STOCKHOLM. Massor för sent har jag lämnat sista versionen av mitt bidrag till antologin NOLL NOLL: Decenniet som förändrade världen. Förutom undertecknad är det stort gäng skribenter som bidrar. Till exempel Andreas Ekström, Björn af Kleen, Kjell Häglund och Martin Gelin.

Jo, jag påar den för att det går att förbeställa boken. En perfekt julklapp för den moderna människan som redan har platt-tv, iphone, bredband, och alla andra nymodigheter från 2000-talet. Förbeställ ditt ex på boksajten, eller ännu hellre köp den i en riktig bokhandel. Ska finnas i boklådorna till julruschen.

Andra om: bok, antologi, jul, julklapp

STOCKHOLM. Ett år har snart passerat sedan det delades ut för första gången och under året har jag från väldigt många människor fått frågor om stipendiet. Vanligast är frågan om jag ska fortsätta delat ut det, trots lågkonjunktur och allmän malaise. Självklart ska det delas ut även i år!

Ännu är det ett par dagar kvar, före 1 november 2009 kan du nominera personer som uppfyller kriterierna. Glömt inte att göra det här! Förutom utmärkelsen får pristagaren 10 000 kronor.

Andra om: gratis, pengar, stipendieansökan, stipendium

PARIS. Detta års Nobelpristagare i litteratur, Herta Müller, som tillhör den tyskspråkiga minoriteten i Rumänien, är den första rumänska författare att vinna priset. Jag har skrivit en text om detta på kultursidorna i dagens Expressen. Kan också läsas här.

Jag har tidigare skrivit om Rumänien på samma kultursidor. Läs de tillhörande blogginläggen ”Nostalgins år – på rumänska” och ”Rumänien efter revolutionen”.

Andra om: Rumänien, litteratur, Nobelpriset, rumänska

STOCKHOLM. De senaste veckorna har jag jobbat med några olika spår, därav det lågintensiva bloggandet här på sidan.

En intervju som jag ägnat tre månader av förberedelser blev publicerad nu i veckan. Det var ett porträtt över finansmannen Erik Penser. Eftersom det tog så lång tid blev materialet omfattande, bland annat en liten kul sidohistoria.

Erik Penser vill absolut fotograferas med ett porträtt bakom sig. (Se bild på målningen här intill.) Målningen föreställer Henning Eric Frisell, en göteborgsk köpman som var styrelseordförande för D Carnegie under slutet av 1800-talet.

Samma porträtt hade hängt på väggen 39 år tidigare när VA skrev om den då okände Erik Penser i hans första medieframträdande. Året var 1970 och i intervjun medverkade också Johan Björkman och Tomas Fischer. De hade startat en mäklarfirma som kom att dominera börshandeln i Stockholm under ett antal år. Alla tre blev sedermera tunga näringslivsprofiler. Den förstnämnde, Björkman, även chefredaktör på Veckans Affärer och den som lade en ekonomisk grundplåt när veckotidningen Fokus startades för några år sedan. Även finansmannen Tomas Fischer gjorde insatser för kulturen: han startade ett bokförlag som heter Fischer & Co (ingår i dag i ett annat förlag).

Hur som helst, det var Frisell som hängde bakom trion på omslagsfotot 1970 och den hängde när Erik Penser fotograferades i slutet på augusti 2009. Strax före hade han tagit mig till konferensrummet som är tapetserat med nummer av Veckans Affärer där han och hans vänner medverkar på omslaget. (Han samlar naturligtvis på tidningarna också, vilket man kan läsa i porträttet i senaste Veckans Affärer, publicerad 17 september.)

Jag tyckte det var lite kul och Erik tyckte också det var lite roande med nästan ett helt liv som har passerat och fortfarande hänger denne Frisell i styrelserummet på banken. Målningen hade han för övrigt köpt loss när den låg och skräpade på Carnegie, har jag för mig att det var eller om det var något insomnat företagsimperium AGA eller så. Målningen var det i alla fall ingen som ville ha. Fotograf Thron Ullberg knäppte en rad bilder i rummet med Frisell hängdes på väggen. Jag tänkte att det är en perfekt omslagsbild – stockholmska finanshistoriens vindslag runt en målning, om man ska vara lite bombastisk.

När jag i samråd med art director Jonas Carlson på VA försökte efterforska omslagsbilden från 1970 visade sig att den var försvunnen ur arkiven. AD:n som varit med ett tag på VA, hade en teori om vad som hade hänt.

Johan Björkman var lite av en Greta Garbo. När han lämnade Veckans Affärer ska han då ha tagit bilden med sig för att det inte kvarlämna några fotografier av sig själv. Det var ju ändå en historisk bild: tre unga män som kom att dominera finansbranschen i Stockholm, och så hade man dem till ett omslag precis i början. Klart att bilden försvann.

