Häromdagen när jag skrev om talang gick jag inte in närmare på vad talang är, vilket borde omdefineras en aning. Anledningen är enkel.
När ord används frekvent genom att bli ett modeord (corporate bullshit om du så vill) urlakas den ordsliga betydelsen, och blir till slut en floskel. Så har skett med talangbegreppet.
För vad är talang? Jag tror med begreppsförskjutningen att det finns ett före och ett efter, två typer av talang.
1. Den första är en teoretiskt och strukturell form, och handlar i princip om förmåga att skapa innovation genom diversifiering, och att man har en god struktur för att ta till vara talang med bra knowledge management inom den egna sfären, organisationen eller området.
2. Den andra typen är idémässigt mer praktiskt, mer fokuserad på innovation i produktion. Att man urskiljer sig från andra jämbördiga i sitt skapande. Vilket med Allain de Bottons begrepp, leder till att folk känner sig statusstressade.
Denna typ är också omgärdad av den värsta av föreställningar som går så långt att man blandar in gudarnas finger: att människor föds med vissa talanger.
Detta är inte corporate bullshit, utan vanlig bullshit.
Föds vi verkligen med talanger?
När man säger att människor föds med talanger – tar vi något som är en variabel som de facto är rörlig och gör den konstant.
Det finns ett otal människor som i intervjuer inte drar sig för att säga att de föddes med en begåvning. (Senast Croneman i DN.)
Jag kan acceptera att vissa föds md en fallenhet eller begåvning – men kalla det inte talang, som är mer kulturell koppling än annat. Biologin bakom är oundviklig: du kan födas med gener där din fallenhet är att använda vänster hjärnhalva till större del än höger eller att du gör snabba kopplingar mellan hjärnhalvorna – biologiska faktum som dom flesta håller med om, även jag.
Men denna fallenhet kan ta sig uttryck på många sätt, men när man kallar vissa utövande för talangfulla och andra inte har man missat allt.
Förra månaden skrev freakonomerna Dubner/Levitt i NY Times om hur talanger skapas:
(…) the trait we commonly call talent is highly overrated. Or, put another way, expert performers — whether in memory or surgery, ballet or computer programming — are nearly always made, not born.
Bloggen Creating Passionate Users (som skriver i detta ämnets kringmarker, som till exempel senast om perspektivet en livstid) delar åsikten.
I inlägget ”How to be an expert”, tar dom upp hur vissa människor praktisering gör dom talangfulla:
Most of us want to practice the things we’re already good at, and avoid the things we suck at. We stay average or intermediate amateurs forever.
Talang och tid har en korrelation. Lägger man inte tid blir det inte mycket till resultatet, och när man ser tillbaka – vad som kallas för talang. Skillnaden är i hur man förhåller sig till tiden.
Ser man livet relativt linjärt (i vår tänkartradition), då ser man att dom flesta människor föds med samma förutsättningar. Dom människor som stimuleras att göra något kommer så klart få försprånget på det området, bli bra musiker om instrumenten finns i hemmet, eller böcker om det finns välfyllda hyllor hemma eller revolt mot allt det.
Men om vi ser vad vi gör som en sträcka, hur lång tid tar innan man blir bra, eller bli rentutav expert?
Browsar man igenom olika genrer bland non-fictionböckerna på Amazon ser man att det finns en stor grupp böcker som mutar in sig som en bok som ska göra dig till bättre och mer kunnig än vad du är nu – och dom lovar att det ska ske på kortast möjliga tid.
I Statusstressandan sätter alla sitt fokus på en person dom gärna skulle vilja byta jobb/plats med, men glömmer bort kunskapen, timmarna och erfarenheterna som ligger bakom.
För det tar tid. Enligt forskarna Hayes och Bloom, oavsett vilket området man väljer att bli expert inom tar det ungefär tio år.
Med andra ord, det handlar om att göra och inte dissiskera om man borde eller inte borde göra. Biologin har redan svarat på frågan om talang: Alla föds med potential att applicera sig själva i det dom gör, och alla gör det hela tiden med olika stor framgång. För det tar tid.
Utesluta genom betrakta:
