Tag Archives: identitet

Så blir man hjälte i Accra

publicerat 28 juni 2008

ACCRA, GHANA. I Väst har mobiltelefoner en funktion som identitetsbärare. Med sitt mobiltelefonnummer identifierar man sig mot de uppringda och de som man skickar sms till. I Ghana gör man lite annorlunda, noterade även Nokias antropolog Jan Chipchase, som var i Accra för ett tag sedan.
Det är inte ovanligt med flera olika kontantkort, för att kunna välja att ringa i en viss operatörs egna nät, vilket brukar ett billigare alternativ.

I Ghana finns identitetsbärarna i ett mycket effektivare nät, vägnätet. Man ska veta att vägarna är i ett väldigt gott skick, dock, efterfrågan är större än vad det finns vägar. (Kanske kan det ha att göra med att en liter bensin här kostar motsvarande 6,60 kronor.) Köer på en timme på att komma ut ur stan hör till vardagen. Och de flesta kör väldigt vårdslöst, 2006 inträffade 11000 bilolyckor, samtidigt dog över 1100 personer på vägarna.
Det är jämt skägg mellan de värsta, tro-tros och taxibilarna. De senare är också numerärt flest, en siffra som sägs är att 80 procent av alla fordon på vägarna är taxibilar.

Alla taxibilar har på bakrutan taglines, många med uppenbart skrala teman: God is God, Baptithez in the Blood of Jesus, Showers of Blessings, Bless us God, God is Good, Jah Lives, och så vidare. (De som lägger till ett diagonalt ”Still” har varit med om en större olycka och är ”still” välsignade.) Sedan finns det andra kortare fraser: Hot, Best, Hero.
Tydligen är det så att om du vill fånga en taxi, och det vanliga ljudet – inte ropa, utan ett spinnande tss – blir överröstat av trafiken och inte går fram, kallar man på bilen genom ”Hey Hot”, ”Hey Hero”.
Därmed blir föraren den hjälte denne hade för avsikt att bli, genom att bli kallad för vad han önskade.

Andra om: , , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , , ,

En man utan land, utan hem

publicerat 2 september 2007

GÖTEBORG. Varför reagerar människor så olika inför flygplatser? Vissa skyr dess väntan, andra våndas flygresan, någon älskar transitområdet, och en annan ser hoppfullt fram emot resan.

Ja, det är en simpel fråga som kan få ett enkelt svar. Om vi ser frågan lite djupare handlar den om hur vi interagerar med vår omgivning.

Alain de Botton argumenterar i Lyckans arkitektur att människans känslighet för omgivnigen beror på att vi, psykologiskt sett, har många olika jag, och att inte i samtliga fall känner oss lika mycket ”vi”. Ibland avviker det så mycket att vi då anser att man glidit bort från det vi uppfattar som vårt sanna jag. Vilket framkallar de emotionella reaktioner på exempelvis flygplatser.

Frågan kan ställas på sin spets genom att vända på det hela. Motsatsen til flygplatser, eller den omgivning som är förenat med obehag, bör bara hemmet. Men, varför är hemmet så viktigt?

Vår mänskliga svaghet skapar ett av en egen fysiskt och psykiskt plats. Ett rum där de egna värderingar gäller, ett undantag från omgivningarna och världens värderingar. Ett hem är en plats som hjälper vara de vi vill vara.

”Vår kärlek till hemmet är i sin tur ett erkännande av hur lite vi själva bestämmer vår identitet”, skriver Alain de Botton.

Med simpel slutledning betyder det genom att omfamna flygplatser – eller de platser vi skyr mest – tvingas vi lära oss bestämma över den egen identitet, oberoende av plats.

Andra om: , , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , , ,

De framgångsrikas hemlighet

publicerat 14 juli 2007

STOCKHOLM. Några av dom mest talangfulla och framgångsrika människorna jag mött har en sak gemensamt. Det är den hemlighet, kunskap och färdighet som alla oberoende av varandra använder sig av. Det är något som även du kan använda dig av.

Först måste du ställa dig fråga om du har en förmåga att byta åsikt. Har du det? Jag har för vana att tro på en sak tills jag bevisad om motsatsen. Och detta är nyckeln: Den människa som har störst förmåga att byta en åsikt har också störst förmåga att adaptera ny kunskap, ta till sig nya mönster och därmed också vandra mot framgång. (Förresten, läs också om hur framgång EGENTLIGEN bör mätas.)

Med kunskaper och med de nyvunna insikterna kunna gå vidare. Och förändra det som definerar en själv, hur du upplever dig själv och hur andra ser på dig. Det är det absolut viktigaste som finns, att kunna skapa sig en identitet som är i fas med vad man vill.

De människor som gör detta har inte fallit för någons begränsning, inte ens sin egen. Med detta sagt kan du tycker att det verkar löjligt, banalt och något du redan visste. Men inte desto mindre är det skillnad på att veta och att handla utifrån det vi vet. Att bara veta duger inte, det måste flyttas från vetskap till agerande.

