Tag Archives: journalistik

Fyra frilansfrågor: Johan Åkesson

Min frilansjournalistik-bonanza fortsätter! Jag mejlade Johan Åkesson för att få fler råd till er och mina stundande lyssnare i kreativt skrivande. Johan skriver för bland andra DN På stan, Attention och Diego. Här svarade han på fyra frågor.

  • 1. Hur började du skriva och få betalt för det?

Ett ungdomsmagasin kontaktade min gymnasieskola och sökte skribenter. Jag var 17 och pluggade i journalistikklass. Jag var den enda i min skola som nappade på magasinets förfrågan, började skriva skivrecensioner åt dem, samt intervjuer och reportage. När jag var 18 gjorde jag praktik på Nyhetstidningen Sesam där jag blev erbjuden ett vikariat som reporter, en vecka efter studenten 2001. Sedan började jag försöka mig på frilansandet, men ganska dåligt resultat.

Inte förrän jag lyckades sälja in en artikel till DN På stan som det satte fart. Fick komma på möte med bossen som diggade mina ideer och ringde dagen efter för att erbjuda mig en veckas vikariat på redaktionen. En vecka blev en vecka till och plötsligt hade det gått 11 månader och jag var tvungen att lämna DN pga LAS uppfuckade regler. Sedan dess har jag frilansat på heltid och skriver regelbundet i DN, Resumé, Relation, DIego. Har dessutom varit publicerad i Attention, Bon, La Musik, UNT, Metro, Event&Expo, Frihet, Näringslivsrespons, Nollarton, Egen.

  • 2. Vad är det bästa råd du har att ge till dom som vill börja skriva mot betalning?

Skissa ned dina idéer. Se till att du har uppslag på artiklar som det inte redan skrivits om. utnyttja dina egna erfarenheter, ditt sociala nätverk och intressen för att hitta ingångar och personer som de etablerade medierna inte har tillgång till. Allt handlar om bra idéer. En riktigt bra idé köps omedelbart om redaktören inte är dum i huvet. Men onödigt att ”push your luck”, börja med mindre, oetablerade publikationer som behöver texter men inte kan casha ut så mycket för dem. Sälj dig billigt i början. Det lönar sig i längden. Och var inte rädd för att sälja in dina idéer. Det är skillnad på en bra journalist och en bra frilansjournalist. För att kalla sig för bra frilansjournalist måste man vara minst lika bra på att kläcka idéer och sälja in dem, som att faktiskt skriva artiklarna. Är du anställd kan du vara hur introvert du vill, men det funkar inte om du vill tjäna stålar som frilans.

  • 3. Sälja in jobb: Har du nåt råd om hur man ska göra/tänka?

Se ovan. Och tänk på att det är bättre att visa en redaktör att du har många bra idéer än bara en. Maila över fem grymma artikelidéer, visa att du har underbyggt dina teser och redan hittat personer/case.

Formulera dig snyggt och rappt. Redan i mailet till redaktören visar du arbetsprov på ditt språk. Berätta också kort vad du gjort tidigare, eller bifoga CV. har du inte varit publicerad någonstans innan, eller i nån lokal skräptidning – skippa att berätta det. Får du inget svar, ring upp efter en vacka. Var inte för pushig, det är osexigt, ingen gillar det.

  • 4. Var finner du inspiration till ditt skrivandet och till reportageidéer?

Överallt. Givetvis är den primära drivkraften min nyfikenhet.

Men allt bottnar också i en större, naiv plan om att kunna bidra till förändringar i världen genom att belysa och ifrågasätta orättvisor, och alternativa lösningar. Framförallt det senare. Även i i min nöjesbevakning och mina populärkulturella artiklar drivs jag av att visa det alternativa, en annan väg än den uppenbara. Det finns en stark optimism i att uppmärksamma alternativ, det gillar jag.

Varje frilansjournalist måste vara lite av en omvärldsanalytiker, spana och se trender, fenomen, händelser och sätta in dem i ett perspektiv, försöka analysera hur händelser och trender kan påverka oss i vår del av samhället. Man måste inse att man som jorunalist är en del av ett starkt folkbildande organ och förvalta det ansvaret.

