STOCKHOLM. När jag sammanställde mina anteckningar insåg jag att detta är det femte året som jag håller min lilla tradition av att prisa det bästa från det gångna året under banéret Sidea Awards. På flyget någonstans över östra Europa – på väg från Dubai – har jag nu krönt årets kungar.
Årets bästa flygbolag:
Virgin Atlantic. Jag räknar att ha flugit mig igenom ett 20-tal bolag under 2009. Den allra bästa var Bransons och det som avgjorde, när allt annat hade vägts in, var att de hade bättre service än de andra. Flygbolag är i service- och inte transportbranschen.
Årets bästa lunch:
Råkultur, Stockholm. Jag gillar rå fisk och detta är riktigt bra ställe. Bra öppettider också för den som sätter sig för lunch först klockan fyra. Dock, bör det tilläggas att servicen pendlar mellan råbra och rådålig.
Årets mottagare av Stipendium till Emanuel Sideas minne:
Shima Niavarani. Med motiveringen: ”Shima Niavarani är 2009 års vinnare av Stipendium till Emanuel Sideas minne för sin unika och energiska kamp bortom den givna scenen som bidrar till att förändra institutionaliserade strukturer.” (Läs mer här.)
Årets bästa musik:
Fred Astaire. Detta är för mig rätt begränsad kategori då jag lyssnar säkerligen på minst musik i Sverige. Men när jag lyssnar så har det i år varit samma fåtal artister, och allra bäst har Fred Astaire varit.
Årets bästa film:
Un lever de rideau. Det finns något väldigt tilltalande med Francois Ozons filmer och den som på engelska heter A Curtain Raiser är inget undantag. Den är mycket kort, 30 minuter, och har en ram som alla snabbt identifierar och kastas in i. Trots sitt korta format en stor film.
Årets bästa hotell:
Park Hyatt, Tokyo. Det kanske var situationer kring besöket som förhöjde besöket, att det kändes som ett tv-spel. Därtill var hotellupplevelsen i en klass för sig. Bo där nästa gång du är i Tokyo.
Årets bästa mat:
Kipa, Bodrum. Mina besök på matmarknader är väldigt få, tyvärr, men en butik jag gillar mycket och uppskattat att besöka är Kipa – inte för att jag gillar Tesco (som äger den) utan för känslan och leveransen. Ett bra och tillräckligt brett sortiment med fisk- och köttavdelning att tillfredsställa oss alla. Inget mer än det, och så ska det vara.
Årets bästa tidning:
International Herald Tribune. Trots att jag allt som oftast läser Financial Times beror på snarare på yrkesskada och vana än aktivt val. FT verkar också slagit igenom i internationell distribution på ett annat sätt än IHT och det verkar vara lättare att få tag på flygplatser. Men jag tycker fortfarande att den sistnämnda är bäst just nu. Den utländska bevakningen slår konkurrenterna i dagspressen.
Årets bästa klädmärke:
United Arrows. Låt mig först förklara att jag inte har någon japanfetischism, tvärtom, de flesta japaner gör alldeles för små kläder för européer. Men det jag har från UA har varit av extremt bra kvalité, bra grejer helt enkelt.
Årets bästa concierge:
Alona, Hotel Chisinau. Vem hör av sig när du inte återvänt efter besök i en utbrytarrepublik? Vem ger mitt natten per telefon tips på krogar i Chisinau? Och vem struntar att ta betalt för sista natten? Alona är ett under av tålamod och service, hon ser till att skapa bästa stället att bo i Moldaviens huvudstad. När personal lockar till ett snart besök är det bästa betyget ett hotell kan få. Alona borde öppna akademi för mjukhård post-sovjetisk serviceskolning.
Årets bästa Champagne:
Moët Brut. Vi vet vad tuffa ekonomiska tider innebär: människan lär sig gilla traditioner. Detta gäller min smak och val av bubbel i år. Även om Pommery under året varit mest frekvent, tillstår jag ändå att hävda att Moët är årets bästa. Som alla år, en trogen en. Den finns alltid där.
Årets bästa fisk:
Salma. Jag bekänner mig inte till mathysterin eller den skandinaviska matkulturen och tillber inte färska råvaror; mat äts – ta det för vad det är så länge det inte hämtas på en bricka. Men en lax står ut framför de andra – den norska Salma är årets finaste och bästa upptäckt och jag önskar jag hade karaktären att behålla denna hemlighet för mig själv. Allt för er.
Årets bästa restaurang:
Carul cu Bere, Bukarest. Nu ska vi inte skriva om restauranger in extento – se vad jag skrev ovan – men detta är en pärla av stora mått. Hur ska jag förklara? Tv-sport surrar i bakgrunden för säkerhets skull, samtidigt: en orkester spelar zigenarmusik, showdansare visar något med samba-influenser (och dräkter!) till detta serveras stabbig östeuropeisk mat; gäster frossar i östmat, kvinnor njuter av feta desserter, män gråter över palinka (plommonsprit) och detta ackompanjeras av solister som sjunger ut sitt hjärta. Lika fullt av motsägelser som östeuropén.
Årets bästa bok:
Onåd av J M Coetzee. Detta är den svåraste av kategorier – som att be en far peka ut sitt favoritbarn. Redan bland favoriterna gillar man varje för sin karaktär. Om jag ska välja en så lyfter jag fram Onåd: en lättillgänglig historia om förlust och vanära. Stor litteratur!
Se även tidigare år: Sidea Awards 2008, Sidea Awards 2007, Sidea Awards 2006, Sidea Awards 2005.
Andra om: 2009, bäst, blogg, flyg, lunch, mode, bok, restaurang, prisutdelning, sidea awards, stipendium
