ACCRA, GHANA. I Väst har mobiltelefoner en funktion som identitetsbärare. Med sitt mobiltelefonnummer identifierar man sig mot de uppringda och de som man skickar sms till. I Ghana gör man lite annorlunda, noterade även Nokias antropolog Jan Chipchase, som var i Accra för ett tag sedan.
Det är inte ovanligt med flera olika kontantkort, för att kunna välja att ringa i en viss operatörs egna nät, vilket brukar ett billigare alternativ.

I Ghana finns identitetsbärarna i ett mycket effektivare nät, vägnätet. Man ska veta att vägarna är i ett väldigt gott skick, dock, efterfrågan är större än vad det finns vägar. (Kanske kan det ha att göra med att en liter bensin här kostar motsvarande 6,60 kronor.) Köer på en timme på att komma ut ur stan hör till vardagen. Och de flesta kör väldigt vårdslöst, 2006 inträffade 11000 bilolyckor, samtidigt dog över 1100 personer på vägarna.
Det är jämt skägg mellan de värsta, tro-tros och taxibilarna. De senare är också numerärt flest, en siffra som sägs är att 80 procent av alla fordon på vägarna är taxibilar.

Alla taxibilar har på bakrutan taglines, många med uppenbart skrala teman: God is God, Baptithez in the Blood of Jesus, Showers of Blessings, Bless us God, God is Good, Jah Lives, och så vidare. (De som lägger till ett diagonalt ”Still” har varit med om en större olycka och är ”still” välsignade.) Sedan finns det andra kortare fraser: Hot, Best, Hero.
Tydligen är det så att om du vill fånga en taxi, och det vanliga ljudet – inte ropa, utan ett spinnande tss – blir överröstat av trafiken och inte går fram, kallar man på bilen genom ”Hey Hot”, ”Hey Hero”.
Därmed blir föraren den hjälte denne hade för avsikt att bli, genom att bli kallad för vad han önskade.

[tags]accra, ghana, identitet, identitetsmarkör, vägar, bilar, mobiler[/tags]