Tag Archives: bloggar

Skenkunskap grumlar sinnet

publicerat 21 januari 2009

STOCKHOLM. Om du inte minns att du läst detta som följer, ska du verkligen fortsätta?

Föregående mening är helt stulen från mig själv, från ett gammalt inlägg.
Att kasta ett ögonpar, och ner åt ett annat håll, eller titta på en skärm; läsning är mer än så. Det är också att minnas, internalisera och förändra.

Som stor anhängare av slowblogging, växer många av mina inlägg fram – de teoretiserande och inte här-och-nu-kladd – under en lång tid, resultatet av olika slags läsning och funderande. Inläggen blir få, många återkommande besökare bläddrar igenkännande förbi i väntan på nästa uppdatering. Bloggar är nämligen ett utmärkt exempel på ett stort skifte.

Jag tror det skedde i fjol, för 2007 var det var i alla fall inte. Ganska exakt 2008 förlorade vi förmågan att läsa som vi en gång gjort, informationsbombardemanget ledde oss dit och i dag när vi läser, är det en slags nyläsning. Mängden har grumlat vårt sinne och för många har orden förlorat sin kraft. Att läsa något som är direkt, upplyftande, förändrande och avgörande sker inte idag. Detta är inte min uppfattning, utan har slagits fast av fler som ägnar mer tid än mig åt denna tanke. (Läs mer i denna bok.)

För en tid sedan skrev jag om läsning, och sedan också om brev som exempel på vad som förlorats. Det hela hänger ihop: läsning, skrivande och minnet; när texter kan flerfaldigas (Ctrl+C) omedelbart står det i konkurrens mot allt det andra, och som läsare resignerar man inför det flerfaldigade i navigeringen mellan de nya, gamla och okända. I annan kontext, den svenska inte så mycket, finns en stark tro på läsning och litteratur, att kombinationen har en förmåga att förandra människor liv. Men när detta grumlas av vad Sokrates kallar för skenkunskap, står hoppet inte till mer nyläst kunskap utan större, ackumlerad vishet.

Andra om: , , , , , , , ,

→ Kommentera

Mer om: , , , , , , , ,

Släng slowfood på en bloggare

publicerat 24 oktober 2006

Sist jag lämnade er kvar i ämnet, var det med en pappersbit. Jag ska plocka upp därifrån, den där frågeställningen om webbjournalistik.

Först och främst behövs lite lugn och sans i samtalet. På det området sällar mig till downshiftarna, som Nicklas Lundblad skriver om här.

Istället för stort och snabbt, är det litet och slow – en långsam attityd till saker och ting. Slow food-kulturen börjar slå på andra områden, som designveckan i Milano. Kontentan i downshiftandet är att sansa sig lite, därför – ta det lite lugnt i snacket.

Alla försöker föregå den tid vi lever i, genom att stampa fram en debatt där man inte längre identifierar vad man pratar om. Som när att verktyget blir budskapet. Citat från Beta Alfa 2.0:

”Otto och Jan är två bloggande karlar som använder kolumner och ledarsidor som bloggplattform. Tänk vad trevligt det hade varit om de hade klivit ned från sina höga stolar och gett sig in i debatten som vanligt, icke-märkvärdigt folk, och öppet kommenterat och debatterat på varsin blogg.”

Det blir ju lite dumt. Mitt långsamma förslag är att stanna upp ett slag, för att se vad bloggosfären diskuterar.

Själv charmas jag av bloggar som uppenbart är proffsiga i sitt hantverk. Många av bloggarna vill inte ta steget över (så vitt jag vet) till MSM utan nöjer sig med sitt amatörskap. Men åt andra hållet har man en hel bloggosfär som dömer ut den motsatta åsikten. Som senast, det i perspektiv måttliga bloggdrevet mot Gulliou för hans uttalande om bloggar.

Fortfarande finns det en skrämmande konsensus i bloggosfären – att MSM är farligt, och bloggare är bra. Alla bloggare är inte bra, och all MSM är inte heller dålig. Båda fyller en funktion, fortfarande. Först när man skapar en diskussionsbredd där det inte tas för givet kan man gå framåt i samhällsdebatten. Då kan man nog också se tendenser till att både Jan och Otto plockar upp det nya verktyget.

Därför är jag inte överraskad när journalistikexperten Jay Rosen, med stadig fot i MSM och den andra i amerikanskt bloggkontext, lanserar NewAssigment – som säger sig blanda etablerade mediers fördelar med open-source rapportering. Det låter som ett sansat initiativ och en god kombination, som långsamt går framåt.

→ 1 kommentar

Mer om: , , , ,

Den glada amatörens tid

publicerat 27 augusti 2006

De senaste två åren, från augusti 2004, då bloggandet fick sitt genomslag tills idag kan sägas har präglats av att vara den glada amatörens tid. Att vi befinner oss i skiftet från giganterna till de små aktörerna, hänvisade jag i början av augusti. Med denna förändring hade jag hoppats att fler skulle bli bättre än att det bara skulle bli fler.

Nu är det istället mängder av amatörer. Bloggen Beta Alfa skriver om detta i ett inlägg om YouTubes lansering av skivbolagsköpt kanal:

”När nu YouTube tar ett steg i mer kommersiell riktning så lanserar de alltså en kanal för och med Paris Hilton. Vissa av er tycker säkert att Paris är en riktig “amatör” men hon är ändå väldigt kommersiell och det är inte den glada amatörens drivkrafter som ligger bakom hennes kanal på YouTube.”

I bloggvärlden är det inte bara fint att vara amatör, utan också upphöjt till ideal. Att vara en amatör är avväpnande och samtidigt förvirrande för mottagaren.

Bloggaren kan ena dagen ha högt ställda ambitioner för att i nästa stund åberopa sitt amatörskap, att det är fritidssysselsättning och inte professionalitet som ligger bakom. Ett försvar som bara fungerar från ena hållet. För en journalist, politiker, MSM-whatever kan nagelfaras rätt hårt av vilken random bloggare som helst utan att själv ha möjlighet till samma försvar. Samtidigt förs det få kritiska diskussioner i bloggvärlden mer än att det i alla lägen är överlägset MSM.

Ett exempel på hur svensk bloggcommunity, som jag själv förvisso tillhör även om jag arbetar med MSM, har tabbat sig är under valkampanjerna i år.

Den politiska debatten innehåller mycket brus. Med det syftar jag inte innehållet utan på vilket nivå man för diskussioner. I mina öron brusar på alldeles för låg och jämn nivå.

Jag skulle även vilja ha en akademisk debatt, vid sidan av den debatt där man pratar om hushållens plånböcker. Nu befinner man sig istället i ett mellanläge, som krönikören och professorn Leif Edvinsson nyligen skrev, som bara är transfereringserbjudanden.

Här skulle bloggarna egentligen in, om bloggars kraft vore stark nog. Men, bloggar skrivs i dag i hög grad av glada amatörer.

Vad jag hoppas av amatörerna är att de utnyttjar sin roll och sitt verktyg som en process, inte som ett nöjt mål. Då kan man prata om en kraftfull lång svans. För just nu är den bara något man får bära mellan benen.

→ Kommentera

Mer om: , , ,