Tag Archives: flygplats

Kungligt möte i Nigeria

publicerat 23 februari 2009

STOCKHOLM. Jag fick syn på en äkta nigeriansk stekare på Port Harcourts internationella flygplats. Han kom i ett följe av en sekreterare och en polis, och säkerligen var en förare utanför med ytterligare en polis.

Eftersom han såg trevlig ut tänkte jag skaffa en ny kompis i denne Nigeriastekare. Han hade naturligtvis trängt sig före alla andra vid biljettförsäljningen hos Aero, samma flygbolag som jag skulle ta till Lagos.

Jag ställde mig bakom honom, nickade hej till polisen och sekreteraren och vände mig mot honom.

”Hello, I really like your outfit”, sa jag, ovetande om initiationsriterna här.

Han vände sig mot mig, böjde sig ner sitt huvud, utan att titta mig sade han lite förstulet:

”Hi”, och sedan ännu busigare: ”I am a king.”

Jag tog det visitkort han skulle ge till biljettförsäljaren. Mycket väl, His Royal Majesty Okeke stod framför mig.

Hans polisman bar två svarta påsar med kontanter, en ljusbrun skinnväska och två morötter (som han åt på). Kungen lassade fram pengahögar, ointresserad av biljettpriset, men ändå räknade han samma hög om och om igen.

Efter att kungen köpt en VIP-biljett förde han en kamp mot naturlagarna genom att pressa, stånka och trycka ner så många sedelbuntar som möjligt i den redan fulla väskan.

Efteråt hängde vi och sedan tog vi ett foto för att föreviga det kungliga mötet. Han propsade på att också få ta ett foto där han ensam höll i pengar, och så blev det.

Andra om: , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , ,

Korruption på Accras flygplats

publicerat 21 juli 2008

BODRUM, TURKIET. Det var nära att jag inte kom iväg från Ghana häromveckan. Det hela är en historia lite symptomatisk för hur byråkratin ter sig i landet. Å ena sidan, ska det inte finnas någon utbredd korruption (plats 69 på Transparencys lista), å andra sidan vanligt underbetalt folk, inte sällan i maktställning, ser varje möjlighet till lite extra intäkter.

Det var en onsdag och jag skulle åka från Accras förorter, Poukase närmare bestämt, till flygplatsen. Vi var lite sena, och en taxi fanns inte någonstans. Tiden var knapp, två timmar före avgång stod vi utan någon bil – ingen fara, gott om tid, tänkte jag. En lokal linjetaxi gick med på att köra oss till en tro-tro, dessa trånga bussar som går i någon som kan liknas vid linjetrafik, enda skillnaden att man sitter på spruckna säten, i dieseldriven trång minibuss, utan avgångs- eller ankomsttider. Med Poukause bakom oss, med en timme till avgång var körde en taxi i varje fall mot flygplatsen. Något stressade, trots att jag tidigare via nätet hade checkat in mig på flyget.

Taxin, en liten Daewoo, varvade och maxades för att hinna fram snabbt. Till ingen nytta, en trafikolycka hindrade framkomsten till flygplatsen samtidigt som tiden rann undan.

Trettio minuter före flyget skulle taxa ut på tarmac anlände jag till flygplatsen, utan boardingkort. Diskarna var stängda, ingen Lufthansapersonal någonstans. Jag tog mig till flygbolagets kontor i inrikesterminalen. Liten kö var redan bildad. En man steg fram ur skuggorna och frågade om jag hade något litet att erbjuda för lite ”påtryckningar”. I mitt trängda läge lyssnade jag intresserad. När det till slut blev min tur var kunde jag inte bli hjälp, kvinnan på Lufthansa konstaterade att jag skulle få ta morgondagens flyg vid samma tid.

Utan boardingkort kunde jag inte ta mig till min gate för en manuell incheckning. Tio minuter till avgång.

