Mats Qviberg darrar oavbrutet. I sex dygn har han varit i chock, och skakningarna vägrar släppa när han förser sig med yakiniku. Det är torsdagskväll och på S:t Eriksgatan i Stockholm möter Qviberg Janne och Kalle på en sushikrog före kvällens bridgematch. ”Hur känns det”, frågar Kalle, som är klädd i jeans och jeansjacka.
”Det har känts bättre. Men just nu är det rätt okej”, svarar Qviberg med sammandragen mun.

Så börjar mitt reportage med Mats Qviberg, som jag tipsade om för mindre än ett dag sedan. Nu har VA tydligen bestämt sig för, till skillnad från alla andra texter i VA, att lägga ut det på nätet – här kan du läsa Dagen D för Mats Q.

Andra om: Veckans Affärer, reportage

STOCKHOLM. Åter till Stockholm efter att ha flängt mellan Malmö, Göteborg och runt, runt i Stockholm. Nu hinner jag inte skriva annat än att nämna mitt reportage: en dag med Mats Qviberg på HQ Bank, Sveriges mest pressade finansman under de senaste tio dagarna.

I Veckans Affärer nr 36/2010 som kom i dag kan du läsa om vad Mats Qviberg gjorde förra torsdagen då HQ såldes till Carnegie. Se bilden ovan för början på texten.

Ett annat reportage jag skrivit publicerades i förra veckan. Det handlade om  svensk arbetsmarknad, närmare bestämt om vilken typ av jobb som är i tillväxt. Den artikeln kan du läsa i Veckans Affärer nr 35/2010. Även till det jobbet fotograferade den emintente Joachim Lundgren.

Och så har jag skrivit en krönika på annat håll. En mycket uppmärksammad – och utifrån era mejl – väldigt uppskattad krönika skrev jag i Dagens Media på temat att de som arbetar med sociala medier är antisociala människor. Den finns att läsa på webben här.

Nästa vecka kommer en ny tidning och förhoppningvis har det blivit något även till den…

Andra om: reportage, Veckans Affärer, krönika, arbetsmarknad, finans

STOCKHOLM. Snubblade på en artikel från i våras om världens mest överskattade städer i relation till sitt internationella genomslag. Den summerar en diskussion som några reseskribenter förde i Marocko. Nu ska jag inte ge mig in och recensera några slutsatser men jag fäster mig vid en av städerna som lyfts fram som överskattad: Dubai.

Innan jag närmare går in på själva staden, är frågan om överskattning särskilt intressant: vilka förväntningar har vi på en stad? När vi beger oss, vad är det vi lämnar kvar och och vad åker vi till? Mera drastiskt formulerat: varför resa?

Läs mer…

STOCKHOLM. Det har blivit dags att avisera årets Stipendium till Emanuel Sideas minne.

Detta är tredje året i rad som stipendiet delas ut. Liksom tidigare år kommer jag denna höst att dela ut utmärkelsen samt 10 000 kronor till en person är uppenbart kreativ, galen, icke-konform, motvalls och bevisat obegåvad i traditionella strukturer. Det vill säga en person med dåliga betyg och omdömen, men fantastisk fantasi och idérikedom.

Sista ansökningsdag är 8 november 2010.

Vill du ansöka eller veta mer? Läs mer om Stipendium till Emanuel Sideas minne – där kan du också läsa om tidigare års vinnare.

Andra om: stipendium, stipendieansökan, gratis, pengar

BODRUM. Stiger upp en tidig morgon, tysta steg nerför trappan till bottenvåningen och jag tar mig för huvudet – oklar om vilken dag eller var jag är. Letar bland minnen.

Jag går tillbaka ut på terrassen till hemmet i Turkiet. Brisen från havet svalkar, och från byn jag tittar ner hörs en liten moped accelerera. Senaste veckornas – eller månadens minnen – gör sig påminda.

Hur många gånger detta år har inte jag vaknat upp utan att veta var jag är. Ett ögonblick senare undra hur jag hamnat där: letat i minnen från sena nätter, tidiga morgnar, sömnberövade dygn, siestor på flyg och hotellrum, hundra taxiresor, rus av förträfflighet och långa och korta fester. Letat mig fram bland minnen: lunch på The Boathouse, midsommar i Barcelona, frukost på vingård, middag på Maçakizi, rökande shisha med falkenerare, segling i Egeiska, jagad av säkerhetspolis… förlorat allt och vunnit inget – om inte omvänt – och framspolat till färskaste minnen, inpräntat så nyligen att stunden nyss var här, och långsam komma till insikt om hur jag hamnat här.

