Detta är första inlägget på temat om vilka förmågor som bör bejakas. Texten är något förkortad, dess fulla version publicerades i Magasinet Neo #3.
I en rationell tid som vår uppfattas en människas intuition inte som särskilt tillförlitlig. Intuition är en instinkt, vilket känns både djuriskt och omodernt. Att gå på magkänsla är därför minst sagt kontroversiellt.
I The Paradox of Choice (HarperCollins, 2004) beskriver Barry Schwartz hur den tekniska utvecklingen har skapat så många valmöjligheter att mångfalden har blivit svårnavigerad. Och den mänskliga reaktionen när valfriheten blir allt större är inte säkrare val, utan stress och en känsla av okunnighet.
De flesta människor intar i detta läge en förnuftig attityd för att ändå försöka göra rationella val. Vilket visserligen gör oss till ganska kloka, men samtidigt fega människor. Ett illustrativt neuroekonomiskt exempel på detta ges av Schwartz: om man ställs inför valet 1000 kronor
som man säkert får, alternativt en möjlig förlust eller vinst på 2000 kronor, kommer de flesta människor att välja de säkra pengarna. Den logiska människan är benägen att säkra sina vinster – risker tar man för att förhindra förluster.
Men i stället för vara överrationell borde det tidsenliga svaret på valmöjligheternas mångfald vara att fatta snabbare, och mer känslostyrda beslut. I Blink (Penguin Books, 2005) beskriver journalisten Malcolm Gladwell människor som tänker utan att tänka, de som handlar på intuition. Ett av många exempel är yrkesmän som när de ställs inför ett beslut, ofta före de själva är medvetna om det, redan har fått en klar känsla för vad som är det korrekta och goda beslutet att fatta.
Modernitetens största erbjudande är att få välja, men hur lång tid ska valet få ta? Gladwell lyfter fram ett tempohöjt beslutsfattande där det inte finns inte tid att tveka inför ett val genom att vänta ut beslutet. Blink omfamnar både analys och intuition, och det är på denna punkt många av hans kritiker inte får det att gå ihop, att dessa två motsatta poler skulle kunna förenas. Man är helt enkelt låst i tänkandet om hur man tänker.
Tanken att intuition är något som bara passar vissa människor härstammar från CG Jungs personlighetsmodeller och förfinades under 60-talet genom personlighetstestet ”Myer-Briggs typindikatorer”. Testet, som klassificerar deltagaren enligt sexton olika personlighetstyper, skiljer ut personer som antingen intuitiva eller analyserande. Inte både och.
Men enligt Gladwell är de två polerna är redan förenade genom sin källa – hjärnan. Biologin bakom intuition, som Gladwell beskriver den, är att hjärnan omedvetet och hela tiden processar information. Där mixas inlärd kunskap, abstraktioner och teorier med erfarenheter. I informationen finns mönster av vilka hjärnan gör omedelbara analyser, som blir vad man intuitivt känner av. Denna känsla kan inte alltid formuleras. Men efter mera intryck och tid länkas den medvetna delen av hjärnan till samma insikt.
Största risken med intuition är inte konsekvenserna, utan rädslan för den. I viljan att agera förnuftigt bortser man från faktorer som är av värde för beslutet. Inställningen att något som känns för bra inte kan vara riktigt okej leder till att man väljer det som verkar tillräckligt bra intellektuellt, men som borde vara ett andrahandsalternativ.
Förmågan att följa sin intuition särskilt vanlig bland entreprenörer. De som inte känner kommer alltid att se idéerna på skissbordet som irrationella – att ta risker är nämligen inte förnuftigt, vilket The Paradox of Choice bekräftar. Den som däremot vågar lita på idéer som känns rätt må betraktas som oförnuftig men har, till skillnad från den förnuftiga, chansen att kamma hem de stora framgångarna.
Kanske är det därför inte främst ”förnuftiga” åtgärder som skattesänkningar och regelförenklingar som företagsklimatet i Sverige behöver, utan fler oförnuftiga medborgare. Fler som i ord inte kan motivera sina val, fler som använder sin förmåga att känna in, fler som handlar efter sin intuition och tar risker istället för att välja den säkra tusenlappen.











