Tag Archives: hem

Hemlös i Japan

STOCKHOLM. Brittiskfödda adelsklass-indiern Pico Iyer minns jag mestadels från att ha läst honom i FT och Time, dock utan att lägga hans skriverier på minnet.

Nu har jag snubblat på honom igen, hur det nu blev, och fastnade för hans historia. Han har bosatt sig på landsbygden i Japan. I en lägenhet som han delar med sin partner, en japanska som han inte kan kommunicera med – hon kan inte engelska och han kan inte japanska; talar gör de genom ett förenklat pidginspråk. I den lägenheten, sittandes vid ett barnbord med en Hello Kitty-penna har han fått ur sig en rad böcker, bland annat om hur det är att växa upp utan ett hem och känslan av att vara rotlös.

I någon intervju sade han att leva i Japan är den bästa platsen om man känner sig rotlös (hans förra bostad i USA brann ner till grunden), det är ett land man för alltid ses som en utlänning och kan aldrig räknas som en japan. Det är mycket intressanta teman som förmodligen jag återkommer till.

Andra om: , , ,

När hem inte längre är hem

1. Prolog: Vad är ett hem

Hem är ett rum där de egna värderingarna gäller, ett undantag från omgivningens värderingar. Ett hem är en plats som hjälper oss vara de vi vill vara, skriver Alain de Botton i ”Lyckans arkitektur”. Men också där vi samlar vackra, inspirerade prylar som smitta av sig de inre egenskaper det ger fysisk gestalt åt.

2. Mark utan bopålar

Rörelsens kraft i resandet gör att det inte finns några fasta punkter. Som Bernard Noëls påstående: ”Farten skapar sin egen tid, en synlig tid”. Även om resenären tar i mark, blir det inte några bopålar som får fäste.

3. Detta är exilerfarenheten

Nyligen släpptes poeten Sinan Antoons hyllning till den sargade staden, ”The Baghdad Blues”. Han skriver i samma anda som andra arabiska exilförfattare, som palestinske poeten Mahmoud Darwish och assyriska poeten Adonis – en hyllning till det undanglidande hemlandet. Liksom svenskgreken Theodor Kallifatides bidrag till diskussionen om exilerfarenheten i ”Mödrar och söner”.

4. De är tredje kulturens barn

Sociologen Ruth Hill Useem tillbringade två år i Indien under 1950-talet och blev intresserad av hur erfarenheten påverkade hennes barn. Hon senare studerade barn som följde med sina föräldrar när de flyttade till ett annat land. Dessa barn, tog med sig element från hemlandet till det nya landet och skapade en egen hybridkultur, blev ”third-culture kids”.

5. Minnesplatser gör oss hemlösa

När vi talar om förändring är det inte människor som förändras. De är sig lika, det är omgivningen som först ändras och med den skapar oron för att världen inte längre är sig lik. När de länder, städer och platser vi en dag övergett numera inte längre överenstämmer med minnet frammanar det en känsla av vårt förgängiga ursprung, vår egen hemlöshet, och en nostalgi inte helt olik Mircea Cartarescus ”Nostalgia”.

Andra om: , , , , , ,

En man utan land, utan hem

GÖTEBORG. Varför reagerar människor så olika inför flygplatser? Vissa skyr dess väntan, andra våndas flygresan, någon älskar transitområdet, och en annan ser hoppfullt fram emot resan.

Ja, det är en simpel fråga som kan få ett enkelt svar. Om vi ser frågan lite djupare handlar den om hur vi interagerar med vår omgivning.

Alain de Botton argumenterar i Lyckans arkitektur att människans känslighet för omgivnigen beror på att vi, psykologiskt sett, har många olika jag, och att inte i samtliga fall känner oss lika mycket ”vi”. Ibland avviker det så mycket att vi då anser att man glidit bort från det vi uppfattar som vårt sanna jag. Vilket framkallar de emotionella reaktioner på exempelvis flygplatser.

Frågan kan ställas på sin spets genom att vända på det hela. Motsatsen til flygplatser, eller den omgivning som är förenat med obehag, bör bara hemmet. Men, varför är hemmet så viktigt?

Vår mänskliga svaghet skapar ett av en egen fysiskt och psykiskt plats. Ett rum där de egna värderingar gäller, ett undantag från omgivningarna och världens värderingar. Ett hem är en plats som hjälper vara de vi vill vara.

”Vår kärlek till hemmet är i sin tur ett erkännande av hur lite vi själva bestämmer vår identitet”, skriver Alain de Botton.

Med simpel slutledning betyder det genom att omfamna flygplatser – eller de platser vi skyr mest – tvingas vi lära oss bestämma över den egen identitet, oberoende av plats.

Andra om: , , , , , ,