STOCKHOLM. Två stora problem dominerar det regionalt mycket avgränsade område som inhyser folket som kallas svenskar. Det ena är bristen på människor och det andra är människorna själva.
För det första är svenskarna för få. Eftersom allt bedöms i relation till konsekvenser kan resultaten inte bli speciellt stora, varken framgångarna eller misslyckandena. Tänk på detta, och låt mig få återkomma till denna tanke.
Många svenskar anser själva att jantelagen är ett stort problem, mig bekommer den inte. Men en konkret konsekvens av denna mentalitet är bristande kunskaper om kvalitet, som är betydligt mer långtgående och är bättre på att ringa in det som lite lätt kallas jante.
Men vad är kvalité? Är det en vara som finns i samma utförande men kostar mera, är av bättre material, finare varumärke? Vari ligger den här egenskapen som kallas kvalité? Svaret och min åsikt kvittar egentligen. Tänk och låt mig få återkomma till detta.
En annan tilldömd egenhet är att svenskar skulle vara konflikträdda. Ett say som är förklätt i fårakläder: det är inte rädsla för konflikt utan rädsla att visa sitt rätta ansikte, okunnig nakenhet, världslågt kulturkapital och förblindande osäkerhet.
Detta skapar inte jante, utan en bristande respekt för det skapta och det skapande, samt de ambitioner som finns av kvalité. Den klick som vill lämna horde och bryta ny mark, dras hela tiden tillbaka in i medelmåttans land där det slätstrukna regererar.
När människorna är så pass få och små, finns det inte tillräckligt underlag för att en grupp ska bilda en kritisk massa, därför finns det inte tillräckligt antal som kan bedöma, berömma eller beundra det som är fyllt av ambition, kvalité och respekt, utan det faller platt till marken mot sin död.
Andra om: ambition, död, jante, kvalité, kvalitet, respekt, skapande, svensk, svenskar