Allt för många journalister lallar runt och skriver om meningslöst skräp. De personerna kanske jobbar som journalister, men de Är inte journalister. Det är en stor skillnad.

Att det finns så många intressanta personligheter i Sverige och världen runt, som gör fantastiska saker, som allmänheten borde få ta del av, är också en drivkraft. Dessa personer ska uppmärksammas och jag som journalist har makten att göra det.

Att leva till andra trumslag

Senast vi hördes var jag på väg mot Skåne. Dom två dagarna där var behagliga, vår som det var – vackert! Under min kväll i Malmö fick jag några lektioner av Sveriges manliga Ebbaversion Björn Jeffrey. En i ämnet ”Varför Malmö är en bra stad”, samtidigt som han drog mig runt – först till hipsteraktiga Metro vid Möllevångstorget och vidare till Lilla Torg där vi satt utomhus, somrigt och lite turistigt eftersom dom har dille på Älgskyltar och heter nåt i den stilen också.

Fredagen i Svedala var skitkul. Pepp skola och, vid sidan av Helsingborg, en av de vackraste jag varit på. På väg därifrån, gjorde jag helt om och åkte till Sturup och flög hem till Mariatorget.

Mina två dagar i Stockholm var fina, grilla med vårkänsla och allt. Även om Karin på fredagsmiddagen sa att det hade snöat i dagen innan typ. Samma kväll träffade jag Axel. Han fick mig råpepp på att vi skulle tjacka en 3a i centrala Cairo. Är du sugen på att time-shara en lägenhet där, hugg tag i mig.

På väg till Göteborg i söndags tänkte jag på kreativt skrivande, som jag snart ska snacka om. Tog tillfället i akt att skriva ner dessa punkter på den resan:

  • Lär känna medievärlden

Om du vill skriva och få betalt måste du veta hur det funkar. Lika lite som du kan förvänta dig att tidningar ska vända sig till dig, kan du inte heller vänta dig att kunskapen om mediebranschen ska komma som en insikt som tänds ovanför ditt huvud.

Börja med att prata med du tror var i samma sits som dig för något år sedan, ställ frågor, och läs tidningar om branschen. Ett bra ställe att börja på är att läsa mediebloggen Vassa Eggen, medietidningen Resumé, facktidningen Journalisten, och samarbeta med dom som är på i samma startgrop som dig – tillsammans kan ni ta er fram snabbare.

  • Konsumera-Kreera 1:4

Är man i den kreativa branschen (vilket dom flesta är, men vägrar inse, ska förklarar snart) är det viktigt att ha en blick ut. Att skapa är att vända sig in och hämta material, och vända på det ut och in. En text finns inte klar i huvudet, utan den växer fram – ord för ord som man skriver.När jag skriver detta så har jag inte bilden klar om vad jag vill säga, men jag har en mening som jag vill komma fram till.Skapa en vana i att konsumera mycket medier. Ha koll på nyheter genom DN, SvD, Exp, AB. Själv läser jag också valda delar ur NYT, FT, Guardian. Dessutom har några som mejlar mig bra texter man bör läsa. Samma sak kan man uppnå genom att läsa bloggar: att låta någon kurator plocka fram bra saker.Eftersom jag gillar magasin ser jag till att ögna igenom de flesta svenska som ges ut, och av de utländska navigerar jag hårt på tips från andra, då och då är jag direkt uppsökande efter magasinstyper jag kommer på själv borde vara roliga att läsa och i mitt huvudet anser bör finnas.

På Söder finns en bra affär, serietidnings- och tidskriftsbutiken på St Pauligatan. Där kan man köpa kilovis med gamla och halvgamla tidningar att gotta sig i på balkongen. Ta igen åren du inte var med genom att läsa ikapp, och haja att Bibel inte är tusentals år gammal.

  • Skriv alltid först

När du förmodligen skapat dig liten bild av hur medievärlden ser ut, är det dags att producera.

