STOCKHOLM. För massa år sedan i centrala Göteborg blev jag stoppad av en äldre överviktig man med en hund som på göteborgska frågade mig om jag visste svaret på ”en svår tysk med svårstavat namn” – han grubblade på en korsordsfråga.
Långsamt gungade han iväg med små steg och sin lilla hund i koppel ropandes efter mig: ”Nietzsche!!!”
Denne svårmodige tysk – vad hade han tyckt om finanskrisen? Eller vad skulle filosofer som är döda ha för åsikt? (De levande verkar inte göra så mycket väsen av sig trots den komparativa fördel att fortfarande kunna kommunicera.)
Så med Gilles Deleuzes formulering skall jag finna ”den kraft som ger ny innebörd åt vad [han] säger, och förbind texten med denna kraft. På så sätt föreligger inga interpretationsproblem vad gäller Nietzsche.”
Ressentimentets renässans har fått de med en slavmoral att rikta fientlighet mot de övermänniskor – aristokrater – som är orsaken till frustrationen. Förtätning och definition av ett fientligt värdesystem har skapats och/eller förtydligats närd av ett förvar med felaktiga argument (Den glada vetenskapen, §191). Den grupp som upplever en hostilitet söker förklaringar, ”före verkan tror man på andra orsaker än efter verkan” (§217).
Enligt Nietzsches antikatekes är det som skett gott. Den stora gruppens dvala har störts och ett mediokert välmående som rubbats, lidandet hör livet till.
Ur de nya förutsättningarna reser sig möjligheten att ta den moderna tidens vara och ”grunda mänsklighetens historia från början igen” sedan de forna kristna idealen sedan länge spelat ut sin roll för samhället.
Och den platonska och aristoteliska tron att förnuftet skall åstadkomma förbättringar har bevisat sitt misslyckande i en finanskris som är självförvållad.
Andra om: ekonomi, finanskris, Nietzsche, Deluze, kris, filosofi
