PORT ST JOHN’S, SYDAFRIKA. Jag står på en ensam klippa omgiven av stup med fallhöjd på några hundra meter, närmaste bofast är 45 minuter härifrån.
Intill mig finns ett Cessnaplan som fört oss hit, resten har funnits här i tusentals år. Nära klippkanten och in i en evighet.
När vi druckit upp Champagnen och packat ner oss i planet, startat turbopropellern och skickar oss själva mot ett stup är det med hopp om att sväva på evighetens brant och lyfta efter ett fall.
STOCKHOLM. Det är fredag 20 juni och som utlovat kommer kommer jag de närmaste två veckorna blogga intensivt — räkna med minst ett inlägg om dagen.
Detta är det sista jag skriver från Sverige. Framöver har ni att se fram emot en första rapport från ett afrikanskt land. Vilket det blir, det får ni se snart. Nu ska jag till flyget.
STOCKHOLM. Glamour är inte att passivt stå vid sidan av, be om lov och hoppas på det bästa. Det är att ta mera av livet än livet självt bjuder på. Virginia Postrel, som också skrivit ”The Future and Its Enemies”, studerar just glamourbegreppet noga.
I senaste numret av Atlanthic Monthly frågar hon sig vad som hänt med flygresandet, i dag är det bara en form av masstransport. Kommer det någonsin gå tillbaka till den tid då flyget var glamoröst?
Själv på flygplatser blir alltid dyster när jag ser hur vuxna människor, helt utan skam, kan sitta på golvet på ett sätt som jag inte kan föreställa mig att någon gör ens i sitt eget hem. Hur ska detta kunna förändras?
För det finns inte brist på lyx och exklusivitet. Den finns i luften i svitkoncept och förstaklass-bäddar, och de bubblor som bjuds. Men airen av glamour är inte där.
I flygets forntid andades resenärerna förhoppningen en bättre värld, det var människors fantasi som inte väcktes ombord ett plan – utan var allt runt omkring. Planet var bara en katalysator.
”Flygplanet är symbolen av den nya tiden. Flygplanet väcker vår krafter och vårt hopp”, skrev Le Corbusier.
Inte bara jag undrar om epoken är förbi. När kabinpersonalens nya uniformer presenteras är det med en blinkning till 1960-talet, dräkter med en skräddad elegans. Markeringen är alltid mot flygets stora genombrottsepok.
Men prakten i den tiden är oss förbi. Det var en illusion. Därför är mitt enda krav, på planet och utanför en önskan om en elegans som håller löftet vid liv, att världen blir allt bättre. De som tror annat har redan gett upp.
Andra om: glamour, flyga, elegans, framtid, resande, lyx, exklusivitet
Mina lästips