Jag vill att människor ska läsa mycket för att veta när man skapar något som är bra. Genom läsandet inser man när ens texter är bra, när man är redo och när man skulle kunna tjäna pengar på det.

Skriv varje dag, eller mycket och ofta.

  • Du har alltid skapat, kreativ typ.

Det finns en stor rädsla för att skapa, eller inte rädsla kanske, men att man med åren går från att skapa i allt man gör (leka) och fantisera (drömma om vad man ska bli senare i livet) till att bara förvalta det som andra bestämt åt dig.

Många glömmer bort att SKAPA vidare och fortsätta vara KREATIVA. De går från skapa till förvalta. Både vad gäller sitt arbete, men också den livsstil man har, med åren blir förändringarna allt färre.

Var villig att förändras, både i din attityd till skapande och vad du tror om dig och din förmåga. Jag läste en gång för att kunna göra en spark i karate så bra att den är instinktiv måste man göra den ungefär en miljon gånger. Börja sparka!

  • Tom skärm?

Det sägs att det finns skrivarkramp, som infinner sig när man inte har något att skriva. Sätt dig vid datorn och skriv ändå, vad som helst. Om det verkligen står still: börja med en scen. Du kan i princip sno en scen rätt av ur en bok, och sedan fortsätta på den och i ett senare skede redigera ut den ur texten. Scenen är bara till för att stimulera din kreativitet, när du börjar fantisera börjar allt du någonsin läst (och hört) mixas samman och din hjärna leker dj med allt.

  • Från hobby till cash

Om ambitionen är frilansa som journalist, bör man vara inriktad på att göra det en gång – till att börja med.

Jag kan inte betona vikten av att vara publicerad och fått betalt en endaste gång. Det är erfarenhet du måste vara på jakt efter, både i att skriva för publicering men också erfarenhet av att sälja. När du gjort det en gång kan du använda den mentala ”modell” som du använde första gången för att försätta dig i samma situation igen – och sälja nästa text. (Pausfågel: dom jag ska tala för i kreativit skrivande vill höra hur det funkar medierna också, bara så ni vet.)

  • Så exakt när skriver man kreativt?

Ja, det handlade om kreativt skrivande. Så frågan är VAD ÄR KREATIVT SKRIVANDE?

Om man bläddrar i senaste Ordfronts Debut 2005 (eller heter den 2006?!) och letar efter dom som går i bräschen för det kreativt skrivande, dom som förtjänar att publiceras så blir man lite mer aningslös.

Jag menar, ”mångsysslare” som gått på skrivarskolor och lyckats omvandla CSN-stöd till en liten kulturlön – och sedan sitter och funderar på röda tankar om ett socialt samhälle, samhällets orättvisor (dom som har det värre om dom själva), kapitalets hänsynlösa och opersonliga makter, eller problematiserar strukturer som hindrar folk (alltid dessa strukturer!) och likadana tankar av medioker klass.

  • Min åsikt: kreativt skrivande

Kreativt skrivande för mig är att behärska språket så pass bra att du kan berätta historier på ett fängslande, bra, ibland nyskapande ibland klassiskt ibland på ett sätt som man aldrig sett förut.

Någon som har en idé om hur historien ska berättas (inte nödvändigtvis att denne alltid är medveten, kanske bara kan skriva på det sättet) och lyckas få dig att förstå den världen för att du lyckas fångas och fängslas av den.

  • Ha kul – annars är det inte kul! (I’m Einstein!)

Man behöver inte leka Gramsci och kasta sig på huvudet i din skrivarkammare (han i sin cell). Jag tycker att man ska ha det gott, om du inte har kul, gör du fel…

Det betyder inte dans varje dag, men det går att hitta roliga saker i allt. När jag springer iväg för att göra något annat som jag gjort massor av gånger, skriva en vanlig feature, försöker jag alltid förbättra mig själv – även om formen för den är densamma.
Så försök vara perfektionist, och i det rutinmässiga se möjlighet till ständig förbättring. (Som jag skrev om karatesparken ovanför.)