Ytterligare en av dessa kringdrivande hjälpsamma människor, som vill få betalt, gärna i dollar, steg fram och föreslog att jag skulle höra med markpersonalen om att bli ledd fram till gaten. Sagt och gjort; efter lite om och men vid första viseringen av boardingpass, gick vi igenom. Andra viseringen, denna gång av säkerhetspersonal stötte på patrull. De undrade varför jag saknade boardingpass. Bra fråga. Till slut gick det vägen.

När jag nådde båset tillhörande tullen frågade kvinnan varför jag inte fyllt i något formulär. Jag svarade att jag haft fullt upp med annat; klockan, sex minuter till avgång. Hon sade att hon skulle kunna fylla i det åt mig om jag gav henne något. Slängde över 10 cedi, motsvarande 60 kronor, och hon blev klar väldigt snabbt och lät mig signera.

Sedan först i kön till säkerhetsscannern, växelmynten förblev kvar på bandet, och därefter en snabb löpning till gaten. Fyra minuter kvar; personalen sade att jag inte var incheckad, men tillade på svenska att jag var mycket välkommen ombord. Bussen körde ut mig till Lufthansaflyget och någon minut senare lyfte planet mot Lagos.

Andra om: , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , ,

Dom är globala nomader

publicerat 10 juni 2007

Dom är globala nomaderFERIHEGY, BUDAPEST. På Ferihegy utanför Budapest är det, liksom i Istanbul, internet något som är gratis och fungerar utan något krångel.

Så jag pratar med Sebastian som sitter i Göteborg och funderar på att åka till Marseille. Kollar också av med Malin, just nu i Seoul, var hon kommer vara efter midsommar. Tydligen på samma ställe som jag.
Alina, som sitter i London, ska snart åka till Amsterdam och vidare för fältstudier till Serbien, ordnar jag ett par saker med. Kommer synas här på sidan inom kort.

Allt detta medan flighten mot Stockholm inväntas. Detta är inget märkvärdigt. Ty sådan är gränslösheten för vår generation av globala nomader.

→ 1 kommentar

Mer om: , ,

Med Nobeltippade Mircea i Bukarest

publicerat 2 maj 2007

I går när jag lämnade Bukarest, såg jag på Otopeni flygplats författaren Mircea Cărtărescu. Vi satt vid samma gate, jag väntade på flyget till Warszawa, samtidigt som de som till Köpenhamn boardade Cimbers plan.

När jag var i Rumänien 2004 var jag på intervjujakt. Men det gick inget vidare. På BUC (universitetet) svarade han inte och i register fanns han inte.

Häromdagen i Bukarest, av en händelse, träffade jag vän till hans ex-fru som berättade att han, vilket man kan tro, är oerhört excentrisk och väldigt krävande att göra med.

Själv tyckte jag att Cartarescu var ganska sliten, där han satt och med sin oerhörda lätthet, han reser blott med en enkel läderportfölj där han förvarade mobiltelefonen som han tittade på som äldre människor gör, genom att hålla den med hela handen. En kort stund senare reste han sig abrupt, och gick sin väg. Även han med destination Stockholm, förstod jag i dag.

Andra om: , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , ,

Sidea Awards 2006

publicerat 28 december 2006

När jag lämnade er läsare på tråden var jag med foten utanför dörren, nu har jag landat både planet och julhelgen. Därför ska jag dela ut priserna i Sidea Awards 2006.

1. Årets bästa bokhandel: Aniara

Nästa år kommer bli mer hardcore-vetenskaplig. Det lätta popvetenskapliga Freakonomics visade intresset för vetenskap, nu kommer det bli ännu mera nördigt och insnöat under kommande året. På Aniara på Linnégatan i Göteborg finns hardcore-litteraturen som du kan bygga dina pet theories på.

2. Årets bästa bok/författare: Mircea Cartarescu (och hans ännu ofullständiga Orbitortriologi)

Om du undrar vad för litteratur som 2007 kommer föra med sig finns svaret under det gångna året. Under 2007 släpps sista delen i hans triologi. Denne Mircea Cartarescu har förmodligen gått dig förbi, om inte, ge det mera tid för det är en värld värd att bebo. God kultur utan för den skull behöva kallas ful eller fin.

