ACCRA, GHANA. När man läser om ett land, ett skeende eller en person – det kan vara i en bok eller tidning eller möjligen en encyklopedi, är det allt som ofta formulerat med en självklarhet som inte är stridbar.

Språket är givet, utgången på för hand bestämd, och förenklingen lyser igenom där det inte finns utrymme till andra tolkningar. Det kan inte vara så, och det är inte så – verkligheten är de många historiernas. En mening med mitt skrivande, som nu ges möjlighet att läsas omedelbart via bloggen, under denna resa är kanske inte att kunna berätta det statiska. Utan prövande, utforskande och reflekterande se om det går att skriva om den förste presidenten Kwame Nkrumah, om han kom till makten 1960 och hur han kuppades från den sex år senare.

Vår uppgift, som journalister och historieberättare, för det är vad vårt jobb egentligen handlar om, är att väga de många historierna och de mångas synsätt mot varandra och trevande komma framåt i en berättelse.

För historien är aldrig en, och den skrivs aldrig av förloraren. Därför har vi en plikt att känna till vinnarna och alltid lyssna på förlorarna.

Andra om: förenkling, ghana, historia, journalister