Månadsarkiv: februari 2009

Gerillaentreprenör bakom konflikten

PORT HARCOURT, NIGERIA. Det är bastant man, Henry Okah, ingen du skulle vilja möta en mörk kväll i träskmarkerna i Deltaområdet. I synnerhet sedan han påstås stå bakom attackerna mot oljeföretagen som av ledarna inom MEND-gerillan.

Henry Okah greps i Angola februari 2008 och står under åtal för vapenhandel och högförräderi, och riskerar dödsstraff. President Umaru Yar’Adua har sagt att rättegången utgör en säkerhetsrisk för hela landet och därför ska hållas bakom stängda dörrar. Den har fortfarande inte satt igång, så sent som i förra veckan hoppade en domare av.

Henry OkahHenry Okah är en mycket speciell karaktär: gerillaledaren från överklassen, han talar en belevad brittisk accent då han skolats i Nigeria privata skolsystem. Han har ett stort tekniskt kunnande då han var ingenjör i Nigerias handelsflotta, och en säljares förmåga att övertyga, det sägs att han framgångsrikt brukade sälja handeldvapen för personskydd som dörrförsäljare.

Trots att Henry Okah flyttade med sin familj till Sydafrika 2003, lyckades han på distans skapa sig en personlig förmögenhet genom vapenförsäljning och oljestölder i Nigerdeltat.

Genom gerillaattacker mot oljeanläggningar, som påstås koordinerats av Okah, minskades Shells råoljeutvinning med över en halv miljon fat per dag 2006. Förlorade intäkter kan räknas till över 100 miljarder kronor.

På många sätt såg han möjligheten att anspela på den känsla som andra skapat.
Den politiska utvecklingen i Deltaområdet, med alla de olika stammarna och dess byhövdingar och gäng, försämrades i slutet av 1990-talet. Många politiker, för att behålla sina positioner, började anställa unga gängmedlemmar som legosoldater för att sätta skräck i väljare och oppositionspolitiker.

När positionerna var säkrade och politikerna blivit omvalda blev gängmedlemmarna utkastade på gatan, och utgjorde snart en stor grupp unga hungriga på enkla inkomster genererat genom våld. Många öppnade eget som våldsentreprenörer.

Marknaden utvecklade sig snart till en enda röra där legosoldater kunde hyras av en stam ena dagen, av en politiker nästa dag och på den tredje dagen av rika nigerianer. Henry Okah såg möjligheten i att samla dessa soldater till en improviserad armé som ur ingenstans dök upp och snabbt löstes upp. För regeringens militära och polisiära styrkor var det omöjligt att rikta några insatser mot en grupp som saknade organisation.

Henry Okah har med MEND lyckats sätta skräck i oljeföretagen, och nu efter att han gripts fortsätter MEND att skapa oro och instabilitet i regionen.

Andra om: , , , , ,

Jagad av militären i Nigeria

PORT HARCOURT, NIGERIA. Jag har fått utegångsförbud. Det är säkerhetschefen på ett ledande oljebolag som avråder tanken på att jag ska visa mig på gatorna. Han berättade att bara för några dagar sedan var vita oljearbetare tvungna att lyftas med helikopter samtidigt som Joint Task Force (JTF, specialinrättat förband som ska lugna och säkra oljekonflikten) försökte säkra marken runt ett oljefält.

Efter skymning får jag knappast lämna hotellet, även här fick jag en förklaring: senast för en vecka sedan kidnappades en vit man hundra meter härifrån – och då hade han en polisman intill sig i bilen. Så jag sitter på hotellet och ser över mitt material, intervjuer och så vidare. (Och skriver detta bland annat.)

Skillnaden mot Lagos kunde inte vara större. Det märks att detta är ett konfliktområde – trots att staden inte är främsta arenan för konflikten. Lagos är ingen lugn stad, men Potako, som alla av bara farten förkortar Port Harcourt, är ett högspänningsområde.

På väg in från flygplatsen hade jag fått hjälp av en vän med att ordna en bra chaufför och en stor pickup. Körandes mot city fick vi problem vid vägspärrarna. Det visade sig att chauffören saknade ett försäkringsbevis och vid första vägspärren – de stoppar alla bilar med vita – frågade de efter all dokumentation på bilen.

Efter att de frågat ut även mig, vart jag skulle, med vem och så vidare och om jag var kidnappad (!), fick chauffören muta sig fri och sedan fick min vän också ge en gåva. En kilometer senare var det dags för en upprepning.

Chauffören, med ett tvivelaktigt omdöme, blev uppmanad att köra åt sidan – men istället gasade han på och den lilla soldaten med k-pist i famnen fick ett Bambi-ögonblick. Med en hårsmån körde bilen ut i väggrenen, jag var redo för att soldaten skulle vända sig och skjuta efter bilen. Det gjorde han inte.

Det dröjde inte ens en kilometer tills nästa stopp, då hade all militär ställt upp för att stoppa vår bil. Där blev vi stående ett bra tag. Jag fick svara på frågor återigen, och förklara vart vi skulle och så vidare.

När hela episoden var över hade så lång tid förflutit att det var dags att ställa planerna på att ge sig ut i träsken – det var helt enkelt inte tid för det. Men i morgon är det dags.

Andra om: , , , , , ,

Welcome to The Oil Capital of Nigeria

PORT HARCOURT, NIGERIA. Var är jag egentligen? Jag utgår från att de flesta läsare kan skilja på Nigeria och Niger, Väst- och Östafrika och så vidare. Jag har ju glömt att visa en karta, speciellt sedan jag precis förflyttat mig.

