STOCKHOLM. Stipendium till Emanuel Sideas minne år 2010 har delats ut. Årets pristagare är Martin Burgos, konstnär och entreprenör.

Motiveringen lyder: “Martin Burgos är 2010 års vinnare av Stipendium till Emanuel Sideas minne för sitt arbete utanför givna strukturer och etablerade arenor, som bygger korskulturella bryggor mellan konstnärskap och affärer.”

Förutom äran mottar pristagaren också 10 000 kronor som överlämnades i Kungsträdgården i Stockholm den 25 november 2010.

Vem är Martin Burgos? I början av 2000-talet utmålades han i kvällspressen som ”en av Sveriges värsta klottrare”, och kallades för ”SL:s fiende nummer ett”. Graffitimålare som blev konstnär och nu driver ett snabbväxande byggföretag. Han har hela tiden legat på gränsen av etablissemang, och aktivt prioriterat sin konst framför erkännanden.

”Jag har haft ett stort försprång gentemot andra i livet för att jag redan som litet fick lära mig att pengar inte är allt. Bryr man sig inte överdrivet om dessa saker blir man fri att erövra dem, gå sin väg, ha en hel del kul och i slutändan ändå kunna ge nått tillbaka till samhället”, säger Martin Burgos och fortsätter:

”Min filosofi har alltid varit att vad du än gör… är du bra på det! Så kommer samhället alltid att ha nytta av dig. Jag har alltid trott på mig själv, idag har jag två företag: ett inom konst och ett inom bygg med över 30 anställda och roligast av allt, jag kan ingenting om bygg hahaha. Jag kan inte rå för att jag föddes med ett zigenarhjärta.”

Hans hemsida hittar du här och Wikipedia har en ouppdaterad biografi.

Andra om: grattis, kreativitet, oliktänkande, pengar, stipendiat, stipendium

Det är ännu några dagar kvar till deadline 8 november 2010. Så passa på att nominera kandidater till Stipendium till Emanuel Sideas minne. Där kan du också läsa vilka personer som tidigare fått 10 000 kronor och allt annat om stipendiet.

Andra om: stipendium, stipendieansökan, gratis, pengar

”Det finns resor och resor. De flesta människor – 95 procent skulle statistiken säga – reser någonstans för att vila. De vill bo på lyxhotell, nära en strand, och äta gott. Och om det blir Kanarieöarna eller Fidjiöarna är för dem en andrahandsfråga.

Unga människor reser gärna för bedriftens skull, de tar sig till exempel igenom Afrika från norr till söder, eller paddlar kanot nerför Donau. De bryr sig inte om människorna de möter längst vägen, deras mål är att sätta sig på prov, och tillfredsställelsen består i att ha klarat strapatserna. Somliga resor görs på grund av arbetet, av nödtvång – pilotens och flyktingens förflyttningar är också en sorts resande.

För mig är reportageresorna värdefullast, etnografiska, antropologiska expeditioner: som syftar till att lära känna världen bättre, historien, de förändringar som är på gång, och sedan dela med sig av vetandet man har skaffat sig. Sådana resor kräver koncentration och uppmärksamhet, men det är tack vare dem som jag kan vidga min förståelse för världen och lagarna som styr den.”

Detta skriver Ryszard Kapuscinski i ”Reporterns självporträtt”. Ett långt citat värt att begrunda när du hör om någon som reser mycket.

Andra om: resor, resande, reporter

STOCKHOLM. Det är något med epost. Sättet som det används på är så märkligt.

När blev det fritt fram att skicka massa strunt till vem som helst, enbart med antagandet att mottagaren skulle finna det intressant? Grundinställningen borde vara att mottagaren finner allt ointressant tills motsatsen bevisat och endast vad som är överenskommet om att översändas bör skickas – ungefär som riktig post.

Alltså nej, jag är inte intresserad. Om du verkligen vill mig något, ring. Jag kanske inte svarar men till slut kommer du fram. Vad gäller epost har jag slutat läsa den. Därmed slut på meddelandet.

STOCKHOLM. Familjenamnet Wallenberg är nästan synonymt med privat näringsliv i Sverige. Sedan mitten på 1800-talet har familjen haft en betydande position och sedermera genom stiftelser kontrollerat tunga industriföretag och banker. Deras maktbolag är Investor, vars verkställande direktör tillträdde för fem år sedan.

Men vad har vd:n gjort? Jag har pratat med nuvarande och tidigare anställda i sfären, kollegor, och även vd Börje Ekholm, samt familjens Jacob Wallenberg (som är styrelseordförande i maktbolaget). Och om detta skriver jag i Veckans Affärer nr 39/2010.

Andra om: Veckans Affärer

STOCKHOLM. Så har fyra veckor kommit till en ände och med det en period av mycket arbete. Jag räknar till att jag skrivit motsvarande 50 boksidor (20 000 ord) under denna tid. Mestadels med Sverige i blickfånget, av naturliga skäl denna höst 2010. Utan att dra ut på det mer. Här en liten genomgång av de reportage jag gjort.

För några veckor sedan var jag i Malmö på besök. En alltid lika intressant stad att besöka och rapportera från. Hann också med en avstickare till Lund. Rapporten från mitt senaste besök i Malmö publicerades häromveckan och handlar om affärer, integration och arbetsmarknad – läses i Veckans Affärer nr 37/2010.

Ett snarlikt reportage var det jag skrev om sysselsättningen i Sverige. Frågeställningen var: Vilka jobb har försvunnit och aldrig mer kommer tillbaka? Men också, vilka jobb förväntas vara i tillväxt kommande åren? Reportaget, där vi träffade arbetslöse Jerry Lahjalahti publicerades i Veckans Affärer nr 35/2010.

En i mina ögon mycket spännande artikel var den jag skrev om 15 finansfamiljer som kontrollerade svenskt näringsliv för 50 år sedan. Gamle kommunistledaren C H Hermansson ringade in familjerna redan på 1960-talet och jag återvände till samma grupp med frågeställningen vad som hänt med de mäktiga och vilka misstag de gjort. Resultatet läses i Veckans Affärer nr 38/2010. (Bilden ovanför föreställer SAF- och Bolidenordföranden Sven G Schwartz 1954.)

Slutligen, den 19 september 2010 var en historisk natt. Då kom Sverigedemokraterna in i Sveriges riksdag. Om det dygnet skrev jag ett reportage och tillsammans med fotografen fångade det historiska skeendet. Det publicerades också i Veckans Affärer nr 38/2010.

Andra om: Malmö, reportage, Veckans Affärer

STOCKHOLM. Det slog mig precis. September 2001 var då jag började min yrkesbana som journalist med att skriva för Göteborgsposten. Nu, när vi skriver september 2010 innebär det att jag inleder mitt tionde år som journalist!

Den första halvan av de åren var jag frilansjournalist och den senare halvan av åren har jag varit på Veckans Affärer.

Detta skriver jag utan ett uns vemod eller nostalgi. Bara ett enkelt konstaterande.

Andra om: journalist