Tag Archives: ghana

Gatulivet i Accra

ACCRA, GHANA. Nu hade jag tänkt vara multimedial och lägga upp både mp3- och video-fil (flash), men nu är internet i Ghana inte av den kvalité som man kan önska sig. Knappt elnätet funkar, jag har redan varit med om några elavbrott, och då ska man veta att det blivit väldigt bra jämfört med förra året då det ständigt var avbrott, säger dom bofasta.

Ni får hålla tillgodo med text, och ibland en liten bild. När jag får bättre förutsättningar till uppkoppling ska jag lägga upp ett litet videoklipp så ni får se gatulivet och lyssna på highlife.

Andra om: , , ,

Nattlivet i Accra

ACCRA, GHANA. Hur är nattlivet i Accra? Det var en av frågorna som passades fram till mig, så jag försöka mig på att beskriva den och gå igenom själva kulturen kring alkohol och nattliv. Men först måste man veta lite om det ekonomiska utgångsläget för många människor.
Medelklassen kan äta en lunch på 10 cedis (60 kronor), samtidigt som samma summa räcker för matvaror i två veckor i ett hushåll om fyra personer – långt under FN:s definition om fattigdom, som räknas till att leva på under en dollar om dagen.

Därför finns det en viss nivellering i nattlivet, för folk även här gillar att dricka alkohol, trots att landet är extremt kristet – inte ovanligt med karismatiska pastorer som predikar på radion när man åker taxi eller ser på tv. Sedan står ölsäljarna utanför kyrkan och affärerna går rätt bra.

För de som vill dricka sig berusade är det väldigt, väldigt billigt. Spriten som de fattigaste dricker är olika ginbaserade bitters, bara häromkvällen när jag skulle handla plastpåsar med vatten (0,5 liter á 30 öre) stod kvinnor intill och drog shots, samtidigt som barnet på ryggen sov, och de passade på att turas om att bjuda varandra. Jag har provat Pusher, den var avskyvärd; men så kostar den 3 kronor för ett litet dricksglas.

Sedan har vi ölen: där Guinness är stort, liksom lagerölen Star, Castle och Gulders främst. Vinet är väldigt obefintligt, inte helt lättåtkomligt och jag ska ärligt talat inte säga att jag provat något av det, och inte heller mousserat vin. Enligt mitt eget Möet Chandon-index, delger oss att en flaska går loss på 700 kronor – Frankrike är långt härifrån och Ghana har aldrig varit Francafrique.

Med själva dryckerna presenterade, kan de lämnas därhän för att gå vidare på vad som är det intressanta: kulturen!

Vanligt folks ölhak, ungefär rumänska motsvarigheten till berarie, franska bör väl vara tabac, och i Sverige ölhall (jag tänker på 7:ans i Göteborg), kallas i Ghana för spot. Skillnaden mellan en spot och bar är att den tidigare är mer sliten, solstolar och rangliga bord under ett provisoriskt tak och någon slags solskydd runt om, medan en bar oftast är en del av en restaurang och har mer ordentligt arrangemang.
Men i motsats till vad man kan tro är det ingen prisskillnad mellan den ena och den andra. Om den frekventeras av turister kan man vara så säker på något högre priser, men fortfarande blott marginell. I de fall det är en skillnad är den kanske 20-40 procent. Spots besöks av alla, ofta tittar man på tv eller så sitter man i skuggan och dricker en Guinness (kostar 10 kronor flaskan) eller Malt Guinness (som är alkoholfri jästsmakande läsk).

Här tar man första och sista ölen. För många är detta nattlivet. Sent om kvällarna, spelas det hög musik, hip life, high life, nåt reggaeaktigt eller hiphopdito, påfallande ofta är det från Nigeria, där vanligt folk är av de åsikt som svenskar har om danskar, det vill säga allt annat än välvillig. (Nog om kreativa krafter som sätts igång vid begränsningar, se bara på moldavernas musikexport till Rumänien – manele.)