För inte så länge sedan skulle jag ha landat i Port Harcourt, oljehuvudstaden i Nigeria, men det vet vi inte (detta inlägg är tidspublicerat).

Här är konflikten högst påtaglig för många och därför finns det många fler anledningar till att fundera ett extra slag över det man gör. Personer på ett stort oljeföretag som jag träffade igår avrådde mig kraftfullt från att åka på grund av säkerhetsrisken. Men jag ska inte oroa nära och kära med exempel (som när turister sköts ihjäl på en bar för ett år sedan).

Om jag inte uppdaterar mikrobloggen på några timmar beror det inte på kidnappning eller värre utan på bristande mobiltäckning i träsken.

Andra om: , , ,

Konsten att sälja någon annans hus

LAGOS, NIGERIA. De flesta svenskar har stött på Nigeria genom så kallade Nigeriabrev. Ett gammalt trick som skojare och tjuvar i decennier nyttjat för att lura godtrogna på pengar. Betydligt mer avancerade upplägg än epostbrev existerar i Nigeria där denna typ av bedrägeri kallas för 419 efter lagparagrafen som förbjuder detta.

Det mest bisarra upplägg som jag känner till är att sälja något som är så stort att ingen förmår sig att tro något annat än att det är sant och återigen med ett erbjudande som är otroligt, misstänktsamt förmånligt. Många har tröttnat på att få se sina och andras hus ”sålda”. Därför kan man under en bilfärd i Lagos se hus efter hus målade ”This House Is Not For Sale”.

Andra om: , , , ,

Den naturliga korruptionen

LAGOS, NIGERIA. Alla laster kännetecknas av en smygande framväxt.

Förrädiskt slår den sig till ro – först som en debut, följt av en ovana, en oregelbundenhet, sedan blir det en olycka, något som händer under speciella – inte sällan gladlynta – förutsättningar, och sedan har dess antal över tid blivit en regelbundet, lasten har blivit en rutin.

Korruption är i mångt ett beteende som växer fram ur de situationer, eller kalla det möjligheter, som andra banat fram. De med makt som utan vidare hänsyn också brukar den, med förvisningen att andra gör det och andra kommer göra det. En slags social smitta som gör ovanan till en naturlighet. Det som började med något litet, smygande oskyldigt. När det väl slutar är det för att det inte går att förhindra längre, alla ägnar sig åt det.

Jag hade en av många intressanta samtal i dag med en statsanställd som berättade att det går inte att förvänta sig att bryta ett beteende bara genom att ta in nytt blod i en krets där alla är korrupt. Det måste bli en bred och total förändring, de som under årtal byggt upp sin makt och endast delat den med släkt och gelikar, måste rensas undan från de tunga positionerna i samhället, menade han.

Sedan finns det en annan aspekt som gör korruption svårt att förstå. Det har inget med moral och etik att göra – de få som tar emot pengar i en attachéväska är nog så medvetna om vad som händer, utan det är den mer subtila nivån, där några parter gynnas av att de gynnar varandra.

Företagen som utvinner olja i Nigeria är kända för att i många tidigare fall betalat ut kompensation till klanledare, därmed överlämnat ansvaret till klanledaren att fördela vidare pengarna – vilket inte riktigt skett. I många år har detta skett utan allmänhetens kännedom.

För ena parten har det varit billigare, andra parten i representation av ett fåtal, har också tjänat på det. Båda parter har agerat som människan alltid gjort – en jakt på tillväxt av makt, förmåner, anseende, pengar och annat. Det sker inte bara i Nigeria utan överallt (läs om min erfarenhet av det i Ghana).

Försöket att skjuta från sig ansvar men inte makt, och utnyttjar sin makt utan att leva upp till förtroedet med proportionerna bortom fattning, och med protester och klena resultat till följd. Då finns få möjligheter till att förändra den korrupta miljö som blivit normaliserad.

Andra om: , , , ,

Nu funkar mikrobloggandet

LAGOS, NIGERIA. Efter lite trixande är det nu möjligt att mikroblogga via mobilen här i högerspalten. Så jag kommer uppdatera den delen löpande.

Är det säkert i Lagos?

LAGOS, NIGERIA. Är det säkert i Lagos? Svaret beror på vem man frågar. Men de allra flesta är eniga om att det blivit bättre än det varit tidigare.

Kidnappningar händer inte här, rån är däremot vanligare – där det finns stor fattigdom finns stora incitament till att stjäla av andra och så är det på många platser runt om i världen. Vad det handlar om är skalan, i en stad med närmare 15 miljoner invånare krävs en annat säkerhetstänkande än i en tiondel så stor stad, till exempel Stockholm.

Att det blivit bättre beror på en del insatser som löst upp trängseln. För den som precis sett trafikkaoset i Lagos låter det ofattbart att dagens situation är till det bättre.

En som bott här hela sitt liv berättade för mig att det för några år sedan kunde bli sådant trafikkaos att ta sig till jobbet med bil, som utan trafik bör ta en timme, tog ibland fem sex timmar.

Att man sover på sitt kontor på grund av trafiken är inte ovanligt – ett ställe jag besökte hade satt upp lappar som uppmanade anställda att be chefen om lov innan de sov över.

Situationen har förbättrats av en enkel regel. Marknader brukade svälla över och sprida sig över till betydligt större områden än den inhägna marknadsplatsen.

Enligt delstatens nya regelverk krävs nu att alla som vill sälja befinner sig inom marknadsplatsen; fler handlare har jämnare spridit ut sig över staden och färre sätter upp sitt stånd på gatan som förhindrar trafiken.

Andra om: , , , ,