Under en tid förra decenniet hade Microsoft på sin hemsida en slogan som löd ”Where do you wanna go today?”.
Idag vill jag prata om förändring. Denna förbannade förändring. Microsoftfrågan, som 770 000 bemödades besvara brevledes, hade lika gärna kunnat vara denna: Vad vill du förändra idag? Då hade man förmodligen inte banat väg för Google.
Visste du att – majoriteten dör hellre än förändrar sig?
För det är mycket sånt om det jag skrivit om härförleden, att människor inte vill inse det – man har en bestämd åsikt, övertygelse, trosgrund och är inte villigt att förändra något av det.
Samma människor som inte tror sig vara talanger, är fast övertygade om det. Likadant med alla människor om vad dom håller för heligast.
Det brukar sägas att människor kommer att lyssna när dom själva vill och inte dessförinnan.
Man har glömt bort att anledningen till inställningen man idag har inte är medfödd, utan antagen. Det har aldrig handlat om att man tagit något och bytt ut det, utan man bygger på det som redan finns.
Att man tar inställningen X, som byts ut mot inställningen Y. Det kunde inte vara mer fel, låt mig förklara varför.
- Snabba beslut, långsam förändring
Marknadsföringsexperten Seth Godin skriver i ”All Marketers Are Liars” om hastiga beslut (sid 76):
”Humans are able to make extremely sophisticated judgments in a fraction of a second. And once they’ve drawn that conclusion, they resist changing it.”
Förändra en åsikt är en process som tar lång tid idag. När världen är osäker, instabil och föränderlig har man gjort en dygd av att vara eftertänksam och långsamt förändras.
Förra året skrev Fast Company på temat förändring genom att exemplifiera med hjärtopererades ovilja att förändra sin livsstil.
Förändring är också förknippat med många myter. Sådana som att kriser driver på förändring. Andra viktiga som nämns är att fruktan, fakta eller att småförändring är lättare att göra och behålla.
Vad jag själv har märkt som en god styrka i förändringar är att inte skapa en förändring som motreaktion på något. Det hela handlar om vanor, egentligen. Att, vi som människor, tycker reagerar som vi gör på förändring beror helt på vana.
Jon Strande skriver på sin blogg om boken ”Liars, Lovers, and Heroes” (min översättning):
”Om du spenderar ett par timmar om dagen de kommande tre veckorna med att lära dig spela piano, skulle du förändra din hjärnas struktur.
Mer bestämt, du skulle förändra den del av hjärnan som motsvarar din kropp och hjälper den röra dess delar på ett visst sätt. När du lär dig spela piano, stimulera du regionen i hjärnan som representerar dina fingrar, utmanande din hjärna att lära sig en ny motorik.”
Att lära sig en ny färdighet är inte att byta ut den mot en annan, att spela piano byts ut mot gitarr. Tvärtom, båda finns kvar och båda vinner av att kopplas med varandra.
Det är med, för att parafrasera Sokrates ord, konsten att omfamna två motstående förmågor och hålla båda i huvudet. Du gör det bara lättare genom att lära dig ta in en ny förändring, ty du den vägen redan har gått.
Den som jag tror skrämmer folk allra mest är idén om att förändring gör att man förlorar allt man har, om man ständigt ska lämna efter sig det gamla för det nya.
Enligt Dr. James Prochaska, som intervjuas i ovannämda FastCompanyartikel, finns det fem stadier av förändring: ”Aldrig”, ”Nåndag”, ”Snart”, ”Nu” och ”För alltid”.
Men om vi ska börja bryta ner det hela kan man börja prata om förändring i förhållande till omgivningen. Det finns en bra liknelse för vad jag vill säga, som heter Thesusskeppet som berättades redan under antiken:
”The ship wherein Theseus and the youth of Athens returned from Crete had thirty oars, and was preserved by the Athenians down even to the time of Demetrius Phalereus, for they took away the old planks as they decayed, putting in new and stronger timber in their place, insomuch that this ship became a standing example among the philosophers, for the logical question of things that grow; one side holding that the ship remained the same, and the other contending that it was not the same.”
Alltså, om hela skeppet blev utbytt, bit för bit, skulle det i slutändan fortfarande vara samma skepp?
Det är en förändringens paradox – när sker förändring? Som Herakleitos brukade säga: ”No man can cross the same river twice, because neither the man nor the river are the same.”
Förändring sker hela tiden, skillnaden ligger i vad som förändras och hur det manifesterar sig.
- Förändringens konsekvenser
Förändring påverkar dig alltid. Den dag du inte drabbas, kolla din puls.
För inte så länge sedan skrev jag om ungdomar som befann sig utanför arbetsmarknaden, men som nu fick genom diverse politiska initiativ fick lära sig om hur omvärlden ser ut och vad det innebär att arbeta idag (allt runt omkring själva content-delen i jobbet). Konceptet var att idén om vad befintlig verklighet innebär fick förändras och uppdateras för att motsvara verkligheten.
Men det var inte rakt fram och rätt på som man gjorde det. Utan genom att skapa en annan verklighet. För som detta citat av Buckminster Fuller lyder:
”You never change things by fighting the existing reality. To change, build a new model that makes the existing model obsolete.”
På en högre nivå finns det en oro för att, om man förändras hela tiden allt man tror på kommer man förlora kontrollen över allt.
Då misstar man sig. Vi har aldrig haft kontrollen. Ingen stat eller företag kan kontrollera allt; vi är bara enklaver av människor, var och en med sin rättvisa makt, och andra med lite mer rättvisa.
Det är ingen domedagsstory jag försöker berätta, utan snarare att dom givna sanningarna tillhör den gamla tiden. Den förenklade och daterade som inte behöver bekämpas, vi kan omfamna båda. Och att försöka förstå förändring – är första fas att till förändring.
Utesluta genom betrakta:
