Jag står bland hyllmeter av böcker och förbereder mig. Processen är densamma varje gång. Ibland blir det flera gånger i månaden. Bland böckerna är starten, från det samlade vetandet utgår jag och hoppas sluta i.

Förberedelsen av ett reportage växer vidare åt alla håll.

Tankeverksamheten fylls av resonemang och analyser, inte bara av ämnets art utan också av semantik och metanivåer med analysernas analys – har alla röster hörts? Det som kom med är syns tydligt, det halvtydliga mellan raderna, och så vad jag avstod från som ingen kommer att se men kanske ana.

Våndan låter större än vad den är men den hör till processen.

Varje reportage förbereder jag som om det vore det sista. Det finns en nödutgång (det var en journalist sa att en gång i livet kan man skriva en text, när allt har gått åt skogen, som handlar om icke-tillblivelsen av den text man egentligen hade tänkt skriva). Lyckligtvis har den aldrig behövt tas – men finns där.

Det sista reportage är inte särskilt annorlunda från det första. Bara bättre, förhoppningsvis.

Andra om: journalist, reportage

STOCKHOLM. Mitt sista reportage före sommaren – i Veckans Affärers stora sommarnummer – är mycket intressant. Det handlar om Brummer & Partners, ett fondbolag vars fonder ditt pensionsbolag förmodligen placerat pengar hos.

Brummer & Partners har varit exceptionellt framgångsrika förvaltare. Den som investerade en tusenlapp i första fonden 1996, skulle i dag ha 10 300 kronor. Då är det inte konstigt att fondbolaget i dag är det åttonde största i Europa, med förvaltat kapital på runt 80 miljarder kronor! Något som gjort grundaren Patrik Brummer och hans delägare och partners till miljardärer och mångfalt fler runt fondbolaget till mångmiljonärer.

Men framgångssagan är inte så enkel. Jag fann en baksida som man inte gärna pratar om: att sopa sina misslyckanden under mattan är något man gjort till en del av sin affärsidé. Missa inte reportaget i VA, nummer 25-32/2011.

Själv återkommer jag här på bloggen under sommaren, semester blir det inte helt och hållet.

Andra om: Veckans Affärer, reportage, finans, fonder

STOCKHOLM. I förra veckan gjorde jag som bekant ett nedslag i New York för att skildra hur de amerikanska storbankerna mot bakgrund av finanskrisen har kunnat klara sig undan åtal.

Den i dag utgivna Veckans Affärer (nummer 23, 2011) ger jag mig i kast med banksektorn i Sverige.

De svenska storbankerna tjänar mer pengar än vad de någonsin gjort. Hur är det möjligt? I min artikel beskriver jag hur staten gav bankerna gratispengar som de sedan använde för att tjäna ännu mer pengar på sina kunder. Missa inte artikeln – och varför vice riksbankschef Karolina Ekholm kallar min uträkning för gangsterkalkyl.

UPPDATERING 13 JUNI: Artikeln kan nu läsas på webben.

Andra om: Veckans Affärer, finans, banker

ROM. För några veckor sedan – eller så känns det bara som det – träffade jag Darko Perván, en framgångsrik entreprenör och sannolikt är Sveriges mest anonyma miljardär.

Det var till Viken utanför Helsingborg jag åkte för att träffa Perván. Han berättade sin historia om maktbråk med Ax:son Johnson-familjen, sin innovation (golv med klickfog), sitt företag Välinge och mycket mer. Spännande och jag hoppas läsningen också är det.

Något senare flög jag vidare till New York, världens finanshuvudstad. Jag åkte dit för att kartlägga hur det kommer sig att Wall Street inte har ställts inför rätta.

Finansektorns fantasifulla finansiella innovationer lurade oss alla och ledde till en global finanskris. Men ändå, de enda som fällts är insider-handlare, som skulle gjorts sig skyldiga till brott i alla lägen, finanskris eller ej.

Tid har inte saknats: denna höst är det tre år sedan Lehman Brothers gick i konkurs. Men investmentbankerna har klarat sig undan helt och hållet. Ett konststycke!

Dessa två artiklar har nu publicerats i senaste numret av Veckans Affärer (nummer 22/2011). Missa inte!

Andra om: reportage, porträtt, New York, Rom, Veckans Affärer

Statliga bolag som tillsammans omsätter åtminstone 280 miljarder kronor står utan styrelseordförande eller verkställande direktör. Ett av bolagen, Svenska Spel som i fjol bidrog med 4,8 miljarder kronor till statskassan, har inte haft en vd på snart ett år.

I senaste numret av Veckans Affärer (nr 19, 2011) tittar jag närmare på den statliga ägarenheten som numera finns på finansdepartementet. Den är rätt anonym men har en stor och viktig uppgift, att förvalta statens 57 hel- och delägda bolag och när beslut tagits även ansvara för försäljningen.

På enheten jobbar nästan dubbelt så många jämför med andra. Ändå finns det väldigt många vakanser i bolagen som de förvaltar. Vad beror detta på? Missa inte artikeln.

Andra om: Veckans Affärer, staten, förvaltning

I dag för ett år sedan drabbades världens börser av den så kallade flashkraschen.

Kort efter åkte jag till New York för att skriva om datorerna ökande betydelse och direkta påverkan på börshandeln. Här är ett utdrag från reportaget Kriget mot maskinerna (VA nr 24/2010).

Läs mer…

Många affärer i europeiska storbolag missas helt av den svenska näringslivspressen. Ett aktuellt exempel är börsnoteringen av råvaruhandelaren Glencore med väntat börsvärde på 365 miljarder kronor.

Ett annat exempel är historien om de svenska investerarnas intåg i det italienska mjölkbolaget Parmalat. Ett företag vars mjölk de flesta som varit i Italien sannolikt smakat av. God är den också.

Bolaget gick omkull 2003 efter att cheferna plundrat kassan. Kvar var bara 135 miljarder kronor i skulder. När företaget kom tillbaka på börsen dröjde inte de utländska investerarna. Några av dessa var svenskar som ansåg aktien vara lågt värderad och av många misstänktes vilja komma över bolagets kassakista på 13 miljarder kronor.

Detta skedde i flera omgångar, senast nu i år. Och fortfarande kommer det dagligen nya uppgifter och fajten om Parmalat tar nya vändningar.

I senaste numret av Veckans Affärer (nummer 18, 2011) har jag skrivit historien om svenskarnas intåg i Parmalat. Missa inte!

Andra om: reportage, Veckans Affärer