Tag Archives: Bodrum

Aldrig någon ro

BODRUM. Jag sitter på terrassen här i Turkiet. Försöker jobba lite smått, men det går inte något vidare, och det beror inte på mig.

Jag övergår till att försöka samla ihop året 2009 så här långt, som alltid efter ett halvårsskifte. På något sätt är det lite mer bekvämt nu än helårsskiftet som på nyårsnatten blir ett definitivt avslut.

Första halvåret 2009 summeras och då börjar jag alltid med platserna, resorna dit. Redan helåret 2008 var ett intensivt år med över 60 000 flygkilometer loggade. Nu konstaterar jag att redan i år har jag loggat över 64 000 flygkilometer.

Vart har resorna tagit mig? Det är en minst sagt lustig blandning av platser: Durban, Kapstaden, Paris, Lagos, Port Harcourt, Nice, Cannes, Monaco, Riga, Jurmala, Bodrum vid två tillfällen, Florens, Pisa, Siena, Prag, Göteborg vid två tillfällen, Chisinau, Bukarest och Tokyo.
Det har inte varit brist på dagar av resor. Med kalendern framför mig räknar jag till att mer än var tredje dag har varit en resdag. Hur kommer denna höst se ut? Återstår att se, men nog kommer det bli en del resor.

Andra om: , , ,

Vad jag gillar denna höst

STOCKHOLM. Jag är en mycket enkel man. Det är lätt att göra mig till freds, god service av goda produkter och tjänster är allt jag begär och vill ha. De senaste månadernas bästa fynd har jag samlat på mig och det är nu dags att delge vad som denna höst är värt att tråna efter.

1. Frantzén-Lindeberg
I Mistrals gamla lokaler i Gamla stan ligger denna lilla krog med storslagna kokkonster. Det hela är ganska kemiskt. Recensenterna gillar den, och den är lätt att tycka om – favoriten är Idas sommarvisa, en av de 18 rätterna man åtnjuter under en sittning. Bör tilläggs att det finns också en mindre meny.

2. Kuum Beach Club
I Göltürkbüku på Bodrumhalvön i Turkiet ligger Kuum. Ett trevligt och mycket underhållande ställe att spendera en hel dag.

3. Minerva
Fransk bistrokänsla med lite råare kanter än Zink Grill på Biblioteksgatan. Ibladn serveras gås till lunch. Det går ju inte att ogilla en sån krog. (Se adress etc.)

4. Bollinger Special Cuvé

Nu när vi ändå är inne på mat, går vi över till dryck. Mitt intresse för saker som bubblar (människor, idéer och dryck) bara tilltar. Nu har jag hittat en ny favorit i Bollinger Special Cuvé. Egentligen vanlig Champagne, sedan jag gått över från Pommery som sagt sig vilja gå över till tunnare flaskor (ett expriment görs redan). Skandal!

5. Ricoh Caplio GR Digital II
Egentligen hatar jag att fotografera. Det finns inget mera meningslöst än att knäppa digicam-bilder som inom knappt ett decennium har tagit bort, alternativt bränts ut på en skiva som förmodligen inte ens kan läsas, eller ligger på någon webbtjänst som gud glömde. Med andra ord finns det mer intresserade fotografer än mig, men nu har jag hittat en bärbar kamera som påminner om den gamla tidens kameror.

6. Dengue Fever
Av någon anledning har jag i Itunes fått in Dengue Fevers senaste skiva, som jag gillar. Trots att jag generellt inte gillar musik.

7. Lufthansa
I dessa prövade tider med pressade flygbolagen gör att ett flygbolag utkristalliserar sig som den bättre av dem alla. Mitt favoritflyg går medelst Lufthansa. Tyskarna vet hur modernt resande ska gå till; nu återstår det bara att hitta en plats på det där flyget i december.

8. Baklava
Eftersom jag inte äter sötsaker, och inte gjort så senaste åtta åren, odlar jag ett intresse för efterrätter. Det är i Paris och Turkiet som det kommer till sin rätt med macrones (även eclaire) respektive baklava. Prova det!

Andra om: , , , ,

Den perfekta helgen

STOCKHOLM. Efter en lång tids uppehälle i Bodrum, på väg till Stockholm började jag planera hur höstens perfekta långhelg skulle kunna spenderas. Här är vad jag noterade när jag åkte allt längre från Bodrum.

Med några vänner i samma sinnesstämning, en sen eftermiddag sätta sig på Turkish Airways direktflyg till Istanbul, och inte ens tre timmar av mycket korrekt uppassning ta i mark för en vidare flygtur till Bodrum, antingen med Turkish, Atlasjet eller Onur Air — beroende på vem som ansluter allra bäst.

På flygplatsen tar Erol från Set Car emot, överlämnar bilen, och inte långt senare är man inne i Bodrum, och svalkar sig på någon av barerna på Atatürk Cad. En snabb förrätt hinns med, stans bästa Lahmacun serveras nämligen på samma gata.

