LAGOS, NIGERIA. Alla laster kännetecknas av en smygande framväxt.
Förrädiskt slår den sig till ro – först som en debut, följt av en ovana, en oregelbundenhet, sedan blir det en olycka, något som händer under speciella – inte sällan gladlynta – förutsättningar, och sedan har dess antal över tid blivit en regelbundet, lasten har blivit en rutin.
Korruption är i mångt ett beteende som växer fram ur de situationer, eller kalla det möjligheter, som andra banat fram. De med makt som utan vidare hänsyn också brukar den, med förvisningen att andra gör det och andra kommer göra det. En slags social smitta som gör ovanan till en naturlighet. Det som började med något litet, smygande oskyldigt. När det väl slutar är det för att det inte går att förhindra längre, alla ägnar sig åt det.
Jag hade en av många intressanta samtal i dag med en statsanställd som berättade att det går inte att förvänta sig att bryta ett beteende bara genom att ta in nytt blod i en krets där alla är korrupt. Det måste bli en bred och total förändring, de som under årtal byggt upp sin makt och endast delat den med släkt och gelikar, måste rensas undan från de tunga positionerna i samhället, menade han.
Sedan finns det en annan aspekt som gör korruption svårt att förstå. Det har inget med moral och etik att göra – de få som tar emot pengar i en attachéväska är nog så medvetna om vad som händer, utan det är den mer subtila nivån, där några parter gynnas av att de gynnar varandra.
Företagen som utvinner olja i Nigeria är kända för att i många tidigare fall betalat ut kompensation till klanledare, därmed överlämnat ansvaret till klanledaren att fördela vidare pengarna – vilket inte riktigt skett. I många år har detta skett utan allmänhetens kännedom.
För ena parten har det varit billigare, andra parten i representation av ett fåtal, har också tjänat på det. Båda parter har agerat som människan alltid gjort – en jakt på tillväxt av makt, förmåner, anseende, pengar och annat. Det sker inte bara i Nigeria utan överallt (läs om min erfarenhet av det i Ghana).
Försöket att skjuta från sig ansvar men inte makt, och utnyttjar sin makt utan att leva upp till förtroedet med proportionerna bortom fattning, och med protester och klena resultat till följd. Då finns få möjligheter till att förändra den korrupta miljö som blivit normaliserad.
