Allt går sönder” (Things Fall Apart), har beskrivit Nigerias problem:
”The trouble with Nigeria is simply and squarely a failure of leadership. There is nothing basically wrong with the Nigerian character. There is nothing wrong with the Nigerian land or climate or water or air or anything else. The Nigerian problem is the unwillingness or inability of its leaders to rise to the responsibility, to the challenge of personal example which are the hallmarks of true leadership.”
Detta gäller inte bara för Nigeria utan också för många andra länder — det går inte att betrakta Nigeria utan titta på grannländer som har liknande förutsättningar, men också på det enorma geografiska landområde som kallas för Afrika.
1. Miljöns betydelse: Geografi, klimat och väder har spelat en stor roll i Afrika, liksom den stora förekomsten av tropiska sjukdomar.
2. Arvet från slaveriet.Slaveri har slitit itu många afrikanska samhällen. Arabiska slavhandlare var de första som anlände (och de sista att lämna), men afrikaner hade förslavat varandra i århundraden före arabernas ankomst:
”Faktum är att slaveri var vanligt i de flesta delar av världen innan britterna började försöka krossa det, och Afrika var inget undantag. Enligt en uppskattning var mellan 30 och 60 procent av afrikanerna slavar innan européerna anlände. Fraktbeloppet till slavar till Amerika kan ses som en förlängning av Afrikas inre marknad: många afrikanska hövdingarna såg inget fel i att sälja slavar till de européerna, och vissa protesterade när handeln förbjöds”, skriver Robert Guest i sin stora Afrikabok The Shackled Continent (min översättning).
Den storskaliga slavhandeln under 1800- och 1900-talet upphörde för och ett halvt århundrade sedan, och är ingen ursäkt för de nuvarande förhållandena i Afrika.
3. Kolonalismens betydelse: Kolonialstyret upphörde för mindre än ett halvt sekel sedan. Kolonialmakterna lämnade sociala ärr, en grogrund för diktatorer och besvärande och konstgjorda nationsgränser. Men de lämnade också modern infrastruktur – vägar, järnvägar, kliniker, och lagstiftning. Över 70 procent av Afrikas befolkning som lever idag föddes efter deras nationer blev självständiga, och det finns många exempel på nya oberoende stater utanför Afrika som inte har hållits tillbaka av sitt koloniala arv: Sydkorea, Taiwan, Hongkong och Singapore.
4. Västerländernas bistånd: Beroendet av extern hjälp för att lösa Afrikas problem är en självklar övning i meningslöshet och hjälp kan endast vara genom självhjälpsorganisationer. Bistånd som det sett ut tidigare har på sin höjd hjälpt endast i marginalen.
”Länder blir rika på samma sätt som enskilda individer: genom att producera något som andra människor vill köpa, eller tillhandahålla tjänster som andra vill betala för. Det finns undantag. Precis som vissa individer kan ärva rikedom, så vissa länder är rika helt enkelt på grund av att de har en hel del olja och inte många medborgare. Men i stort sett är vägen till välstånd sparsamhet, hårt arbete, och att ta reda på vad andra människor vill ha för att kunna sälja just det till dem”, skriver Robert Guest och tillägger att Afrika i dag inte producerar något som världen vill ha förutom sina naturresurser och ett fåtal jordbruksprodukter.
5. Äldre stamledares betydelse: Stamlojalitet är ofta starkare än nationella lojalitet och kan lätt anspelas på av demagogiska ledare – ibland med fruktansvärda resultat. Det har funnits flera förintelser i Afrika sedan Andra Världskriget. Rwanda var den värsta, Burundi, Nigeria, Elfenbenskusten och flera andra länder har också upplevt etnisk slakt. En stambaserad politik är en bördig jordmån för demagogi. Tillsammans med ekonomiska kvoter och andra etniskt splittrande lagar, och ett ökat inflytande för demagogiska stamledare hämmas den ekonomiska tillväxten så att den ekonomiska politiken förvandlas till ett nollsummespel där varje vinst är någons förlust.
6. Och Västerländernas bidrag? Handelskriget mot afrikansk jord- och textilexport orsakar betydligt mer skada för Afrika än vad eventuellt stöd kan lösa. Långt värre är de rika nationernas jordbrukssubventioner som förstör alla internationella handelsmarknader och kostar rika nationer tiotals miljarder dollar, konstaterar Robert Guest. Dock har också afrikanska stater sinsemellan handelshinder.
Bilden ovanför föreställer skuldindrivare i Lagos, Nigeria.
Andra om: Afrika, Nigeria, handel, politik, kolonialism, slaveri