3. Årets bästa film: Žižek!

Hur kan man ogilla den läspande slovenske filosofen Slavoj Žižek, även känd som den maniske trollkarlen från Ljubljana? Lancan-teoretikerns stora frågeställning hur det mänskliga subjektets frihet ska skapa sig själv i en värld utan auktoriteter lämnar frågor än svar. Börja med att titta här.

4. Årets bästa inrikesflyg: Malmö Aviation

Ett flygbolag som inte tävlar med pris. Lockar således en kundkrets som gör bekvämt för dig att flyga. Förmodar att Le Corbusier är nöjd när han tittar ner från himlen och ser vilka flygplatser Malmö Aviation flyger från.

5. Årets bästa flygplats: Bromma

Liten och mysig. När planet banar ut från tarmac och upp i luften, lämnar man kvar känslan av att vilja packa ner BMA och uppföra den på baksidan av sitt hus.

6. Årets bästa krog: Alla med chambre separe.

Allt fler går ut på krogen, och allt fler är katastrofala på att bete sig och dricka under ordnade former. Att kunna kontrollera detat är värt att prisas. Chambre separe är det närmaste man kommer skattefria hushållsnära tjänster under ledningen av den nya regeringen.

7. Årets bästa vatten: Borsec

Jag drömmer om världens godaste vatten. Minarelvattnet Borsec får Ramlösa att framstå som en pöl man dricker upp med Lifestraw.

8. Årets bästa rekreation: Radissons SAS i Stockholm

Avsiktligt men motvilligt avslöjar jag mitt bästa krypin i Stockholm. Denna måste premieras på alla sätt det går. I samma kvarter som Centralstationens larm kan man bubbla bort i poolen i blickfånget av en uppstoppad haj.

9. Årets bästa journalist: Ola Wong

Hans reportage från Kina är det bästa som går att läsa i Sverige just nu. Till skillnad från den mesta utrikesjournalistiken idag skildrar Ola Wong med sitt perspektiv från Shanghai ett öst som tvingar läsare att dra slutsatserna om hur livet är i väst. Tyvärr får han inte genom Sydsvenskan den publik han förtjänar.

10. Årets bästa fotograf: Sandra Qvist.

Avstår att välja min forna kollegor Moa Karlberg, eller den redan prisbelönte Thobias Fäldt. Sandra Qvist är den bästa idag, industriell i sitt tempo som levererar genomgående hög kvalité.

11. Årets bästa dagstidning: Financial Times

Befriande med blicken bortvänd från Sverige. Dessutom är den mer lättillgänglig än de andra produktiva internationella dagstidningarna.

12. Årets bästa magasin: Make Magazine

Pliktmässiga Fokus platsar inte och New Yorker är egentligen för highbrow. Däremot nördtidningen Make landar på den knåpiga nivå för att locka alla som vill veta hur och ting fungerar på detaljnivå. Wired och Att:ention följer gott efter.

13. Årets bästa blogg: Beta Alfa 2.0

Det är inte okänt att många uppskattar den hyperaktiva bloggen Beta Alfa 2.0. Det är nog det närmaste man kommer DailyKos i Sverige, förutom att denna inte handlar om politik såklart.

14. Årets bästa klädmärke: APC

Franska APC kombinerar god kvalité med god smak. APC skulle kunna prisbelönas nästa år också, för det ett märke gott nog att bäras över flera årsskiften.

15. Årets sämsta produktutvecklare: SJ

Det lönsamma tågbolaget skiftar bonus till medarbetarna, men samtidigt lyckas bli sämre och sämre. Inlösta internetuppkopplingar som visar sig inte fungerera, supporten som ska ringas från ett tåg som saknar täckning, och därutöver tåg som alltid är försenade, och de populära linjer tillåts bli överbokade, är oacceptabelt av ett monopolföretag. Skämmes.

→ 1 kommentar

Mer om: , , , , , , , , , , , , ,