Jag ska snart lämna svensk mark för julfirande, juldagen naturligtvis, i Sydafrika.

Fyra syskonen skall snart mötas på Landvetter.

Det börjar bli en återkommande melodi, sittandes vid gaten, inför avresa skrivandes ett pliktskyldigt blogginlägg. Eller det är väldigt lite plikt, snarare skamsenhet.

Till skillnad vad en del kan tro, nej, jag är inte död, nej, denna blogg är inte heller död, och ja, jag har inte haft tid.

Svd:s miljöbloggare Susanna Baltscheffsky och Arbetarens klimatbloggare David Jonstad skriver om Veckans Affärers redaktionsfråga “Var går gränsen för ditt miljöengagemang?”, och nämner bland annat mitt svar, som är att ”flyga”.

Min sejour i Östeuropa blev kortare än väntat, men jag återvänder snart. Då kommer det förhoppningsvis vara samma resenär på ditvägen som på vägen tillbaka, och inte som denna gång.

Denna eftermiddag i Istanbul har jag varit på båda sidor av Bosporen, och ska strax bege mig igen. Men hotellsviten har en sådan inbjudande jacuzzi, så det blir en hamman inhouse innan jag lyfter ett till finger.