Samhället förändras hela tiden, och när jag skrev om osäker politik sist skrev jag om . Låt mig ge tre exempel.
Steven Johnson citerar i Emergence John H Holland:
”Cities have no central planning commission that solve the problem of purchasing and distribution supplies… How do these cities avoid devastating swings between shortage and glut, year after year, decade after decade? The mystery deepens when we observe the kaleidoscopic nature of large cities. Buyers, sellers administrations, streets, bridges, and buildings are always changing, so that a city’s coherence is somehow imposed on a perpetual flux of people and structures.”
Detta system visar sig återfinnas på fler ställen. Flygplatser går inte offline för att man ska förbättra, renhålla eller reparera.
I Aviopolis förklarar Gillian Fuller hur det funkar, och ger definitionen (sid 153) för begreppet:
”Airports are metastable, which is to say that they are stable in their constant instability.”
Även hos människor återfinns denna metastabiltitet, enligt relativt ny hjärnforskning som kom häromåret. Neuroforskarna, tillika enäggstvillingarna, Andrew och Alexander Fingelkurts hävdar att (min fetning):
”In the metastable regime of brain functioning, the individual areas/systems of the brain exhibit tendencies to function autonomously at the same time as they exhibit tendencies for coordinated activity. That metastability (when the system’s degrees of freedom are restricted) is circumstantial for the interaction among the elementary neuronal systems in order to generate adaptive behavior within changing and not fully predictable environments.”
Med andra ord, tre exempel på hur en adapterad och organisk tillväxt sker, som inte är helt olik den som sker i grupper och i nätverk. Men hur kommer det sig att samhället i stort har så svårt att klara av denna metastablititet?