För oss som också kan betala runt 10 cedis för att gå in på en klubb finns det en hel del att välja på. De hippa nattklubbarna, som är i princip likadana överallt i världen; ni vet biffiga dörrvaktarer, rökigt inomhus och gärna uteservering (här är vädret väldigt tillåtande), öppnar vid 22, men festen drar igång tidigast vid midnatt. Dessa typ av nattklubbar finns även här, dock med en klentiel som också kan betala för sig. Vilka klubbar ska man gå till? Tja, runt de mångstjärniga hotellet är tumregeln har jag fått höra. Och så finns det några till. Själv blev jag förd till The Office, det var sådär. I globaliseringens tidevarv har till och med vissa beteenden blir ett enda.

Annars är Osu ett hippt område, det är tätt med kapitalstarka turister och därmed har också en del krogar öppnat, livemusik med pop- eller hiphopinslag är inte svårt att hitta. Dock, området är ganska ruffigt, dåligt upplyst om natten, och skulle du vilja ta dig dit är det bäst att lära sig hitta om dagen, när man ser avloppen och hur man tar sig runt bland plåtskjulen, så man inte river någons hem på väg hem.

En bra start är vid Oxford Street, som egentligen är en del av Cantoments Road, i Osu. Det närmaste man kommer till Stureplan, Avenyn, och motsvarande. Där finns en hel del trevliga spots dessutom.

Andra om: , ,

Ghanas första modevecka

ACCRA, GHANA. I helgen startade Ghanas första modevecka, och självklart var jag på plats på Holiday Inn vid Airport-området där evenemanget hölls.

Modevisningarna var sådär. Mycket mönster och färg, blandat med västerländska idéer om hur kvinnokläder ska se ut. (Jag hade inte med mig någon kamera, tyvärr.)

Vad som kunde konstateras från andra raden vid poolside var att Togo framstår som det land i Västafrika att hålla koll på i modesammanhang. En designer från Togo hade en mycket intressant mix: tänk Marie Antoinettes klänningar där underdelen behålls, och istället för korsett var det en överdel med rödgrönt broderat mönster.

Tyvärr fick modevisningarna avbrytas när regnet kom in över Accra. Vi tog tillfället i akt och flydde till Vanity i Osu.

Andra om: , , , ,

Den svenska imperialismen

CAPE COAST, GHANA. Den röda jord jag står på hörde till Sverige. 358 år tidigare, den 22 april 1650, slöt Henrik Carloff avtal med Kungen av Futu och området vid kusten blev svensk mark.

Kände du till det? Misstänkte väl det. Om britterna, fransmännen, och belgarna, inte minst, talar vi gärna om. Deras nedläggning av Afrika. Men den svenska imperialismen vid den Svenska Guldkusten är inget vi förlikats med. En byk som inte riktigt blivit tvättad. Skulle tretton år i den afrikanska kontexten inte vara något att tala om?

Nyligen när svenska landslaget föranledde svenskarna att sitta framför tv-bänken, och inför fotbollsmatchen höra nationalsången. Inte reagerade du på versraderna: ”Du tronar på minnen från fornstora dar, då ärat Ditt namn flög över jorden. Jag vet att Du är och Du blir vad Du var.”
Något att tänka på när du hyttar finger åt andra länder.

Andra om: , ,

Nu hänger det på ledarskapet

ACCRA, GHANA. Är det Afrikas tur nu? Mycket talar för det. På 1960-talet, med självständighetsrörelsen som spreds över hela Afrika, med Ghana i spetsen, var det en sådan kraftig förvandling att många förutspådde att Europa skulle få se sig omsprunget av Afrika.

Än i dag, med de jag pratar med hänvisas det till de stora framstegen som gjordes av Kwame Nkrumah, landets förste president, som störtades 1966. På mindre än ett decennium gjordes mer än vad som åstadkommits sedan han störtades. Detta är en åsikt som alla vädrar.

I dag har etablissemanget ett drag av nyrikedom. Vad jag förstått är det inte ovanligt att stora summor plöjs ner i enorma parker med bilar till statsanställda och andra i NGOs. På Independence Square, inte långt från där jag bor, står minst 50 bussar, i princip helt oanvända, orörda dag efter dag. De tillhör IRS. Ja, Ghanas skattemyndigheter.