Efter att i hamnen plockat ut några kilo av dagens fångst, kör vi med ilfart mot huset. Strax före solnedgång är grillen varm och vi äter nygrillad färsk fisk Efter några svalkande dopp, och after dinner-drinkar, ringer det midnatt i Bodrumnatten. Tillbaka i stan, är det Yedigari i några timmar innan det blir iskembe-soppa och hemgång. Vid fyra på morgonen är Bodrums brödfabrik klar med sin första laddning nybakat, och frukostsbrödet inhandlas.

På fredagen serveras brunchen i skuggen intill trädgårdens olivträd. Fortfarande mer dagen efter än före, tar vi oss till semesterakuten på Kuums beachklubb i Gültürkbükü. Där det serveras iskallt vitt vin på glas och hamburgare perfekta för sådana dagar, ligger man och tar sig smärre siestan under segelduken som flyttas enligt önskemål. Samtidigt som man plöjar vad som inte hunnits läsas på annan ort; Christopher Hitchens i Vanity Fair, Herald Tribune, Economist och annat som faller än i smaken. Efter en rad americano och lika många havsdopp är de sargade kropparna redo för det som återstår av dagen.

Tillbaka i huset, tar man sig min lilla rutin av att uppdatera sig om vad världen sysselsätter sig med genom att lyssna på dagens BBC-sändning, samtidigt som man slötittar på nyhetssändningarna från Al-Jazeera eller läser böcker efter eget tycke och smak.

Sen fredag kräver Champagne. En flaska öppnas, och snart eldas grillen och köttet från slaktaren i Gümüslük ligger i marinad. Efter grillfesten vid poolen, möjligen kan man tänkas bjuda över grannar, och antingen fortsätta in på småtimmarna med ett glas vin innan man mjukt dåsa till när fredagskvällen blir lördag.

Efter att morgonens längder simmats, 25 meter gånger valfritt antal, är denna lördag dags för bazar. På inköpslistan för den ottomansk oskulden bör det finnas ett backgammonspel, cay (det vill säga svart te), kabbak-lykta, och har man tid att förhandla — kanske också någon liten kilim. På väg hemåt stannar man till på den underbara lunchkrogen Sakiz Ana i Yashi, där en mannekäng under turkiskt 1950-tal (tidningsurklippen minns åren), Ana, idag serverar god hemlagad lunch. Hemma är det bara avstjälpning innan den korta vägen till Yalikavak för att bege sig med segelbåten ut i den egeiska arkipelagen.

På båten, där man ömsomt seglar och guppar fram, tar mig sig några drinkar som kapten blandar till. Efter lite bad från båten, åker vi tillbaka till marinan och sedan till centrum i Yalikavak för att äta på deras berömda köfte-restaurang; kanske också ta en adana-kebap som en sidorätt, och en maras-glass på det hela.
Mätt och slut, in till Gümüslük för att handla baklava. Väl hemma är det dags att pusta ut, halvliggandes på terassen där vi dricker ett halvt dussin koppar te och äter någon baklava. Sedan tar vi en flaska vin vid poolen, för att sedan, sent om natten bege oss till Halikarnas, Bodrums största och mest kända klubb, som funnits i mer än 25 år. Och framåt småtimmarna åker vi hem med frukostbrödet från bagaren.

Sena morgon i solen, äter vi något senare typisk turkisk frukost – socuk med ägg, ostar, grönsaker och mängder med sött te. När solen står som högst i skyn, är det dags för en sväng till Bodrum för att handla det sista i presentväg, och sedan bege sig mot flygplatsen för att ta sig till Istanbul. Sena kvällen, efter 3,5 timme på IST-ARN-flyget senare, landa på Arlanda, och efter en taxiresa anlända hemmet för att lämna handbagaget och därefter, som traditionen påbjuder, en ytterst sen pastamiddag på Lo Scudetto, där kvällens avec får avsluta ringa in det sista av en utmärkt helg på Bodrumhalvön.

Andra om: , , , , ,

Semester och tillbakablickande

BODRUM, TURKIET. Blåsten viner och den starka solen står högt i skyn. En typisk dag i Bodrum, även om vinden, som kallas för Calma och kommer in från Egeiska havet, är ovanligt hård i dag. Med halva juli passerat och därmed nytt halvårsskifte brukar jag vanligtvis såhär års ta tillfället att bläddra i kalendern över senaste halvåret, vilket jag gjorde även förra året när jag var här i Bodrum. En betydligt bättre hållpunkt för en resumé än nyåret som kommer liksom omedelbart efter julen.

Så jag går igenom kalendern och tittar tillbaka. Sedan årsskiftet har jag varit i Kapstaden, Göteborg, Barcelona, Paris, Prag, Bodrum, Malmö, Budapest, Oradea, Göteborg, Göteborg, Accra, Cape Coast, Tema, Göteborg och Bodrum; länderna jag ibland gjort upprepade besök är Sydafrika, Spanien, Frankrike, Turkiet, Tjeckien, Ungern, Rumänien och Ghana.

