STOCKHOLM. Första känslan öppnar alltid en helt ny värld. Barnet känner helt utan historia, och varje känsla är nedsänkning i nuet.
Med åren jämförs barnets upplevelse med den nya, för att förhöja känslor. Och med vinstockens bekanta register anstryka den bitterljuva känsla av försvinnande, saknad och förlust. Där kärleken har ett känsloregister nyanserad av olika former – agape, eros, philia och libido, står nostalgin som den enda av känslor oförstörd hela livet igenom.
När vi tänker på världen är det med en nostalgi som om vi hade dött och blivit något nytt. Efter en färd i tid och rum, långt i framtiden, betraktandes tillbaka är det med en känsla av att världen är som barndomens avlägsna by för någon som är född på landet; ett evigt sommarlov. Detsamma som känsla av att från livet dö eller från det levande upphöra – ett varseblivande över den uppslitande oförmågan att återigen känna för första gången.