  • Ett par snabbråd

- Fokusera dig mindre på texten och mer på historien.
- Använd ett så enkelt språk du bara kan.
- Tänk på rytm; läs texten högt och med inlevelse, när du skriver de sista utkasten!
- Korrekturläs! (Ja, bloggen har många fel men jag har dåligt med tid.)
- Innan du är helt klar, läs texten upp-och-ner genom att vända på pappret och långsamt tvinga dig att läsa dig fram alla fel. Tidskrävande men sjukt bra metod.
- Ha för vana att alltid skriva!
- Anteckna allt du kan tänkas ha nytta av. Var notorisk i detta!

  • Rita dig fram!

Är det ett ämne du inte är så bra på? Något du inte känner till eller saknar information om? – Rita dig fram.

Dom som skriver uppsatsar brukar man ju göra en outline för sin disposition, detta liknar vad jag är ute efter. Skillndaden är att det inte följer den powerpoint-aktiga formen: 1a, 1b, 1c, 2a, 2b, 2c, osv. Utan tänk fritt, och rita som det känns bra för att nå dig fram i tankeprocessen.

  • Det slutar inte här…

Skrivande handlar inte om att sitta vid datorn, skriva och sedan få pengar. Det finns massa andra sidor av det som gör det hela sjukt kul.
Lika väl som du ska bemästra språket ska du bemästra andra delarna.

Till skillnad från många andra jobb är detta ett där du kan påverka det mesta, det hänger på dig. Journalisten Neil Strauss skriver i The Game om varför han valde att skriva:

”One of the reasons I became a writer is that, unlike starting a band, directing movies, or acting in a theatrical production, you can do it alone. Your success and failure depend entirely on yourself. I’ve never trusted collaborations, because most people in this world are not closers. They don’t finish what they start; they don’t live what they dream; they sabotage their own progress because they’re afraid they won’t find what they seek.”

10 största misstagen journalister gör

Jag kan misstagen, för jag har gjort dom själv. Har sett mina vänner, kollegor och andra göra dom allihop, gång på gång om och om igen. Även jag fortsätter att göra misstag. Tillsammans kan vi se listan som en karikatyr av journalistarbetet; med humor avväpna sig att förstå.

1. ”Jag ska förändra världen. Woho!”

Hur många journalistexaminister är det inte som runkish till skriva om nästa deep throat, om nästa IB-affären (”jag svär, hade oxå suttit i finkan”), bli nästa Åsne Ser en stad (”mäh, inge märkvärdigt – hon satt ju på säkert medie-Palestine hotell, jag kan också”) och nästa Janne Josefsson (revanschlustan: ”mamma, vi ska hämnas soc”).

Ditt reportage kommer inte förändra världen. Förhoppningvis skildra den. Var nöjd om du lyckas göra det.

2. Cogito ergo long.

Jag tänker långt och att skriva kort är fult, ty det tillåter icke intellektuella analyser. Well, om du inte kan skriva kort – kan du inte skriva alls, kan du inte korta är du antingen stilpolis eller stilfascist. Jag kan skriva kort. Korta meningar. Sluta.

3. Proberbly the best Reportage in the world

Notis är fult, krönikor är fult – ”fy, jag vill inte va’ krönikör – bara skriva massa åsikter varje dag”. Reportage där man kan brodera harangerna till en makrame är detsamma.

Samma sak med bloggar; man är skapt till att göra reportage och inget annat. Helt fel attityd.

4. Inte läsa, inte fuska.

Nästan vanligaste misstaget: Du vill bli journalist, men läser inte tidningen. Det är nästan som en Tom Wolfe utan vit kostym.

Dumma anledningar kan vara att man är lat, inte har råd, tycker det är jobbigt, osv. Den klokaste anledning jag hört är för att inte påverka sin egen skrivstil. Men för att inte ens stil eller idéer ska vara uppenbar men omedveten kopia måste man ha koll, rätt bra dessutom.

Men den bästa rådet som finns att få är att man alltid ska ha mer att läsa mer än vad man hinner: Bli en mediejunkie!