Vidare läsning om att konflikten mellan att veta och göra – Sven Lindqvists Utrota varenda jävel.

Andra om: , , ,

→ 1 kommentar

Mer om: , , ,

Vad alla talanger redan vet

publicerat 22 november 2006

Nu är jag tillbaka, och ska jag skriva något vettigare än bara dagbok.

Vad behöver dagens unga känna till för att bli en såndär talang som alla pratar om? Henry Jenkins presenterar i en white paper vilka egenskaper som de nya talangerna kan näras av.Läs här (pdf) eller nedanför.

Utvik: Förresten, varför är bloggare inte mer på hugget och släpper sina bästa inlägg i något jämförbart med white papers. Kanske kan man kalla de för blogpaper, där man låter andra bloggare kommentera. Så det blir djupare diskussioner än bara inlägg för inlägg.

Henkins nämner elva egenskaper:

1. lekfullhet – förmågan att exprimentera med omgivningen som en form av problemlösning

2. uppträdande – förmågan att alternera mellan olika identiteter, i syfte att upptäcka och improvisera

3. simulera - förmågan att tolka och konstruera dynamiska modeller av verkliga processer

4. träffsäkerhet/ton – förmågan att meningsfullt sampla och remixa vad som skulle kunna betecknas som ”innehåll”

5. multi-taska – förmågan att refokusera mellan nära och bortre uppmärksamhet

6. bruka ”know-how” – förmågan att interagera med på ett meningsfullt sätt med verktyg som utvidgar mentala kapaciteter

7. gruppintelligens – förmågan att lyssna in kunskapen från andra för att uppnå ett gemensamt mål

8. omdöme – förmågan att utvärdera tillförlitlighet och trovärdighet hos olika informationskällor

9. plattform-oberoende navigation – förmågan att följa historier och information genom flertalet former (se fördjupande artikel här)

10. nätverka (i vid mening)- förmågan att söka efter, sammanställa, och sprida information

11. förmedlande – förmågan att röra sig mellan olika gemenskaper, urskilja och respektera flera perspektiv, och begripa och följa andra normer

Visst har Jenkins en hel del poänger, men det saknar förankring i den rådande tidsandan. Jag skulle gärna se ytterligare en nivå på det. Jag lägger till tre angelägenheter:

* underskottet av delaktighet – orättvis tillgång till möjligheter, erfarenheter, talanger och kunskaper

* problemet med transparens - utmaning i att skapa förståelse för hur medierna formar uppfattningarna av världen

* utmaningen av etiken – förklaringsgrunden är metamorf under undervisning, vilket ifrågasätter etiken som det undervisas med

Men sedan finns det en aspekt, som handlar om en resonemangen som varje individ för. En nivå om det egna och omgivningen, i brist på bättre förklaring, skulle kalla vägen och världen.

Vägen: Ingen fråga har större betydelse idag för dagens unga än frågan om vad man ska göra med resten av livet, det pågår en kollektiv identitetskris i det tysta. Även om det finns diskussioner, ofta i suspekta vänsterfilosofiska sammanhang där man pratar om arbetets närvaro i människors liv. Men det förs ingen bred diskussion.

Världen: Det kronologiska livet/vägen i jämförsle med världen har en ojämvikt – ofta vet man mer om världen än om sig själv. När man läser litteratur i skolorna är det för att tyda bokens kontext och inte människans formande. I motsats till vad man kan tro i tider av individualsiering vet man inte mer om sig själv än om världen.

Jag ska framöver försöka fördjupa detta ämne, med fler källhänvisningar (hittar inte just nu), och går från abstraktion till konkretition.

→ Kommentera

Mer om: , , , , , ,

Vem vill du vara i morgon?

publicerat 11 september 2006

Vad ofta går oss förbi är att det men det sker ett ständigt identitetsformande med hjälp av internet.

Vad vi är och vad vi vill vara går att exprimentera friskt med och av samma anledning är det ett effektivt verktyg för att bygga (personliga) varumärken eller föra kollaborativa diskussioner/resonemang.

Till skillnad från många miljoner människor kan man uppleva resultaten relativt omgående, ett realtidsexpriment med sin persona.

Hos Bisonblog fann jag Elizabeth Albrycht inlägg på CorporatePR som uppmärksammar en undersökning i detta ämnet.

Physical Place and CyberPlace: The Rise of Personalized Networking, sid 22-23:

”Online communication also extends the reach of networks, allowing more ties to be maintained and fostering specialized relationships in networks. People are increasingly known and related to only in terms of particular aspects of their persona: role-to-role instead of person-to-person, much less person-in-group.”

Med andra ord, våra interaktioner i grupper blir allt färre. Som rapporten skriver:

”People connect in social networks rather than in communal groups. In-person and computer-mediated communication are integrated in communities characterized by personalized networking.”

Samtidigt finns det miljontals av individer som i grupper aldrig har möjlighet att röra sig mellan och pröva en nya vägar, en rörelsebegränsning i mentalt flexande.

→ Kommentera

Mer om: , , , ,