Årsarkiv: 2010

Årets sista

LOS ANGELES. Årets sista utgåva av Veckans Affärer (nummer 50/2010) publicerades för någon vecka sedan. I den har jag skrivit omslagsjobbet om människans största begär: makt, sex och pengar.

Reportaget tar dig till gentlemannaklubbar i New York, Malmskillnadsgatan i Stockholm och in på strippklubbarna. Platser där finansvärlden behandlar allt som potentiella varor. Missa inte årets sista jobb.

På sista sidan i samma nummer har jag skrivit om Tony Flygare – den fotbollsspelare som var Zlatan innan Zlatan. En liten krönika om tur, talang och förblindande framgångar.

Som brukligt ska jag snart återkomma med en resumé över 2010. Gott nytt år!

Andra om: , , ,

Den stora Nobelkuppen

STOCKHOLM. Uppfinnaren Alfred Nobel lämnade efter sig ett testamente som tydligt angav att fem pris skulle instiftas i hans namn.

Trots det, 67 år efter att de första Nobelprisen delades ut, instiftades ett pris till Nobels minne – i ekonomi!

Hur det närmare gick till i 1960-talets Sverige när Riksbankens chef Per Åsbrink bestämde sig för ett ekonomipris har jag grävt fram och publiceras i senaste Veckans Affärer, nr 49/2010.

(Artikeln går numera att läsas på VA.se – samt min artikel om 9 ekonomipristagare som fick fel!)

Andra om: ,

Han får stipendiet 2010!

STOCKHOLM. Stipendium till Emanuel Sideas minne år 2010 har delats ut. Årets pristagare är Martin Burgos, konstnär och entreprenör.

Motiveringen lyder: “Martin Burgos är 2010 års vinnare av Stipendium till Emanuel Sideas minne för sitt arbete utanför givna strukturer och etablerade arenor, som bygger korskulturella bryggor mellan konstnärskap och affärer.”

Förutom äran mottar pristagaren också 10 000 kronor som överlämnades i Kungsträdgården i Stockholm den 25 november 2010.

Vem är Martin Burgos? I början av 2000-talet utmålades han i kvällspressen som ”en av Sveriges värsta klottrare”, och kallades för ”SL:s fiende nummer ett”. Graffitimålare som blev konstnär och nu driver ett snabbväxande byggföretag. Han har hela tiden legat på gränsen av etablissemang, och aktivt prioriterat sin konst framför erkännanden.

”Jag har haft ett stort försprång gentemot andra i livet för att jag redan som litet fick lära mig att pengar inte är allt. Bryr man sig inte överdrivet om dessa saker blir man fri att erövra dem, gå sin väg, ha en hel del kul och i slutändan ändå kunna ge nått tillbaka till samhället”, säger Martin Burgos och fortsätter:

”Min filosofi har alltid varit att vad du än gör… är du bra på det! Så kommer samhället alltid att ha nytta av dig. Jag har alltid trott på mig själv, idag har jag två företag: ett inom konst och ett inom bygg med över 30 anställda och roligast av allt, jag kan ingenting om bygg hahaha. Jag kan inte rå för att jag föddes med ett zigenarhjärta.”

Hans hemsida hittar du här och Wikipedia har en ouppdaterad biografi.

Andra om: , , , , ,

En sista påminnelse

Det är ännu några dagar kvar till deadline 8 november 2010. Så passa på att nominera kandidater till Stipendium till Emanuel Sideas minne. Där kan du också läsa vilka personer som tidigare fått 10 000 kronor och allt annat om stipendiet.

Andra om: , , ,

Resa och resa

”Det finns resor och resor. De flesta människor – 95 procent skulle statistiken säga – reser någonstans för att vila. De vill bo på lyxhotell, nära en strand, och äta gott. Och om det blir Kanarieöarna eller Fidjiöarna är för dem en andrahandsfråga.

Unga människor reser gärna för bedriftens skull, de tar sig till exempel igenom Afrika från norr till söder, eller paddlar kanot nerför Donau. De bryr sig inte om människorna de möter längst vägen, deras mål är att sätta sig på prov, och tillfredsställelsen består i att ha klarat strapatserna. Somliga resor görs på grund av arbetet, av nödtvång – pilotens och flyktingens förflyttningar är också en sorts resande.

För mig är reportageresorna värdefullast, etnografiska, antropologiska expeditioner: som syftar till att lära känna världen bättre, historien, de förändringar som är på gång, och sedan dela med sig av vetandet man har skaffat sig. Sådana resor kräver koncentration och uppmärksamhet, men det är tack vare dem som jag kan vidga min förståelse för världen och lagarna som styr den.”

Detta skriver Ryszard Kapuscinski i ”Reporterns självporträtt”. Ett långt citat värt att begrunda när du hör om någon som reser mycket.

Andra om: , ,

Jag nås inte längre

STOCKHOLM. Det är något med epost. Sättet som det används på är så märkligt.

När blev det fritt fram att skicka massa strunt till vem som helst, enbart med antagandet att mottagaren skulle finna det intressant? Grundinställningen borde vara att mottagaren finner allt ointressant tills motsatsen bevisat och endast vad som är överenskommet om att översändas bör skickas – ungefär som riktig post.

Alltså nej, jag är inte intresserad. Om du verkligen vill mig något, ring. Jag kanske inte svarar men till slut kommer du fram. Vad gäller epost har jag slutat läsa den. Därmed slut på meddelandet.

Tyngst i näringslivet

STOCKHOLM. Familjenamnet Wallenberg är nästan synonymt med privat näringsliv i Sverige. Sedan mitten på 1800-talet har familjen haft en betydande position och sedermera genom stiftelser kontrollerat tunga industriföretag och banker. Deras maktbolag är Investor, vars verkställande direktör tillträdde för fem år sedan.

Men vad har vd:n gjort? Jag har pratat med nuvarande och tidigare anställda i sfären, kollegor, och även vd Börje Ekholm, samt familjens Jacob Wallenberg (som är styrelseordförande i maktbolaget). Och om detta skriver jag i Veckans Affärer nr 39/2010.

Andra om: