STOCKHOLM. Snubblade på en artikel från i våras om världens mest överskattade städer i relation till sitt internationella genomslag. Den summerar en diskussion som några reseskribenter förde i Marocko. Nu ska jag inte ge mig in och recensera några slutsatser men jag fäster mig vid en av städerna som lyfts fram som överskattad: Dubai.

Innan jag närmare går in på själva staden, är frågan om överskattning särskilt intressant: vilka förväntningar har vi på en stad? När vi beger oss, vad är det vi lämnar kvar och och vad åker vi till? Mera drastiskt formulerat: varför resa?

I våras under ett besök i Moskva ägnade jag åtskilliga timmar åt att prata just om detta och temat hotell; vad är det man vill ha av en resa, av en stad och då slutligen av sitt hotell? Då pratade jag med en hotelloperatör i Moskva och drog åt alla möjliga håll: vad är ett rum, vad är ett hem och vad vill människan ha? Underlag för diskussion i många timmar.

För vad driver oss vidare på resa när vi i någon mån alltid på väg. För att kort ta sig till en stad och ha ett nyfunnet intresse för det lokala maten, och då inta den på en konceptualiserad krog, är det att resa? Eller när vi förflyttar oss till en ny stad, att vi vill bo på hotell med många stjärnor och gärna att det inte kostar för mycket. Är det att resa?

Allt som oftast förs vi av en glamorös nyfikenheten men också jakt på autencitetskänsla: vi är på platser som andra talar om, visar oss på tv:n, som andra tidigare besökare frestar med. Med andra ord, att åka bort är också önskan om att lämna ett hem, platsen där du och omgivningen är i symbios – du är i linje med vad du vill vara.

Tittar man nu på Dubai, som jag i år besökt två gånger och dessutom har skrivit om på annat håll., så måste jag först och främst infoga: jag är inte odelat positiv till Dubai. Det är inte vad det handlar om, om något försvar. (Skulle dock gärna ägna lite tid åt att döda klyschan ”kontrasternas stad” som sägs även om Istanbul, Moskva, Cairo, Amman, och många andra.)

Jag gillar Dubai för att det inte finns en motsvarighet på annat ställe. Den brukar jämföras med Hong Kong och Las Vegas, men det är inte riktigt korrekt. Lyfter man blicken – kanske från Burj Khalifa – ser man Iran, intill ligger Irak. Man ser grannemiraten såsom Sharjah. Och avståndet är inte långt till Saudiarabien, Jemen och Oman.

Allt detta plockas upp i Dubai: hårdnackad muslimisk tro med slapp kristendom, fanatiska entreprenörer och storspenderande iranier, och så vidare. (Reklamen får de själva göra.) Men vilka är då dina förväntningarna, vilka var förväntningarna hos reseskribenterna runt bordet i Marocko som diskuterade städer?

Reseskribenterna och kanske du också vill att Dubai ska vara en vulgostad: det är det – absolut. Men det finns mycket, mycket annat; Bur Dubais pakistanska och indiska kvarter, ett myriad av liv inte skildrat i resereportage eller samhälls-/ekonomireportage. (Varför det är så är en sidodiskussion.)

Du vill att det ska vara småmärkligt ställe som man berätta om att där shejken är som en kung, och det inte är demokrati. Jo, så är det. Men sök inte efter vad tror att det är, titta inte på ytan. Och titta inte på djupet, utan på andra ytor.

Eller ta för den delen Moskva. Du vill se det postsovjetiska och vulgokapitalistiska. Du kommer inte bli besviken, det finns där. Men du måste också se de andra ytorna – och inte uppmaningarna från guiderna: se det, ät där, gå dit.

När jag skriver detta är jag i Paris. Hitintills under det dygn jag har varit här har jag knappt lämna kvarteret, trots att det snart är dags för vidare avfärd. Människor duktiga på att tänka själva, när de når en annan än hemstaden hemfaller åt att sluta tänka själva och göra som andra resenärer före och senare kan aldrig förklara varför de gjorde så. I själva verket, och det kommer väl knappast som en överraskning för någon, är den största resa oftast stillasittande i ett rum, kanske hotellrummet.

Överskattning är något som sker när förväntan överskuggar uppfattningen, perceptionen. Förr trodde de att världen är platt. I dag är din värld platt.

Andra om: platthet, resor