Min frilansjournalistik-bonanza fortsätter! Jag mejlade Johan Åkesson för att få fler råd till er och mina stundande lyssnare i kreativt skrivande. Johan skriver för bland andra DN På stan, Attention och Diego. Här svarade han på fyra frågor.
- 1. Hur började du skriva och få betalt för det?
Ett ungdomsmagasin kontaktade min gymnasieskola och sökte skribenter. Jag var 17 och pluggade i journalistikklass. Jag var den enda i min skola som nappade på magasinets förfrågan, började skriva skivrecensioner åt dem, samt intervjuer och reportage. När jag var 18 gjorde jag praktik på Nyhetstidningen Sesam där jag blev erbjuden ett vikariat som reporter, en vecka efter studenten 2001. Sedan började jag försöka mig på frilansandet, men ganska dåligt resultat.
Inte förrän jag lyckades sälja in en artikel till DN På stan som det satte fart. Fick komma på möte med bossen som diggade mina ideer och ringde dagen efter för att erbjuda mig en veckas vikariat på redaktionen. En vecka blev en vecka till och plötsligt hade det gått 11 månader och jag var tvungen att lämna DN pga LAS uppfuckade regler. Sedan dess har jag frilansat på heltid och skriver regelbundet i DN, Resumé, Relation, DIego. Har dessutom varit publicerad i Attention, Bon, La Musik, UNT, Metro, Event&Expo, Frihet, Näringslivsrespons, Nollarton, Egen.
- 2. Vad är det bästa råd du har att ge till dom som vill börja skriva mot betalning?
Skissa ned dina idéer. Se till att du har uppslag på artiklar som det inte redan skrivits om. utnyttja dina egna erfarenheter, ditt sociala nätverk och intressen för att hitta ingångar och personer som de etablerade medierna inte har tillgång till. Allt handlar om bra idéer. En riktigt bra idé köps omedelbart om redaktören inte är dum i huvet. Men onödigt att ”push your luck”, börja med mindre, oetablerade publikationer som behöver texter men inte kan casha ut så mycket för dem. Sälj dig billigt i början. Det lönar sig i längden. Och var inte rädd för att sälja in dina idéer. Det är skillnad på en bra journalist och en bra frilansjournalist. För att kalla sig för bra frilansjournalist måste man vara minst lika bra på att kläcka idéer och sälja in dem, som att faktiskt skriva artiklarna. Är du anställd kan du vara hur introvert du vill, men det funkar inte om du vill tjäna stålar som frilans.
- 3. Sälja in jobb: Har du nåt råd om hur man ska göra/tänka?
Se ovan. Och tänk på att det är bättre att visa en redaktör att du har många bra idéer än bara en. Maila över fem grymma artikelidéer, visa att du har underbyggt dina teser och redan hittat personer/case.
Formulera dig snyggt och rappt. Redan i mailet till redaktören visar du arbetsprov på ditt språk. Berätta också kort vad du gjort tidigare, eller bifoga CV. har du inte varit publicerad någonstans innan, eller i nån lokal skräptidning – skippa att berätta det. Får du inget svar, ring upp efter en vacka. Var inte för pushig, det är osexigt, ingen gillar det.
- 4. Var finner du inspiration till ditt skrivandet och till reportageidéer?
Överallt. Givetvis är den primära drivkraften min nyfikenhet.
Men allt bottnar också i en större, naiv plan om att kunna bidra till förändringar i världen genom att belysa och ifrågasätta orättvisor, och alternativa lösningar. Framförallt det senare. Även i i min nöjesbevakning och mina populärkulturella artiklar drivs jag av att visa det alternativa, en annan väg än den uppenbara. Det finns en stark optimism i att uppmärksamma alternativ, det gillar jag.
Varje frilansjournalist måste vara lite av en omvärldsanalytiker, spana och se trender, fenomen, händelser och sätta in dem i ett perspektiv, försöka analysera hur händelser och trender kan påverka oss i vår del av samhället. Man måste inse att man som jorunalist är en del av ett starkt folkbildande organ och förvalta det ansvaret.
Allt för många journalister lallar runt och skriver om meningslöst skräp. De personerna kanske jobbar som journalister, men de Är inte journalister. Det är en stor skillnad.
Att det finns så många intressanta personligheter i Sverige och världen runt, som gör fantastiska saker, som allmänheten borde få ta del av, är också en drivkraft. Dessa personer ska uppmärksammas och jag som journalist har makten att göra det.