Tag Archives: dagbok

FedEx väckte mig imorse

publicerat 3 februari 2007

STOCKHOLM. Lördag morgon vaknar jag med att ett bud står utanför min dörr. Budet har ett rött paket från Göteborg som skickades i express på fredagkvällen. Paketet innehåller ett par lyxigt svarta jeans, i min storlek. En vanlig dag under högkonjunkturen.

Natten innan har jag sprungit på Roland Bjuhr och Sko-Uno på Sturehof. De hälsar glatt och vi snackar lite om Las Vegas, igen. Martin Schori, som flyttat hem till Sverige nu, är också på plats. Dessförinnan ätit middag med Gert Wingårds stora stjärnskott Kristoffer Roxbergh. Hans kollega Sanna avslöjar lite hur H&M:s nya COS-koncept är ritat. Jag lyssnar och lovar återkomma i saken efter hon återvänt från Zürich.

Sitter nu med paketet, och funderar på hur jag ska återgälda min syster Ruth som budat jeansen. Spånar framför en korg bagels med Christiane Amanpours program The War Within [islam] på CNN framför mig. Det får bli en överraskning.

→ Kommentera

Mer om: , ,

Därför älskar jag konjunkturen

publicerat 1 februari 2007

Högkonjunkturen får allt att gå på högvarv. Och jag som gillar höga hastigheter är det glädje helt igenom. Smaken på livet är i proportion till lusten, jag är för alltid omätt.

Helgens champagnesoaré, vidare genom söndagsmak, in en veckas avsked som ännu är ungt. Tidig tisdagkväll och releasefest för en av våra medarbetares reportagebok, Christer Berglund, tiden tickar, in i en med taxi, tar mig till Slussen, hämtar middagssällskapet, vidare till Mariatorget. Ljuset på bordet hålls tända, servisen hälsar, middag serveras strax efter 23. Hälsar på Ekrem som lovar mig ordna livets godaste dryck. Några få timmar senare, till jobbet.

Idag, träffar Emma på väg från jobbet, och ser Leijonhufvud försjunken i tidning, och iväg hem, hamnar mitt i Paul Celans surrealisttripp och inse att detta är ett av alla de andra avskeden, och dags att hälsa på tempohöjningen — i högt tempo lärde jag mig älska konjunkturen.

→ Kommentera

Mer om: , ,

Flygplatser något för EU

publicerat 25 september 2006

Undrar du vad som i ilfart excusade sig förbi dig på Heathrow igår, så var det bara undertecknad. Försenad till flyget efter middagenens goda armaretto och kaffe i en skymmande rosenträdgård i Shoreditch blev det ett skönt lopp till rätt terminal. Incheckning hade redan stängt, men lyckades komma igenom ändå.

Trots enorma helgköer i säkerheten, pressade jag mig före ett par hundra personer, och hamnade jag till slut ombord 21-flyget, men det var inte förrän jag lämnat kvar halva min necessär som jag insåg behovet av EU-närvaro på flygplatserna.

Helst en internationell uppstyrning, men i sämsta fall man på EU-nivå uppdaterar säkerhetsrutiner. Att man kastar om några steg och därmed också färre köer, och var tar ställning till droppa/checka in väskor och vilka säkerhetsföreskrifter man ska ha. Några veckor innan var vissa pryttlar helt okej för BA, för att nu för SAS mot Stockholm inte alls vara godkänt.

Sedan undrar jag vad som händer med SAS. Visst, SAS har sina problem och att man ska få lönsamhet i verksamheten. Men de borde ju spela i en betydligt högre liga än Ryanair eller andra lågprisbolag – vi är ju några som betalar fullpris för SAS-biljetter.

Min känsla är att det är för lite attendant i ”flight attendant”. Halva resan handlar om att sälja starköl och sköta kortbetalningar i ekonomiklassen, sista delen till att sälja dåligt urvalda giftshop-produkter. Mer service och närvaro i kabinen, och fler yngre medarbetare.

→ Kommentera

Mer om:

Blatten med två miljarder

publicerat 22 september 2006

Det är något speciellt med tidpunkten mellan 17 och strax innan 20; en twilight zone som inte riktigt finns . Eller självklart finns den där, men det en tid som saknas den. Ingen bokar ett möte då (även om det hände nu i veckan två gånger) utan det är en skön buffert. Nu ska jag använda den bufferten.

