GÖTEBORG. Varför reagerar människor så olika inför flygplatser? Vissa skyr dess väntan, andra våndas flygresan, någon älskar transitområdet, och en annan ser hoppfullt fram emot resan.
Ja, det är en simpel fråga som kan få ett enkelt svar. Om vi ser frågan lite djupare handlar den om hur vi interagerar med vår omgivning.
Alain de Botton argumenterar i Lyckans arkitektur att människans känslighet för omgivnigen beror på att vi, psykologiskt sett, har många olika jag, och att inte i samtliga fall känner oss lika mycket ”vi”. Ibland avviker det så mycket att vi då anser att man glidit bort från det vi uppfattar som vårt sanna jag. Vilket framkallar de emotionella reaktioner på exempelvis flygplatser.
Frågan kan ställas på sin spets genom att vända på det hela. Motsatsen til flygplatser, eller den omgivning som är förenat med obehag, bör bara hemmet. Men, varför är hemmet så viktigt?
Vår mänskliga svaghet skapar ett av en egen fysiskt och psykiskt plats. Ett rum där de egna värderingar gäller, ett undantag från omgivningarna och världens värderingar. Ett hem är en plats som hjälper vara de vi vill vara.
”Vår kärlek till hemmet är i sin tur ett erkännande av hur lite vi själva bestämmer vår identitet”, skriver Alain de Botton.
Med simpel slutledning betyder det genom att omfamna flygplatser – eller de platser vi skyr mest – tvingas vi lära oss bestämma över den egen identitet, oberoende av plats.
Andra om: hem, transit, flyg, flygplatser, identitet, arkitektur, miljö