Räknat fram till när jag kommer tillbaka i Stockholm, blir det 88 resdagar under de 216 dagar som passerat under året. Vilket betyder att mer än var tredje dag under de gångna månaderna har varit en resdag, och samtidigt loggat 48 900 flygkilometer, motsvarande 1,3 varv runt jorden. Pärlorna och favoriterna samlade under året ska jag snart delge här på sidan.

Andra om: , ,

Jag och Turkiet

BODRUM, TURKIET. Låt mig ta fram stafflit, duken och penslar för att måla upp vardagen i Bodrum.

Omgiven av karga berg glimmar havet så långt ögat kan se, det enda som bryter upp det oändliga havet är brutala klippor som reser sig upp ur havet, under vilka det finns dränkta historiska städer. En miljö, med solen högt på skyn, inte helt olikt Kapstadens omgivningar; berg och hav i samma vy.

Det är på ett sådant berg som huset ligger, med välklippta gräsmattor, en svalkande pool och med en fridfull skugga där man tar sig ännu ett glas vitt vin, efter att törsten släckts med drinkar.

Allt som kan önskas av en semester finns inom räckhåll eller mycket nära. Göltürkbüku har de lyxiga beachklubbarna för turkisk aristrokrater och amerikaner med Onassiskomplex, i centrala Bodrum hämtar man pide, i Turgutreis tar man in på La Blanches spa, eller i Gümüslük sätter sig på lokalt kända fiskekrogen Mimosa, placerad precis på sandstranden, mot Yaklikavak hittar man den bland Istanbulturkar populära meze- och köttkrogen Limon. För den som vill roa sig, finns det små vattenhål, som nyöppna Jazz Café i Gümüslük, en gigantiska nattklubben Halikarnas i centrala Bodrum, som för övrigt ger bort öl på tisdagsnätterna.

Vad gäller kontakt med omvärlden är den begränsad, dock finns internetuppkoppling. Bortsett några tabloider, finns inga engelskspråkiga tidningar – det mentala ottomanska imperiet är större än det reella. Istället lyssnar jag på BBC World Service för att följa internationella nyheter, och affärsnyheter på VA.se och FT. Det räcker så.

I stort är den turkisk vardagen för européer mycket härlig, inte helt olik den under Italiens och Amalfikustens guldålder, jag tänker på Positanos oupptäckta och oexploaterade omgivningar på 1950-talet och ett fåtal decennier fram, en bilden som än i dag lockar amerikaner och européer till italienska exploaterade miljöer.

För egen del har jag senaste årets har jag varit i Turkiet fem gånger, en gång i Istanbul, och de senaste fyra gångerna här i Bodrum. Det finns en del att säga om landet, liksom det fanns en del åsikter om 1950-talet Italien. Men som europé är det ett mycket behagligt värv att leva här.

Andra om: , , , , ,

Mot Asien!

STOCKHOLM. Nu gör jag mig redo för avfärd igen. Efter att ha spenderat helgen i Göteborg och med det mycket goda flygbolaget Malmö Aviation tagit mig tillbaka, har det nu blivit dags för en ny kontinent.

Om drygt en timme lyfter Turkish direktflyg i riktning mot Istanbul, och inte ens tre timmar senare tar planet i turkisk mark. Och när dagen har blivit kväll är jag i Bodrum. Dags för semester, men det betyder dock inte tystnad på den här sidan.

(UPPDATERAD KL 18:54)
ISTANBUL. Det är inte ofta jag brukar uppmana mina läsare att läsa något annat, men detta kan jag inte undvara. Det är The Atlantics artikel om Google, obligatorisk för alla som använder sökmotorn, och en bra förklaring på hur tillgängligheten till sök förändrar vårt sätt att tänka.

5 tips inför våren

STOCKHOLM. Efter drygt en vecka på väg och samlade boardingtags som bildar den inte allt för vanliga kombinationen ARN-PRG-IST-BJV-IST-ARN, det vill säga flygplatserna i Stockholm- Prag- Istanbul- Bodrum- Istanbul- Stockholm, bär jag ett par råd med mig i handbagaget.

1. En förenklad boarding
Du undrar varför det alltid blir trångt när planet ska boardas? Svaret är ju ganska enkelt: gången och stuvande av kabinbagage är den trånga sektorn.
Men hur detta skulle kunna lösas är en fråga med betydligt svårare svar. En forskare har dock löst den – enkelt förklarat: nummerlappar där varannan rad går på samtidigt, och man börjar baklänges. Det ger alla tillräckligt med svängrum för att lasta in bagage och ta sig fram till sin plats.

2. Det nya St. Tropez
Vid den turkiska Rivieran i Bodrum samlas nybyggarna med ideal för det nya St. Tropez. Det rör på sig, överallt.Men allra trevligast är det en bit utanför staden i den lilla byn Gümüşlük där den godaste fisken serveras. När NY Times var på Aquarium häromåret var det en odelad hyllning av krogen vid den direkta strandkanten. Och att samma krog ordnar våra grannfester är väl ett godkännande tecken om något.
Continue reading