ACCRA, GHANA. Hur är nattlivet i Accra? Det var en av frågorna som passades fram till mig, så jag försöka mig på att beskriva den och gå igenom själva kulturen kring alkohol och nattliv. Men först måste man veta lite om det ekonomiska utgångsläget för många människor.
Medelklassen kan äta en lunch på 10 cedis (60 kronor), samtidigt som samma summa räcker för matvaror i två veckor i ett hushåll om fyra personer – långt under FN:s definition om fattigdom, som räknas till att leva på under en dollar om dagen.
Därför finns det en viss nivellering i nattlivet, för folk även här gillar att dricka alkohol, trots att landet är extremt kristet – inte ovanligt med karismatiska pastorer som predikar på radion när man åker taxi eller ser på tv. Sedan står ölsäljarna utanför kyrkan och affärerna går rätt bra.
För de som vill dricka sig berusade är det väldigt, väldigt billigt. Spriten som de fattigaste dricker är olika ginbaserade bitters, bara häromkvällen när jag skulle handla plastpåsar med vatten (0,5 liter á 30 öre) stod kvinnor intill och drog shots, samtidigt som barnet på ryggen sov, och de passade på att turas om att bjuda varandra. Jag har provat Pusher, den var avskyvärd; men så kostar den 3 kronor för ett litet dricksglas.
Sedan har vi ölen: där Guinness är stort, liksom lagerölen Star, Castle och Gulders främst. Vinet är väldigt obefintligt, inte helt lättåtkomligt och jag ska ärligt talat inte säga att jag provat något av det, och inte heller mousserat vin. Enligt mitt eget Möet Chandon-index, delger oss att en flaska går loss på 700 kronor – Frankrike är långt härifrån och Ghana har aldrig varit Francafrique.
Med själva dryckerna presenterade, kan de lämnas därhän för att gå vidare på vad som är det intressanta: kulturen!
Vanligt folks ölhak, ungefär rumänska motsvarigheten till berarie, franska bör väl vara tabac, och i Sverige ölhall (jag tänker på 7:ans i Göteborg), kallas i Ghana för spot. Skillnaden mellan en spot och bar är att den tidigare är mer sliten, solstolar och rangliga bord under ett provisoriskt tak och någon slags solskydd runt om, medan en bar oftast är en del av en restaurang och har mer ordentligt arrangemang.
Men i motsats till vad man kan tro är det ingen prisskillnad mellan den ena och den andra. Om den frekventeras av turister kan man vara så säker på något högre priser, men fortfarande blott marginell. I de fall det är en skillnad är den kanske 20-40 procent. Spots besöks av alla, ofta tittar man på tv eller så sitter man i skuggan och dricker en Guinness (kostar 10 kronor flaskan) eller Malt Guinness (som är alkoholfri jästsmakande läsk).
Här tar man första och sista ölen. För många är detta nattlivet. Sent om kvällarna, spelas det hög musik, hip life, high life, nåt reggaeaktigt eller hiphopdito, påfallande ofta är det från Nigeria, där vanligt folk är av de åsikt som svenskar har om danskar, det vill säga allt annat än välvillig. (Nog om kreativa krafter som sätts igång vid begränsningar, se bara på moldavernas musikexport till Rumänien – manele.)
För oss som också kan betala runt 10 cedis för att gå in på en klubb finns det en hel del att välja på. De hippa nattklubbarna, som är i princip likadana överallt i världen; ni vet biffiga dörrvaktarer, rökigt inomhus och gärna uteservering (här är vädret väldigt tillåtande), öppnar vid 22, men festen drar igång tidigast vid midnatt. Dessa typ av nattklubbar finns även här, dock med en klentiel som också kan betala för sig. Vilka klubbar ska man gå till? Tja, runt de mångstjärniga hotellet är tumregeln har jag fått höra. Och så finns det några till. Själv blev jag förd till The Office, det var sådär. I globaliseringens tidevarv har till och med vissa beteenden blir ett enda.
Annars är Osu ett hippt område, det är tätt med kapitalstarka turister och därmed har också en del krogar öppnat, livemusik med pop- eller hiphopinslag är inte svårt att hitta. Dock, området är ganska ruffigt, dåligt upplyst om natten, och skulle du vilja ta dig dit är det bäst att lära sig hitta om dagen, när man ser avloppen och hur man tar sig runt bland plåtskjulen, så man inte river någons hem på väg hem.
En bra start är vid Oxford Street, som egentligen är en del av Cantoments Road, i Osu. Det närmaste man kommer till Stureplan, Avenyn, och motsvarande. Där finns en hel del trevliga spots dessutom.
Osu mår ha varit bra en gång i tiden. Numer har det blivit ett hak för västerländska turister som köper sex av småflickor i peruker.Tjejerna står numer längs gatorna vilket de inte gjorde för ett år sedan.
Tragiskt!