Så det blev ingen faksimil. Om teorin stämmer vet man aldrig, Johan Björkman är så att säga inte längre tillgänglig att kunna fördjupa medieanekdoten.

Utan faksimil blev det inte heller något omslag med målningen hängande bakom. Dock, det sägs att bilden ska finnas i vårt källararkiv och då som negativ. Svaret på hur det är ställt med historien finns ett par fot ner i marken, om uttrycket ursäktas.

Utöver ett stort antal bilder tog fotografen en bild på mig och Penser, vilket ytterligare förlänger historien. Näste reporter som skriver får föra anekdoten vidare.

UPPDATERING KL 21.10: Blir upplyst av VA:s tidigare redaktionschef Anders Billing (idag på samma position hos konkurrenten Affärsvärlden) att det var inte Johan Björkman inte var med på omslaget utan Carl Langenskiöld. Billing klargör att det är två historier som jag råkat slå samman i en. Naturligtvis, så är det! Mäklarfirman som trion jobbade med hette Langenskiöld, och först senare skulle komma att byta namn till Carnegie.

Andra om: medier, Erik Penser, anekdot

STOCKHOLM. Som jag tidigare skrivit här på sidan var jag i Rumänien för några månader sedan. Från den resan skrev jag en artikel som publicerades i Expressen.

Jag fick nyligen höra att den översatts till rumänska för att nå en läsekrets som inte talar svenska men som är intresserad av att följa den svenska rapporteringen om landet. Därför återpublicerar jag den översätta artikeln här nedanför och tackar Raluca Mihu för väl utförd översättning.

EXPRESSEN, 8 iulie 2009
Epoca nostalgiei

Au trecut 20 de ani de la căderea dictaturii comuniste în România. Emanuel Sidea relatează despre o viaţă culturală încă tributară perioadei ceauşiste.
Läs mer…

BODRUM. Jag sitter på terrassen här i Turkiet. Försöker jobba lite smått, men det går inte något vidare, och det beror inte på mig.

Jag övergår till att försöka samla ihop året 2009 så här långt, som alltid efter ett halvårsskifte. På något sätt är det lite mer bekvämt nu än helårsskiftet som på nyårsnatten blir ett definitivt avslut.

Första halvåret 2009 summeras och då börjar jag alltid med platserna, resorna dit. Redan helåret 2008 var ett intensivt år med över 60 000 flygkilometer loggade. Nu konstaterar jag att redan i år har jag loggat över 64 000 flygkilometer.

Vart har resorna tagit mig? Det är en minst sagt lustig blandning av platser: Durban, Kapstaden, Paris, Lagos, Port Harcourt, Nice, Cannes, Monaco, Riga, Jurmala, Bodrum vid två tillfällen, Florens, Pisa, Siena, Prag, Göteborg vid två tillfällen, Chisinau, Bukarest och Tokyo.
Det har inte varit brist på dagar av resor. Med kalendern framför mig räknar jag till att mer än var tredje dag har varit en resdag. Hur kommer denna höst se ut? Återstår att se, men nog kommer det bli en del resor.

Andra om: resor, resdagar, 2009, Bodrum

BODRUM, TURKIET. Bloggkampanjen om konflikten i Nigerdeltat må vara över, men jag följer ämnet noga. I detta sedan länge ouppdaterade ämne har det hänt mycket sedan jag åkte till deltat i februari.

Redan för några månader sedan under en kort resa till Italien och befann mig i Siena nåddes jag av nyheten att den rättsprocess som drivits av släkt och familj till den hängde Ken Saro-Wiwa som påstått att oljejätten Shell ha varit inblandat skulle upp i en amerikansk domstol, men hade resulterat i en förlikning. På många sätt hade det nog varit nyttigt att driva processen, allt för sällan är konflikten i allmänhetens blickfång.

Striderna och oron i Nigerdeltat fortsätter, attackerna har inte mildrats. Dess omfattningen bekräftas också av Amnesty som i slutet på juni släppte en rapport – ladda ner den längst ner på denna sida – som är mycket dyster. I den berättar en fiskare:

”If you want to go fishing, you have to paddle for about four hours through several rivers before you can get to where you can catch fish and the spill is lesser … some of the fishes we catch, when you open the stomach, it smells of crude oil.”

Nyligen medlades det fram en vapenvila under 60 dagar, som ska pågå fram till oktober. Samtidigt får jag samtal hit till Turkiet från personer som jag träffade i februari, som försöker finna lösningar på sina problem. Och häromveckan beslöt president Yar’Adua att MEND-gerillans påstådda ledare, gerillaentreprenören Henry Okah, som jag också skrivit om tidigare, ska benådas och därmed också frisläpptes. Var så säker på att jag kommer att återkomma till detta ämne inom kort.

Andra om: Nigeria, olja, Nigerdeltat, Turkiet