STOCKHOLM. De senaste veckorna har jag jobbat med några olika spår, därav det lågintensiva bloggandet här på sidan.
En intervju som jag ägnat tre månader av förberedelser blev publicerad nu i veckan. Det var ett porträtt över finansmannen Erik Penser. Eftersom det tog så lång tid blev materialet omfattande, bland annat en liten kul sidohistoria.
Erik Penser vill absolut fotograferas med ett porträtt bakom sig. (Se bild på målningen här intill.) Målningen föreställer Henning Eric Frisell, en göteborgsk köpman som var styrelseordförande för D Carnegie under slutet av 1800-talet.
Samma porträtt hade hängt på väggen 39 år tidigare när VA skrev om den då okände Erik Penser i hans första medieframträdande. Året var 1970 och i intervjun medverkade också Johan Björkman och Tomas Fischer. De hade startat en mäklarfirma som kom att dominera börshandeln i Stockholm under ett antal år. Alla tre blev sedermera tunga näringslivsprofiler. Den förstnämnde, Björkman, även chefredaktör på Veckans Affärer och den som lade en ekonomisk grundplåt när veckotidningen Fokus startades för några år sedan. Även finansmannen Tomas Fischer gjorde insatser för kulturen: han startade ett bokförlag som heter Fischer & Co (ingår i dag i ett annat förlag).
Hur som helst, det var Frisell som hängde bakom trion på omslagsfotot 1970 och den hängde när Erik Penser fotograferades i slutet på augusti 2009. Strax före hade han tagit mig till konferensrummet som är tapetserat med nummer av Veckans Affärer där han och hans vänner medverkar på omslaget. (Han samlar naturligtvis på tidningarna också, vilket man kan läsa i porträttet i senaste Veckans Affärer, publicerad 17 september.)
Jag tyckte det var lite kul och Erik tyckte också det var lite roande med nästan ett helt liv som har passerat och fortfarande hänger denne Frisell i styrelserummet på banken. Målningen hade han för övrigt köpt loss när den låg och skräpade på Carnegie, har jag för mig att det var eller om det var något insomnat företagsimperium AGA eller så. Målningen var det i alla fall ingen som ville ha. Fotograf Thron Ullberg knäppte en rad bilder i rummet med Frisell hängdes på väggen. Jag tänkte att det är en perfekt omslagsbild – stockholmska finanshistoriens vindslag runt en målning, om man ska vara lite bombastisk.
När jag i samråd med art director Jonas Carlson på VA försökte efterforska omslagsbilden från 1970 visade sig att den var försvunnen ur arkiven. AD:n som varit med ett tag på VA, hade en teori om vad som hade hänt.
Johan Björkman var lite av en Greta Garbo. När han lämnade Veckans Affärer ska han då ha tagit bilden med sig för att det inte kvarlämna några fotografier av sig själv. Det var ju ändå en historisk bild: tre unga män som kom att dominera finansbranschen i Stockholm, och så hade man dem till ett omslag precis i början. Klart att bilden försvann.
Så det blev ingen faksimil. Om teorin stämmer vet man aldrig, Johan Björkman är så att säga inte längre tillgänglig att kunna fördjupa medieanekdoten.
Utan faksimil blev det inte heller något omslag med målningen hängande bakom. Dock, det sägs att bilden ska finnas i vårt källararkiv och då som negativ. Svaret på hur det är ställt med historien finns ett par fot ner i marken, om uttrycket ursäktas.
Utöver ett stort antal bilder tog fotografen en bild på mig och Penser, vilket ytterligare förlänger historien. Näste reporter som skriver får föra anekdoten vidare.
UPPDATERING KL 21.10: Blir upplyst av VA:s tidigare redaktionschef Anders Billing (idag på samma position hos konkurrenten Affärsvärlden) att det var inte Johan Björkman inte var med på omslaget utan Carl Langenskiöld. Billing klargör att det är två historier som jag råkat slå samman i en. Naturligtvis, så är det! Mäklarfirman som trion jobbade med hette Langenskiöld, och först senare skulle komma att byta namn till Carnegie.
Andra om: medier, Erik Penser, anekdot
