Tag Archives: flyg

Mot Göteborg

Det är lördagen morgon och en idealisk, nästintill perfekt klockslag. Men det som stör är SJ, monopolisterna, som inte har vett att sälja alla sina biljetter.

Jag ser att de har kvar biljetter som de inte säljer. Och så brukar det vara, de släpper inte alla sina pensionärsbiljetter trots att ingen panchis vill åka.

Sverige måste få bättre konkurrens i resande, kanske inte andra stambanor men bättre företag. Därför blir SAS alternativet för dagen. För i dag är det Prideparad här utanför på min gata, och traditionen trogen lämnar jag Stockholm.

Förresten, i går kväll var vi ett gäng på Charleys som fick höra att Linda Rosing försökt från tidningen Macho värva folk ur ledningen. Kanske ser man dom i ett unikt kampanjandet senare.

Nu ska jag mot Arlanda och Göteborg, om 40 timmar är det samma väg tillbaka. SJ kan glömma mig.

Först på 10000 m syns misslyckandet

Efter två dygn i Norrbotten är det skönt att åka tillbaka mot Arlanda. Så jag slår mig till ro – det är eftermiddag och skitljust ute när vi bordade planet idag i Luleå. Men på FlyNordicflighten är det något som inte står rätt till.

Till skillnad från SJ:s ETC-producerade ombordstidning Kupé brukar jag på plan ögna igenom vad som finns. Att man vid gaten inte finner några dagstidningar börjar resan redan ta sig en felservad form – och då tänker jag inte på den föregående 60 km långa taxiresan till Kalax.

Ombord finns företagsmegafonen Clear Skies, redaktörat av Peter Brandström, som snyggt summar av att FlyNordic må vara en skön uppstickare – men dom är besynnerligt nonchalanta mot sina resenärer.

Kabinpersonalen kan kalla mig ”ni” när vi pratas, men att inte kunna servera ett glas champagne när man sitter första parkett till solen och snön utanför är nochigare än att det inte ges förklaring till varför man då har en meny i ombordtidningen när en Spendrups i glaset blir en mellan-Norrlands.

Clear Skies i hand ombord FlyNoric visar att man inte gör det som man borde kunna vänta sig av dom; en duglig tidning och en resa med ambition. Jag är inte upprörd, men när man har en tidning så bortkopplad från en naturlig frihetskoppling som flygresor – är för mig oförståndigt. FlyNordic är lik den mellanöl dom ombord serverar, och lika lam som en Lazarus som väljer att ligga kvar.

Dagsbesöket i Köpenhamn

Man vet att man är i Köpenhamn när man slår upp första bästa stadstidning och i ingressen till ett resereportage klagar skribenten på att hans marijuanaspetsade pizza var för klen.

Före mässan gjorde jag en snabbsvisch på stan. Var på jakt efter en soffa egentligen. Men hamnade i klädbutiker istället.

Vädret var milt och soligt. I Oknsehallen var det kokhett som alla år. Men till skillnad från andra år var mässan skrämmande tråkig. Den växer, men alla verkar tycka att den är överflödig. Inköpare från Jönköping tycker kanske det är spännande att åka dit för att köpa in, men annars är alla andra ganska fulla och peppar för att få dricka ju mer klockan rinner mot kvällstid.

När jag sätter mig på favoriten Spunk ringer en tv-journalist och intervjuar (hon har också läst på bloggen att jag är i CPH). Tar inte hennes namn eller nummer, kan därför inte fråga – så om du läser detta igen: Får jag cashish?

Tråkigt som mässan är, bestämmer jag mig för att flyga hem.
När jag ska boka flygbiljett på SAS lägger jag märke till deras Valentinekampaj. Pinsam. Vadå vem vill säga ”jag älskar dig” på alla europeiska språk. Om en ung vill säga det i dag kan du vara så säker på att det kan sägas. Vi är rätt snåla med den frasen. Dålig koll på målgruppen.

Före avgång träffar jag den unge toppstudenten och blivande plasikkirurgen Amir Sam-Ghobadian. Vi äter en sen lunch på turkiska Ankara på Vesterbrogade.
Det är planerna med honom jag pausar, när jag åker till mitt SAS-flyg som för mig till ARN.