Var är jag? Många talar om att hinna med en weekendresa, ta semester, göra en långresa, backpacka, ja – bege sig iväg. Det finns alltid en början och alltid ett slut. Eller så är man alltid på väg. Min höghastighetsresa har pågått i åratal. Och halvårsvis brukar jag se tillbaka, summera minnena och platserna.

Så jag sätter mig på min plats på terrassen och samlar ihop mig och 2010.

Under årets första halvår, från nyåret till idag, har jag gjort några turer till Mellanöstern och då till Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Dubai (alltså, två gånger), Sharjah och Umm al-Quwain. Men också två omgångar till New York, New York. Även i Norden har avstickare gjorts, två gånger till Göteborg och en till Oslo.

Österut har resorna endast gått till Tallinn, Pärnu, Phuket, och Moskva. Den årliga Italienresan innebar besök i Milano, Parma, San Gimignano, San Minato och Siena. Vid ett annat tillfälle blev också ett kortkort stopp i Paris.

Hoppen kring Medelhavet har sträckt sig till Barcelona, Dubrovnik och Bodrum, där jag nu sitter och räknar till att det varit resor 91 dagar av årets, så här långt, 201 dagar – 45 procent har varit på resa och resten i Stockholm. Knappt 62000 flygkilometer har tillryggalagts, vilket är 1,5 varv runt jorden. Inga jätteavstånd alltså.

Men ett antal solnedgångar över byn återstår innan sätter mig på flyget härifrån för att möta hösten.

STOCKHOLM. Häromveckan var jag i New York igen. Det som förde mig dit denna gång var ett reportagejobb som nu har publicerats i Veckans Affärer (nummer 24/2010) och handlar om högfrekvenshandeln på börsen. Det vill säga datorer som utifrån människoskrivna algoritmer lägger och tar bort orders i tusental varje sekund. En tredjedel av all handel i Stockholm är sådan och i USA dominerar den. Ett mycket spännande område inom finansvärlden och föremål för mycket diskussion, vilket jag också beskriver.

I New York träffade jag bland annat John Netto som blir intervjuad (och syns på bilden ovanför). Han är en av dessa högfrekvenshandlare och var mycket intressant att prata med – om du undrar hur snabb han är, missa inte reportaget.

Det finns en del spår jag inte förlorar mig bland (i varje fall inte i texten) och en vokabulär du inte behöver vara bekant med för att förstå är de olika strategierna som algoritmerna bygger på. De kallas för sådant som floating midpoint orders, time-in-force, pegged-to-midpoint orders, reverse orders, order routing, liquidity prediction orders, short statistical arbritage, och så vidare.

Andra om: New York, reportage, finans, Veckans Affärer, trading, HFT

STOCKHOLM. Häromveckan var jag i Italien och därifrån, efter en kort mellanlandning, flög vidare till Estland. Två ekonomier i kris, men med olika förutsättningar.

Den tidigare tillhör den gruppen av länder som kallas för PIIGS, då Italien har snarlika statsfinansiella problem som Portugal, Irland, Grekland och Spanien.

Det är intressant. När jag var i italienska Toscana i fjol var turisterna många och av blandad sort: svenskar, danskar, holländare, spanjorer, tyskar, mycket tyskar. Häromveckan var situationen ett helt annat, då syntes och hördes i princip bara representanter från Europas starkaste ekonomi, Tyskland. Frånvaron var så stor att man undrade vad som hänt på ett år. Möjligen kan det förklaras med den nuvarande ekonomiska krisen i Europa.

Dock, till skillnad från Italien har Estland en positiv rörelse. Finanserna är alltmer under kontroll och landet vill ansluta sig till euron, vilket planeras ske redan i januari 2011. Så jag åkte dit för att ta reda på mer.

I den på torsdagen utgivna Veckans Affärer (nr 21/2010) publiceras reportaget från Tallinn och Pärnu, som jag besökte. Mycket nöje.

(På bilden ovanför skymtar ett av mina favoritplan, Saab 340.)

Andra om: Veckans Affärer, reportage, ekonomi, Estland, Italien