* Så länge föreslår jag en läsning av Peppe Engbergs genomgång av de svenska hjältarna. Skönaste citatet: ”Reefatel Sayed. Förste blatte som fick tillträde till den svenska storfinansens salong, då kejsar Gyllenhammars hov. Snubblade på sin påhittade doktorshatt och försvann. Vann dock allas hjärtan med sina ordspråk, typ: ‘En miljard, två miljarder, det är ingen skillnad. Det tar lika stor plats i huvudet’”

* SAS har äntligen gjort om sin webbsajt – tre menysystem har blivit ett. Finns mer jobb kvar, till exempel att se till att det går att koppla mitt bonuskort till den incheckade resan. Men det ser fint ut ändå.

* SJ verkar ha totalhaverera. Vad händer med deras biljettsystem? Deras system krascha för jämnan. En bokning tar så lång tid att jag ändrar färdsätt.

* Mycket denna vecka, lovar återkomma med fler inlägg nästa vecka. Men nu ska jag först till Arlanda för min SAS-flight till London, återkommer efter helgen.

→ Kommentera

Mer om: , ,

Tillbaka

publicerat 14 augusti 2006

Mer än en vecka har förlöpt sedan sist. Däremellan en tre-dygns förkylning, och ett i teorin missat flyg, ett kalabalisk EM-Göteborg (Vad är det för fel på vattnet där? Till och med Lasse Kronér går loss med rallarsvingar), och nu mycket jobb.

Väldigt fullt upp med jobb, och lansering av allt. Därför inte ens ägnat sidan en tanke. Men nu är jag tillbaka.

→ Kommentera

Mer om:

Mot Göteborg

publicerat 5 augusti 2006

Det är lördagen morgon och en idealisk, nästintill perfekt klockslag. Men det som stör är SJ, monopolisterna, som inte har vett att sälja alla sina biljetter.

Jag ser att de har kvar biljetter som de inte säljer. Och så brukar det vara, de släpper inte alla sina pensionärsbiljetter trots att ingen panchis vill åka.

Sverige måste få bättre konkurrens i resande, kanske inte andra stambanor men bättre företag. Därför blir SAS alternativet för dagen. För i dag är det Prideparad här utanför på min gata, och traditionen trogen lämnar jag Stockholm.

Förresten, i går kväll var vi ett gäng på Charleys som fick höra att Linda Rosing försökt från tidningen Macho värva folk ur ledningen. Kanske ser man dom i ett unikt kampanjandet senare.

Nu ska jag mot Arlanda och Göteborg, om 40 timmar är det samma väg tillbaka. SJ kan glömma mig.

→ Kommentera

Mer om: ,

Vem var Palme?

publicerat 28 februari 2006

Med all hysteri om att det gått 20 år sedan mordet börjar alla ha sin personliga Palmereminiscens. Funderar själv vad jag gjorde 1986. Men de enda minnen jag får fram från den tiden är några av mina första minnen, som rör en tårta i kylskåpet och att man inte skulle gå runt och säga dumma saker till frågvisa grannar; det var rådet som följde de förföljda.

I mitten på 80-talet var Rumänien härligt kommunistiskt. När skottet föll på Sveavägen fanns inte ens en tanke på att det gick att korsa en landsgräns. Något som farsorna med nya gymkort till badhuset inte ville tror på. Under en tid blev alla väldigt atletiska simmare, för man trodde sig kunna simma över Donau med kläderna i plastpåse ovanför huvudet. Även om simtagen dög, hindrade vaktens skott att nå det nya landet.

När man har en bild av vilka som är svenskar syns det i valet av vad man väljer att minnas. Rätt många är det som inte delar det kollektiva Palmeminnet. En tiondel av Sveriges vuxna befolkning har inte bott i Sverige i 20 år. Jag är en.

UPDATE kl 22.52
Metro ägnar hela sidan 3 (okej det är kanske 3000 tecken) i dagens tidning åt att förklara för mig vem denne Palme är. Typiskt dom och typiskt att skribenten är Aftonbladets fd Palmereporter, nu chefredaktör för Metro. Det är bara Sakari som lyckas lyfta månadslön på 120 lax och samtidigt vara trovärdig i ett underdogperspektiv.

→ Kommentera

Mer om: