Årsarkiv: 2010

Fyra veckors tillbakablick

STOCKHOLM. Så har fyra veckor kommit till en ände och med det en period av mycket arbete. Jag räknar till att jag skrivit motsvarande 50 boksidor (20 000 ord) under denna tid. Mestadels med Sverige i blickfånget, av naturliga skäl denna höst 2010. Utan att dra ut på det mer. Här en liten genomgång av de reportage jag gjort.

För några veckor sedan var jag i Malmö på besök. En alltid lika intressant stad att besöka och rapportera från. Hann också med en avstickare till Lund. Rapporten från mitt senaste besök i Malmö publicerades häromveckan och handlar om affärer, integration och arbetsmarknad – läses i Veckans Affärer nr 37/2010.

Ett snarlikt reportage var det jag skrev om sysselsättningen i Sverige. Frågeställningen var: Vilka jobb har försvunnit och aldrig mer kommer tillbaka? Men också, vilka jobb förväntas vara i tillväxt kommande åren? Reportaget, där vi träffade arbetslöse Jerry Lahjalahti publicerades i Veckans Affärer nr 35/2010.

En i mina ögon mycket spännande artikel var den jag skrev om 15 finansfamiljer som kontrollerade svenskt näringsliv för 50 år sedan. Gamle kommunistledaren C H Hermansson ringade in familjerna redan på 1960-talet och jag återvände till samma grupp med frågeställningen vad som hänt med de mäktiga och vilka misstag de gjort. Resultatet läses i Veckans Affärer nr 38/2010. (Bilden ovanför föreställer SAF- och Bolidenordföranden Sven G Schwartz 1954.)

Slutligen, den 19 september 2010 var en historisk natt. Då kom Sverigedemokraterna in i Sveriges riksdag. Om det dygnet skrev jag ett reportage och tillsammans med fotografen fångade det historiska skeendet. Det publicerades också i Veckans Affärer nr 38/2010.

Andra om: , ,

Tio år som journalist!

STOCKHOLM. Det slog mig precis. September 2001 var då jag började min yrkesbana som journalist med att skriva för Göteborgsposten. Nu, när vi skriver september 2010 innebär det att jag inleder mitt tionde år som journalist!

Den första halvan av de åren var jag frilansjournalist och den senare halvan av åren har jag varit på Veckans Affärer.

Detta skriver jag utan ett uns vemod eller nostalgi. Bara ett enkelt konstaterande.

Andra om:

Fallet på nätet

Mats Qviberg darrar oavbrutet. I sex dygn har han varit i chock, och skakningarna vägrar släppa när han förser sig med yakiniku. Det är torsdagskväll och på S:t Eriksgatan i Stockholm möter Qviberg Janne och Kalle på en sushikrog före kvällens bridgematch. ”Hur känns det”, frågar Kalle, som är klädd i jeans och jeansjacka.
”Det har känts bättre. Men just nu är det rätt okej”, svarar Qviberg med sammandragen mun.

Så börjar mitt reportage med Mats Qviberg, som jag tipsade om för mindre än en dag sedan. Nu har VA tydligen bestämt sig för, till skillnad från alla andra texter i VA, att lägga ut det på nätet – här kan du läsa Dagen D för Mats Q.

Andra om: ,

En finansmans fall

STOCKHOLM. Åter till Stockholm efter att ha flängt mellan Malmö, Göteborg och runt, runt i Stockholm. Nu hinner jag inte skriva annat än att nämna mitt reportage: en dag med Mats Qviberg på HQ Bank, Sveriges mest pressade finansman under de senaste tio dagarna.

I Veckans Affärer nr 36/2010 som kom i dag kan du läsa om vad Mats Qviberg gjorde förra torsdagen då HQ såldes till Carnegie. Se bilden ovan för början på texten.

Ett annat reportage jag skrivit publicerades i förra veckan. Det handlade om  svensk arbetsmarknad, närmare bestämt om vilken typ av jobb som är i tillväxt. Den artikeln kan du läsa i Veckans Affärer nr 35/2010. Även till det jobbet fotograferade den emintente Joachim Lundgren.

Och så har jag skrivit en krönika på annat håll. En mycket uppmärksammad – och utifrån era mejl – väldigt uppskattad krönika skrev jag i Dagens Media på temat att de som arbetar med sociala medier är antisociala människor. Den finns att läsa på webben här.

Nästa vecka kommer en ny tidning och förhoppningvis har det blivit något även till den…

Andra om: , , , ,

Jag reser ett försvar

STOCKHOLM. Snubblade på en artikel från i våras om världens mest överskattade städer i relation till sitt internationella genomslag. Den summerar en diskussion som några reseskribenter förde i Marocko. Nu ska jag inte ge mig in och recensera några slutsatser men jag fäster mig vid en av städerna som lyfts fram som överskattad: Dubai.

Innan jag närmare går in på själva staden, är frågan om överskattning särskilt intressant: vilka förväntningar har vi på en stad? När vi beger oss, vad är det vi lämnar kvar och och vad åker vi till? Mera drastiskt formulerat: varför resa?

Continue reading

Stipendiet: 10 000 kronor delas ut!

STOCKHOLM. Det har blivit dags att avisera årets Stipendium till Emanuel Sideas minne.

Detta är tredje året i rad som stipendiet delas ut. Liksom tidigare år kommer jag denna höst att dela ut utmärkelsen samt 10 000 kronor till en person är uppenbart kreativ, galen, icke-konform, motvalls och bevisat obegåvad i traditionella strukturer. Det vill säga en person med dåliga betyg och omdömen, men fantastisk fantasi och idérikedom.

Sista ansökningsdag är 8 november 2010.

Vill du ansöka eller veta mer? Läs mer om Stipendium till Emanuel Sideas minne – där kan du också läsa om tidigare års vinnare.

Andra om: , , ,

Minnen av ett halvår

BODRUM. Stiger upp en tidig morgon, tysta steg nerför trappan till bottenvåningen och jag tar mig för huvudet – oklar om vilken dag eller var jag är. Letar bland minnen.

Jag går tillbaka ut på terrassen till hemmet i Turkiet. Brisen från havet svalkar, och från byn jag tittar ner hörs en liten moped accelerera. Senaste veckornas – eller månadens minnen – gör sig påminda.

Hur många gånger detta år har inte jag vaknat upp utan att veta var jag är. Ett ögonblick senare undra hur jag hamnat där: letat i minnen från sena nätter, tidiga morgnar, sömnberövade dygn, siestor på flyg och hotellrum, hundra taxiresor, rus av förträfflighet och långa och korta fester. Letat mig fram bland minnen: lunch på The Boathouse, midsommar i Barcelona, frukost på vingård, middag på Maçakizi, rökande shisha med falkenerare, segling i Egeiska, jagad av säkerhetspolis… förlorat allt och vunnit inget – om inte omvänt – och framspolat till färskaste minnen, inpräntat så nyligen att stunden nyss var här, och långsam komma till insikt om hur jag hamnat här.

Var är jag? Många talar om att hinna med en weekendresa, ta semester, göra en långresa, backpacka, ja – bege sig iväg. Det finns alltid en början och alltid ett slut. Eller så är man alltid på väg. Min höghastighetsresa har pågått i åratal. Och halvårsvis brukar jag se tillbaka, summera minnena och platserna.

Så jag sätter mig på min plats på terrassen och samlar ihop mig och 2010.

Under årets första halvår, från nyåret till idag, har jag gjort några turer till Mellanöstern och då till Abu Dhabi, Ajman, Dubai, Dubai (alltså, två gånger), Sharjah och Umm al-Quwain. Men också två omgångar till New York, New York. Även i Norden har avstickare gjorts, två gånger till Göteborg och en till Oslo.

Österut har resorna endast gått till Tallinn, Pärnu, Phuket, och Moskva. Den årliga Italienresan innebar besök i Milano, Parma, San Gimignano, San Minato och Siena. Vid ett annat tillfälle blev också ett kortkort stopp i Paris.

Hoppen kring Medelhavet har sträckt sig till Barcelona, Dubrovnik och Bodrum, där jag nu sitter och räknar till att det varit resor 91 dagar av årets, så här långt, 201 dagar – 45 procent har varit på resa och resten i Stockholm. Knappt 62000 flygkilometer har tillryggalagts, vilket är 1,5 varv runt jorden. Inga jätteavstånd alltså.

Men ett antal solnedgångar över byn återstår innan sätter mig på flyget härifrån för att möta hösten.