Häromdagen fick jag en historia berättad för mig om ett kanadensiskt forskarpar som gjorde utbyte i Accra, och på den gemensamma bloggen skrev forskaren att hon fann det mycket överraskande att det inte fanns pengar till avlopp, rinnande vatten, och liknande på universitetet, samtidigt som campus var fullpackad med nya SUV-ar och fabriksnya tyska bilar till de anställda. Paret fick plocka ner bloggen, och forskarna, efter lite om och men, blev hemskickade till Kanada.

Som Jan Eliasson påpekade för FN:s generalförsamling för tre år sedan: 1998 fanns det 13 större konflikter i Afrika, 2005 var antalet konflikter nere till 3. Utvecklingen går snabbt, och möjligheterna är stora. Stora företag är på plats, tar tillfället i akt. Är det Afrikas tur nu? Ja, alla är övertygade om det. Och inte på 40 år har det varit lika goda förutsättningar som idag. Förhoppningarna är höga, förväntningarna likaså, och självförtroende på topp. Nu krävs bara ännu bättre ledare.

Andra om: , , ,

Guldgrävare gör revolt

ACCRA, GHANA. Att guldpriset de senaste fem åren har trefaldigas, har gjort att allt fler börjar gräva guld illegalt i Ghana. Många av företagen på plats menar att de anställdas säkerhet sätts på spel om det är massa amatörer som gräver, skrev Ekots korrespondent i Johannesburg. Nu har jag inte länken här, men det var ungefär så.

Men det beror inte bara på stigande guldpriser, utan att många här anser att staten har gett bort guldet till företagen. Bara 10 procent av försäljningen går till staten, resten hamnar hos de utländska företagen, och många frågar sig varför inte staten kunde göra detta åt Ghana. Vad är svaret? Det är ett ledarskapsproblem. Och givetvis frodas folkets misstro för politiker; hur kunde de skänka borta landets guldfyndigheter?
Så istället för att diskutera mutor tar en del människor saken i egna händer – och blir guldgrävare.

Andra om: , , , , ,

Så blir man hjälte i Accra

ACCRA, GHANA. I Väst har mobiltelefoner en funktion som identitetsbärare. Med sitt mobiltelefonnummer identifierar man sig mot de uppringda och de som man skickar sms till. I Ghana gör man lite annorlunda, noterade även Nokias antropolog Jan Chipchase, som var i Accra för ett tag sedan.
Det är inte ovanligt med flera olika kontantkort, för att kunna välja att ringa i en viss operatörs egna nät, vilket brukar ett billigare alternativ.

I Ghana finns identitetsbärarna i ett mycket effektivare nät, vägnätet. Man ska veta att vägarna är i ett väldigt gott skick, dock, efterfrågan är större än vad det finns vägar. (Kanske kan det ha att göra med att en liter bensin här kostar motsvarande 6,60 kronor.) Köer på en timme på att komma ut ur stan hör till vardagen. Och de flesta kör väldigt vårdslöst, 2006 inträffade 11000 bilolyckor, samtidigt dog över 1100 personer på vägarna.
Det är jämt skägg mellan de värsta, tro-tros och taxibilarna. De senare är också numerärt flest, en siffra som sägs är att 80 procent av alla fordon på vägarna är taxibilar.

Alla taxibilar har på bakrutan taglines, många med uppenbart skrala teman: God is God, Baptithez in the Blood of Jesus, Showers of Blessings, Bless us God, God is Good, Jah Lives, och så vidare. (De som lägger till ett diagonalt ”Still” har varit med om en större olycka och är ”still” välsignade.) Sedan finns det andra kortare fraser: Hot, Best, Hero.
Tydligen är det så att om du vill fånga en taxi, och det vanliga ljudet – inte ropa, utan ett spinnande tss – blir överröstat av trafiken och inte går fram, kallar man på bilen genom ”Hey Hot”, ”Hey Hero”.
Därmed blir föraren den hjälte denne hade för avsikt att bli, genom att bli kallad för vad han önskade.

Andra om: , , , , , ,