5. Journalist ”för den lilla människan”

På sätt och vis hatälskar jag journalisttypen: ”jag är här för att försvara den lilla människan”. I mina öron låter det lite som härlig statssvensk integrationstänk: ”Vi ska hjälpa dig med en underlägsen kultur att ansluta dig till den svenskgermanska varianten istället”.

Istället för att kämpa för den lilla människan, den som i tidningen står och vädja på gråmilda foton för sin bortsprungna hund, se till att ha en mer originell än den klassiska kvälliskonceptet. Om du är villrådig och vill av mig fått ett credo – ta denna som jag har över: se till att alla gör fantastiska saker och när så inte sker, kräv ansvar.

6. ”bah! Ingen vill anställa mig!”

Okej du har ett inramat examensdiplom efter en medieaktig utbildning. Perfekt. Ditt problem är att ingen anställer dig. Damn it boy. Vad sa mamma? Att livet blir allt lättare med åren? Tvärtom, det är nya tider. Det kommer bli svårare och svårare. Vänj dig bara.

Vänta dig ingen anställning. Du är din egen boss och borde vara så nöjd slippa slita på samma DN-kneg 100 år framåt, där din chef frotterar sig med andra chefer som är ute varje kväll utan oro för vad dom andra ska säga när man minglar framför alla vimmelfotografer.

Det du behöver är cash. Därför är frågan egentligen ett par steg: kom på bra idéer – sälj dom – producera; inse and repeat.

7. ”Bara om dom upptäcker mig! Då. Då. Då!!!”

Om hela din karriär hänger på en idé, ett reportage, en upptäckt – och att det är du som gör det, då är det kört! Du kommer inte lyckas. För vad händer om din fab idé inte är så unik, och någon annan hinner före? Du står där utan och inget mer.

Likadant med jobb. Om karriären hänger på att du får det där P3-jobbet kommer du bli fett besviken väl där att ingen ”upptäckt dig”. Att du lever för att bli klappad av andra är en attityd skapad av en incestiös karriärism. Sudda bort det och byt ut mot —

ingenting. Istället för att dagligen se efter om du är ”upptäckt” se till att vara industriell. Utvecklat: produktion, produktiv och proaktiv. Kort sagt betyder det en sak – göra, göra, göra. (Inte imorgon utan nu!)

8. ”Ingen vill publicera mig… buhu”

Inte för att du är dålig, tvärtom. Du gör fel när du limmar för hårt. Se därför till att skapa eget forum. Och en blogg är inte det enda svaret. (Ok, även om det är som att spotta i en téhandel: en tidning kan vara ett bättre sätt. Svårighet är ibland bara ett sätt att testa seriositet.)

Annars sikta på mindre aktörer på marknaden, om du är så grym som du tror kommer du lyfta aktören och dom ledande kommer märka det. Den som vågar chansa och jobbar med mindre aktörer kommer senare inse att en stor aktör inte alltid är mycket bättre.

9. ”Jag fattar inte. Varför är det så hårt…!?”

Modellklyschan ”watch out, det är en så hård bransch” gäller också för journalisterna i mediebranschen. Okej, lite då.

Men medievärlden är inte så hård. Du har bara inte hajjat reglerna. Dom är enkla. Var dig själv, hela tiden. Det du idag ser som ”hårt arbete” är tio procent av det du måste jobba för att jobba hårt. När du idag jobbar 100% arbetar du egentligen bara 10%.

Löses enkelt, lär dig jobba mer!

10. ”Jag är journalist, inte säljare.”

Denna borde vara nummer ett, men för att du inte ska glömma har jag satt den som sista punkt.

Sälj är det som definerar journalistik: du berättar någons historia, du berättar din åsikt, redaktören ska köpa din idé, du säljer alltid på någon annan din text: övertyga / sälja / förstå – allt det du ska uppnå.

Utan sälj kan du inte leva på det. Ändå är det något som alla drar sig mest från att göra. Varför? Det är nya möten, dina nya idéer som ska värderas, och i slutändan DU som ska göra det, vad DU kommit på ska värderas, och vidare.

Till det behövs mod. Vilken gräns för ditt mod har du sprängt på sistone?

PS. Där ser du, #2 bröt jag redan med denna text.